Sköna maj har anlänt och är synnerligen oskön. Närmare bestämt kall och blåsig är den. Lockar inte till några utflykter alls.
Gårdagen bidrog med väder som inte lämpade sig för nån tänd kase. Först blåste det. Sen snöade det. Och vi valde allihop, enhälligt att låta kasen stå otänd. Ingen ville stå där och frysa och vi hade det mycket trevligare inomhus. Jag såg alltså inte röken av nån våreld i går. 😉
När vi skulle åka hem (det är en bra bit genom skogen innan man når den upplysta stan) snöade det otrevligt mycket. Vägen var visserligen bar och ingen halka under sommardäcken.
Men snön kom som vassa nålar mot rutan, nästan genom rutan, i tusental. Hårda, vita och förblindande. Det var som att köra i ett kalejdoskop från helvetet. Inga glada mjuka och luddiga färger som bildade fina formationer. Bara skärande vita spjut.
Helljuset gjorde saken värre. Halvljuset förblindade ytterligare.
Det var en välsignelse att få en stund möte, där de vassa strålarna mildrades något av den mötande bilens belysning. Så var den borta och jag var tillbaka i ett hypnotiserande och fullständigt överväldigande snökalejdoskop. Jag har nog aldrig förr kört så sakta på den vägen. Det gick helt enkelt inte att fokusera blicken. Och det var en lättnad att nå stan, och få kliva ur bilen.
Dagen idag handlar om att fixa lite hemma och sen åka och jobba natt.
Jag brukar gärna åka ner på stan och stå vid kanten av demonstrationstågen. Läsa plakaten och insupa stämningen runtom liksom. Får se om jag hinner det i år.
Nu är det i alla fall maj igen. Oavsett gårdagens otända brasa och dagens kyliga väder. Maj innehåller lite av varje om jag synar av kalendern i min väska. Det blir väl till att ta en dag i taget som vanligt.

________________________________________________________ 🙂