Är tålamod ett personlighetsdrag eller är det snarare kopplat till nåt man gillar?
Tålamodstänket kom sig delvis av att jag nyss såg nyss en kvinna på teve, som hade hittat en klump i en arkeologisk utgrävning. Sen satt hon i tre dagar och plockade bort korn efter korn från den klumpen, med pincett och mikroskop! För att tillslut skrapa fram en liten, liten figur som gömt sig i klumpen i hundratals år. Jag hade fått spunk! Redan efter en timme. Och försökt hitta andra och snabbare sätt att få bort klumpen från figuren än pincett. Typ hammare.
Jag kan ha oändligt tålamod i vissa sammanhang. I andra blir jag rastlös och fullständigt tålamodsbefriad. Jag skulle till exempel inte ha några problem med att reda ut hur hårda knutar som helst, på snören eller tunna silverkedjor. Det är också smått och pilligt och kan ta tid. Ändå hade jag aldrig fixat den där klumpen. Skulle helt enkelt inte varit nyfiken nog på vad som gömde sig inuti. Och rentav kastat klumpen. Äh liksom.
En annan tålamodsprövande syssla som jag ägnat mig åt i princip hela dagen är att sortera och organisera. Mitt skåp med pärlor och sånt har jag sorterat om och då räcker tålamodet hur bra som helst. Eller när jag sitter vid datorn och fixar med bilder eller nåt. Eller när jag skriver. Men be mig inte göra nån sorts lockar i hela håret eller plocka små bär av en buske. Då vill jag  bara försvinna.
Alltså. Har jag inte redan bevisat att tålamod hänger starkt ihop med lusten inför det man ska göra? Visst kan man vara en tålmodig person. Men att ha tålamod inför något. Det verkar väl ändå vara rätt intressebetonat. Eller?

_________________________________________________________ 🙂