Fågelkvitter och solsken

Sitter i fågelkvittret på en till hälften solinsmetad balkong i Småland. Gissa på vilken del av balkongen jag slagit ner rumpan? Det riskerar att bli en svettig dag den lilla varma ettan idag. Med solen som sällskap i packandet. Då var det betydligt behagligare att ha regnet som sällskap, som det var i går.
Maken och jag vaknar först i denna etta varje morgon. Smyger upp från våra madrasser som ligger utplacerade på varsin del av golvet, och kokar kaffe och sitter i lågmält småprat för att inte väcka sleeping beauty. Idag kunde vi ta fikat ute på balkongen.
Dagen är planerad såklart. Vi ska börja med en loppisrunda. Dels för att det finns en låda eller två med bortskänkesgrejer. Och dels för att … tja … du vet … det där glassamlandet.
Dottern sorterade friskt i går och hittade en hel del grejer som hon inte tänker ta med sig i flytten. De stora delarna av den sorteringen kommer att bli hämtade av röda korset i veckan som kommer. Det underlättade en hel de för oss, så tack för det röda korset!
Idag är det så lördag och packdag två, det som ska göras ska bli klart idag. I morgon åker vi hem igen. Med bilen full av sånt som ska tillbaka till oss.
Att packa ihop en stor liten etta går relativt snabbt. Dottern hade börjat bra innan vi kom också, och på tre personer går det snabbt. (Om man betänker att vi bar in, packade upp och ställde i ordning denna lägenhet på endast en helg tillsammans i augusti förra året. Så ska det gå att packa i hop den på en gemensam helg nu också.) Därför hinner vi med både packandet och umgänge och lite annat som den där loppisrundan till exempel.
Och nu har vi bara det lilla köket kvar att packa ner. Det kommer att gå fort. Sen ska vi hjälpas åt med lite städning, sånt som går att göra redan nu fast hon ska bo här en vecka till. Typ putsa de stora fönstren och torka ur köksskåpen och garderober och sånt. Sen föser vi ihop packningarna i två olika högar. Den som ska bli hämtad av röda korset och den som hon ska ha med sig vid själva flytten som sker nästa helg.
Den där flytten kommer inte Maken och jag att vara delaktiga i alls. Därför är vi här och hjälper till nu. (Otänkbart att vi inte skulle hjälpa till alls.)
Bara att jobba på alltså!

Packar ihop

Allt det här började förra året. Det var första gången vi letade upp en ort som hette Gamleby och dess smått berömda fotoskola.
Byggnaden såg oansenlig ut och vi väntade på parkeringen medan Dottern undersökte om vi kommit rätt. Sen blev det lite nervös väntan medan hon var på sin intervju. Detta läsår har gått rätt fort. Nu är vi här för att packa ihop den där lägenheten hon bott i under året. Det har vi ägnat största delen av dagen åt. Efter ett skolbesök på förmiddagen.

imageimageDå stannade vi på den där parkeringen utanför fotoskolan igen, precis som för ett år sedan.. Dottern klev in med steg som gått mot byggnaden otaliga gånger den här gången. Och vi fick nu möjligheten att se den invändigt för första gången, det var trevligt.
Vi vandrade runt och tittade på fantastiska bilder som skapats av talangfulla fotografer på skolan. Vi kollade på studion, som hade mängder av möjligheter för att göra spännande fotoprojekt.
En skola är en skola, så även denna. Men det var lätt att förstå varför hon trivts så bra det här året. En plats full av kreativitet. Som får åtminstone mig att önska att man kunde få börja om. Att få möjligheten att utveckla en kreativ sida under ett helt år. Fantastiskt roligt.
Nåja, nu var vi bara på ett kort besök men kul att få se stället som man bara hört pratas om så mycket nu.
Vi fick se klassrummet också, där det antagligen diskuterats mycket bilder! Och där träffade vi också den trevliga läraren, som har en sån talang i att locka fram det allra bästa ur fotografeleverna. Hon har verkligen en unik känsla för sina elever och har tagit väl hand om dem! Det är inte för intet som hon kallas för Muminmamman!

image

image

Dottern passade på att samla ihop sina grejer och tömma sina skåp och lådor på skolan också. Nu när hon hade chansen att få allt hemkört med bilen och slapp släpa det på cykel.

imageimageDet blir en hel del bilder på ett år. Många fina bilder som tydligt visar på hennes utveckling. Fotograf, på riktigt nu!
En gång för länge sen var det en liten tjej, som upptäckte fotograferandets mysterier vid kanten av en å. Där fotograferade vi fjärilar och kyrkan som gillar att visa upp sig i vattenytan.
Vi såg det där ljuset tändas i henne. Och har följt hennes fotograferande sedan dess. Och stöttat och och peppat och sponsrat med bra grejer.
Hon har valt rätt yrkesbana! Det visste vi sen länge. Men hennes lärare öste lovord över henne idag! Både som person och fotograf! Som värmer ett modershjärta. Det är lätt att tycka att ens barn är bra och duktiga, det är vår uppgift som föräldrar. Därför var det extra trevligt att få höra det där berömmet idag, som en bekräftelse på att vi supportat åt rätt håll.

Ja. Så är det bara att återgå till packningen. Lådorna fylls inte på egen hand.

Ner genom landet

Vi sitter återigen i lånad bil och åker med full packning till Gamleby. Ett läsår har gått och Dottern är klar med sin utbildning på Gestaltande Fotografi om bara några dagar. Hur fort gick inte det här!
I augusti förra året åkte vi ner med både henne och alla grejer. Fyllde en etta och lämnade henne på främmande ort. Det kändes ödsligt och evighetslångt.
Nu ska samma etta redan tömmas.
Det vi har med oss nu är grejer hon lämnade hemma i höstas. Efter en rejäl sortering har dessa bantats ner till hälften. Och packats om. Samma sak ska ske med det hon har i lägenheten i Gamleby. Somligt ska kastas, somligt ska packas för vidare flytt. Och en del ska med hem till oss.
Gamleby blir en punkt i historien och i framtiden flaggar Göteborg. Dit flyttar hon med alla sina saker om en vecka. Och blir sambo! Av den anledningen ska somliga grejer bort redan den här helgen.
Vi har knappt två timmar kvar av resan. Idag gör vi inget annat än tömmer bilen och sen tar vi det lugnt och ser över läget.
Jag tror hon har haft ett bra år. Gamleby må vara litet och händelselöst men ett bra ställe att lära sig sköta allt själv på. Och skolan tycks ha varit fantastisk! Det syns om inte annat på hennes foton. Nu är det dags att gå vidare.

OnsdagsTips

I brist på annat denna onsdagskväll så krafsar jag ihop ett gäng rubriker. Hur jag än letar i hjärnan finns det verkligen inget kul där just nu. Inte för att jag sitter och deppar eller mår dåligt eller nåt. Liksom trött bara. Så här kommer tips på en del tidsfördriv. Eller inte.

En bra bok: Det bästa den här trötta hjärnan kan komma på just nu är en himla bra bok! Så läs Montecore – en unik tiger, av Jonas Hassen Khemiri om du inte redan gjort det.
En bok du kan låta bli att läsa: Om du öppnar en bok, och jobbar dig igenom de första tjugo sidorna och har svårt att hålla intresset vid liv de kommande tio sidorna och de fem som följer på det får dig att fundera över om du ska orka läsa ut den. Gör inte det. Slå ihop den och gå vidare. Livet är för kort för att slösa på dåliga böcker när det finns så många bra!
En bra film: En riktigt bra film som jag återkommer till lite då och då, det är Stolthet och Fördom. Helst den gamla versionen med Colin Firth i rollen som Mr Darcy. Egentligen är det en teveserie. Den nya filmversionen är också bra. Med Keira Knightley. Men det är pappan som är bäst i den versionen. Donald Sutherland har fångat honom snyggt.
En film du kan bespara dig själv: Alltså Garvity. Sandra Bullock snurrar omkring i rymden i två timmar. Näe. Det hjälps inte att den fick en kasse Oscars heller. Det är mörkt, det är kallt, det är rymden och ingen hör när hon skriker och vem bryr sig.
En bra skiva: Just nu är jag riktigt förtjust i Smash Into Pieces skiva, Unbreakable. En sån där skiva som jag inte får nog av. Lyssnar på hela. Och sen börjar jag om från början igen. Och igen.
En riktigt dålig skiva: Tja, ta vilken som helst i Makens samling. Han har en grupp som heter Swollow the Sun, bland andra. Säger sig självt att det är riktigt dåligt!
En bra grej: Man kan faktiskt ha himla mycket kul med en iPad. Så många roliga appar det finns! Glad att jag fick ärva den av Dottern.
En mindre bra grej: Den där iPaden … det tar upp en hel del dyrbar tid …

Det får bli en lista ikväll

Nåt annat finns det inte ork till. Knappt så det räcker till listan ens. Men några av frågorna har jag svarat på så många gånger redan att jag helt enkelt byter ut dem och hittar på ett par andra.

1. Om du måste välja en blogg du bara får läsa, vilken blir det då? – Näe vad orättvist! Internet är fullt av bra bloggar!
2. Hur firar du jul? Rejält. Med extra allt helst.
3. Vilken är ditt favoritväder? Dimma. Tjock och gråfuktig.
4. När går du och lägger dig? Snart!
5. Vad klarar du dig inte utan? Katter.
6. Äger du någon pyjamas? Nej! Fy så varmt.
7. Varför började du blogga? För att ha nånstans att slösa alla ord.
8. Var befinner du dig helst? Hemma.
9. Vad står det i ditt senaste sms? Bra att skylla på.
10. Vad är ditt favoritgodis? Jordgubbar.
11. Kan du tapetsera? Nej.

Tack och godnatt. Och vädret håller KattGrabbarna inomhus i natt. Trevligt.

Valdag och dessutom morsdag

Maken och jag var uppe tidigt i vanlig ordning även i morse. En betydligt behagligare luft mötte oss utanför dörren. Så himla skönt det fläktade när vi tog cyklarna till vallokalen. Hela min kropp njöt efter de senaste dagarnas jobbiga hetta. Jag mår verkligen inte bra av värme. Uthärdar den eftersom det inte finns nåt val men när jag får möjligheter till svalka njuter jag likt en fisk som spolas tillbaka i havet. Mitt rätta element är av svalare typ.
Vi kom nog snudd på först till dagens vallokal. En ensam valsedelsutdelare stod utanför och vi var ensamma därinne, utom de tre som skötte ruljansen.
Snabbt var det gjort, rätt valsedel i kuvertet bakom det gröna skynket. Och så avprickade i listan. Det var lika så bra att börja dagen med den medborgerliga ynnesten och plikten tyckte vi. Sen cyklade vi tillbaka hem och satte på morgonkaffet.
Morsdag i dag också!
Mamma är för långt bort för att besöka för något morsdagsfika, Dottern för långt bort för att komma på något morsdagsfika. Jag uppvaktade via nätet och blev uppvaktad via telefonen själv.
Sen åkte vi till Makens mamma. Som bjöd på gott morsdagsfika och en trevlig pratstund runt köksbordet.
När vi kom hem igen behagade bilen krångla! Sånt är aldrig kul. Maken hittade tillslut en slang med ett olägligt hål i. Ett hål där det sipprade ut diesel. Inte så bra. Men det ska naturligtvis lagas. Förmodligen kan han det själv också, bilhändig som han är.
Nu avslutar vi denna innehållsrika dag. Det blir film.

En lördagsmorgon av det rörigare slaget

Det är tidig morgon och det går som inte att öppna ögonen riktigt. Maken sover tungt intill, mig och något rasar omkring under sängen. Jag vet, trots den närvarande sömnen, vad det är. Jag har hört honom jama ända in i drömmen och nu har han bestämt sig för att vi ska väckas omedelbart.
Såg en gullig video på nätet nyligen. Om söta katter som väcker sina människor genom att lägga tassen på näsan på dem. Så subtil i taktiken är inte Pancakes. Han jamskriker och springer omkring under sängen. Upp i sängen och trampa runt, helst i håret och sedan lägga sig intill och låtsas tro att jag leker. Det slutar med klomärken i min hand och då, om inte förr, kliver jag upp. Och han ser på min med stora oskyldiga och studsar iväg före mig uppför trappan.
Klockan är bara sju när jag slår upp altandörren i sommaren. Lördag och stilla ro. Blåsten har trollat bort sig själv under natten. Bara en svag bris är kvar.
Göken är också kvar. Hörde den hela kvällen i går. Södergök är dödergök ramsar jag i huvudet. Nu på morgonen ekar den västergök är bästergök. Hur ska den ha det? Kanske göken känner till den där ramsan. Och roar sig själv med att flyga kors och tvärs och låta väderstrecken komma till användning.
Övriga fåglar har kvitterfnatt. Jag går in och sätter på vatten till kaffet och häller upp en skål jordgubbar.
Traskar ut igen i friden. Sommaren är skönast på morgonen innan värmen anländer, och på kvällen när värmen avvikit.
Sommarmorgon, jordgubbar, en humla i samlariver. Kan det bli bättre?
Maken kan det där med att bryta en stämning helt okänsligt. Plötsligt dånar en konsert med Behemoth ut genom altandörren. (googla dem för inte för allt i världen!) Sånt oväsen är inget man vill störa en sommarmorgon med. Jag stänger altandörren, bär med mig allt till paviljongen istället. Där kan jag sitta och lyssna på brisen, humlesurret och gökens lek i skogsbrynet.
Tänkte jag alltså i hyfsat poetiska ordalag. Där jag sitter barbent och njuter.
Men vad hände! Jo, jag hann precis få dit alla grejer, så prasslar det till i grindhålet igen. Där står han då! Vår nyutnämnde ormslukare med ännu ett slingrande byte i gapet. Fan alltså!
Jag löper gatlopp tillbaka till altanen igen. Gick in och försöker överrösta Behemoth – det går rätt bra i ormrädslefalsett upptäcker jag! Maken ut på ormjakt och denna hittade han som tur var. Vispade ut den i skogen igen. Stackare, först ett kattgap och sen en flygtur. Den kanske också satt i godan ro i solen nyss.
Men nu får jag lov att ta ett allvarligare snack med katten alltså. Så här kan vi inte ha det i sommar! Varken jag eller kräldjuren.

__________________________________ :/ __________________________

Med fötterna på helgtröskeln

Och här sitter jag på fredagskvällen och inväntar att det ska sluta stormblåsa så man kan vistas ute. I väntan på det kör jag helt enkelt en veckosammanfattade lista.

Veckans fynd: Hastade in på Erikshjälpen efter en hel massa jobb i torsdags. Såg det direkt, där det stod i ensamt majestät på en spegelbit. Cyrénglaset. Champagnemodell. Tunna, fina och smäckra. Nåt specialglas som de anställda på Korsnäsfabriken förärades, två stycken i en fin låda, vid millennieskiftet. Länge hade vi dessa två ensamma. Så började Maken fråga runt på jobbet om nån tröttnat på sina två och ville sälja dem. Nån ville det! Och ett par stycken hittade han på nätet. Vår skara millennieglas ökade saka men säkert till sju! Och så nu. I veckan kammade jag hem nummer åtta. Jämnt antal. Riktigt nöjd alltså.

Veckans ”en olycka kommer sällan ensam”: Jävla katt! Idag släpade han hem orm nummer två! Jagade mig återigen ur paviljongen där jag redan innan satt med fötterna i vaksamt högläge. Jag vet fortfarande inte vad som hände med nummer två. Var och i vilket skick den befinner sig. Maken har ånyo letat. Utan resultat denna gång. Och jag stannar därmed på altanen.

Veckans väder: Högsommar. Full pott i väderlotteriet för soldyrkare. Nitlott för mig. Dessutom blåser det nåt grönjävligt så det är lika bra att vara inne. Där råder en skön och mörklagd Draculastämning. Eller typ värsta Batmangrottan. Mörkläggningsrullgardinerna åker ner tidigt på morgonen och stannar nere till solen passerat hela huset.

Veckans kalas: Liten tös blev aningen större tös idag. Nyligen hemkommen från sjuårskalaset där fikat smakade bra och presenterna verkade vara till belåtenhet. Inte lätt det där, vad man ska hitta på till små människor. De har redan så mycket grejer! Och när man inte är där dagligen precis är det svårt att ha ett grepp om exakt vad de har. Men, ett WalkieTalkie set och lite annat smått och gick hem.

Veckans dryck: Eftersom jag ju nu har så fina champagneglas köpte jag en flaska bubbel. Den är öppnad nu. En Cava som inte alls är tokig. Till den ska jag förära mig nåt gott har jag tänkt. Bara det slutar blåsa som sagt. För jag vill absolut sitta ute och äta.

Veckans blomma: Jag suckade hänfört över tulpanerna på stan häromkvällen, de där snygga svartlila . Tills mina egna slog ut. Som jag tryckte ner i jorden i höstas och sedan glömde kulören på. Tills nu. När de vecklar ut sin gröna knopp och visar sig vara … fanfar … svartlila! Hoppsan hejsan lillebror. Nån tänkte till i höstas!

Veckans känsla: Ödmjukhet. Inför en hel massa iakttaganden. Shit vad just jag har det bra.

Veckans underbaraste: Att jag fått fart på min svalkande sköna utedusch. Den som ligger intill vår bastu. Ja, liksom innanför samma väggar. Man går in där och möts direkt av svalkan. Eftersom jag är en blaskig finne som inte gillar att basta och därmed inte värmer upp detta bastuutrymme. Man sätter sig bara på bänken och klär av sig. In bakom duschväggen och duscha, länge. Sval luft, extra varmt vatten. Bastudörren stängd eftersom den ändå inte ska användas, eller öppen för ytterligare svalka. Tillbaka till bänken, linda in sig i handdukar och bara njuta av att äntligen känna sig sval och klibbfri.

Veckans syssla: Det där med att vrida på kranen i garaget, som leder ut vatten till slangen. Och sen tassa runt barfota i kvällsgräset och vattna törstande växter, se hur de har de och hur de tar sig. Det gillar jag! Rogivande avslutning på dagen. Måsarna skriker, det surrar av insekter. Katten trasslar omkring i närheten. Bara hur mysigt som helst … enda tills det började bäras in ormar i trädgården. Och just nu är det en som inte gett sig till känna än. Återstår att se om jag övermannar det och vattnar i all fall i kväll.

Veckans godis: Jag har fått en fullständig jordgubbsnoja. Köper en ask och mumsar i mig allihop. Men, eftersom jag inte äter annat godis, sånt där med socker i, så må det väl vara hänt med jordgubbarna.

 

Måste naturen vara i min trädgård?

Satt i godan ro i paviljongen efter en massa jobb. Laddat med lite lunch på bordet och skulle just förse mig när det rasslade och prasslade som sjutton i skogsremsan bakom mig. Jag har två katter, gjorde alltså inget större väsen av detta. När jag strax därefter får se Pancakes komma inspringande genom grindhålet, med en orm i munnen!
Iiiiii. Kan hjärtan stanna eller åka raka vägen upp i halsgropen och alla möjliga andra töntiga förklaringar av känslan rädsla. Så var det precis det som hände mig.
Pancakes släppte ormen innan jag lyckats organisera både hjärnan och benen. Ormjäkeln ringlade åt mitt håll, naturligtvis utan tanke på mig, bara för att komma undan pälsmonstret bakom sig. Jag fick äntligen systemet att fungera, samlade ihop lunch och annat och sprang. Raka vägen in! Stängde dörren så inte katten skulle få för sig att ta leksaken med och följa efter.
Det var den paviljongstunden det. Inte sjutton kunde jag gå ut där igen. Hade ingen aning om var ormen befanns sig. När jag tittade ut var nämligen både katt och orm borta. Men självklart!
Vad hade då hänt?

  1. Hade katten dödat ormen och själv gått sin väg?
  2. Hade ormen gömt sig och bara katten hade gått?
  3. Var hade ormen i så fall gömt sig?
  4. Fanns det fortfarande en död eller levande orm i min trädgård?

Jag skiter fullkomligt i ormens art! Folk som inte hyser nån rädsla för dessa djur brukar alltid påpeka att det bara var en snok. Och det var det säkert! Men vem f..n bryr sig! Som om det var ett eventuellt gift man hade fobi för! Nej. Det kvittar, giftig eller ogiftig, ofarlig, snäll, svensk orm. ORM! Läskigt slingrande och vidrigt djur.
Det var en orm någonstans, i okänt skick, i min trädgård.
Jag tänkte verkligen inte få mina frågor besvarade genom att gå ut dit och undersöka saken.
En gång i tiden var jag så rädd för ormar att jag inte ens kunde se dem på bild i tidningen. Ändå har min fobi inte hindrat mig från att besöka skogen eller andra områden med tänkbara ormar i. Men när en kompis var snäll nog att hysa in sin sons orm med tillhörande glasbur, var det inte med lätta steg jag gick in i det huset. Hela kvällen hade jag ormen i medvetandet. Fast den mest bara sov innanför glaset. Fast, vem vet om en orm verkligen sover? Vem vet om en orm inte hittar ut ur glasbur när man minst anar det?
En annan kompis jobbade med ormar. (Jag vet! Visst är det ett vansinnigt yrkesval!) Hon fick in mig i det där ormhuset och jag gick genom hela och till och med kände på en. Orm alltså. Höll inte i den. No way, där gick gränsen. Men ja, kanske hjälpte det något. Jag kunde i alla fall se dem på bild sen. Och behövde inte springa skrikande ur rummet om nån visade sig på teve eller film. På den nivån har fobin stannat, ett bekvämt läge jag kunnat acceptera.
Men nu. Fobin rullade ikapp mig i hundranitti!
Jag vågade mig ut, nästan. (ett par timmar senare) Iförd skor! Givetvis! Stod jag på behörigt avstånd och försökte se om gräset rörde sig. Det gjorde det inte. Och sen vågade jag inte mer och skyndade in igen. Höll dörren stängd eftersom erfarenheten känner till att Pancakes vill ta in sina byten.

När Maken kom hem fick han givetvis agera hjälte. Utan vit springare, men väl med en räfsa som verktyg. Jag är väl medveten om att han inte heller gillar ormar! Men. Det är en fråga om nivå här! Han hittade ingen orm. Försökte inbilla mig att den skulle söka sig härifrån av egen kraft. Den gick jag inte på!
Manade honom att leta igenom paviljongen. Ingen orm i sikte. Men i lövhögen jag ännu inte tagit upp fick han napp! Där gömde den sig! Ormjäkeln! OchjagorkarinteenstänkapåvadsomhadehäntomjagintevetatattdetflyttatsinenORMiträdgården ochjagbestämtmigförattfixalövhögen … luktsaltet, nån … luktsaltet!
Nåja.
Nu blev det inte så! Maken fick iväg den ut ur lövhög och trädgård. Den är förhoppningsvis på väg bort till bortre delen av storskogen vid det här laget. Men jag har ännu inte vågat mig ut till paviljongen. Och jag skiter i om den bara var rädd och ofarlig! En orm i min trädgård överskuggar allt annat!

______ ~~~~~~~~ _________________________________