Bilbo? Vem?

Jag älskade verkligen den där trilogin. Om den där ringen.
Först när den kom älskade jag den och även nu, varenda gång jag ser den.
Så kom ännu en trilogi. Om Bilbo och ett gäng dvärgar. Den första lämnade mig med ett stort JAHA?
Nummer två gick på bio kring jul. Brydde mig inte. Häromdan kom den hem i brevlådan. Maken hade beställt den, det hör väl till konstaterade vi. Man bör väl se den. Man såg ju ettan. Typ.
Så i kväll. Efter en utmärkt lördag med supertrevligt innehåll, tänkte vi att det kunde passa med en film. Rullade ner mörkläggarna och lutade oss tillbaka för att se vad Bilbo Baggins har för sig i denna tvåa.
Först och främst insåg jag att ettan gått mig så spårlöst förbi att jag inte om ihåg vare sig handling eller slutet. Borde alltså sett om den först, men det orkade vi inte.
Den där Mäster Dvärgen sitter och ser skum ut i varje scen. Legolas tycks åldras baklänges som Benjamin Buttons. Gandalf likaså. Orcherna är lika fula som vanligt men på nåt vis mindre skrämmande. Hela stämningen och magin från den enda rätta trilogin är lost långt nere i dvärgberget.
Jag minns den första som man minns en kär vän. Som vi såg med andan i järngrepp på bio, strax efter premiären. Kunde knappt vänta tills den släpptes på dvd. Såg den igen och igen. Med samma känsla, samma magi, samma spänning. Som höll i sig i tre filmer och det var evighetslång väntan mellan premiärerna. Trilogin med stort T ser vi om lite då och då. Med samma känsla än. Faktiskt.
Den här nya trestegsserien gör mig rastlös. Orkar knappt se klart och sitter och fipplar med mobilen emellanåt. Gandalf traskar runt med sin stav och mumlar obegripligheter. Legolas skuttar runt och skjuter den ena efter den andra. Och filmens enda kvinna, (Kanske fanns där nån mer men knappt märkbar i så fall) Hon skjuter lika snabbt och tycks vara kär i en av dvärgarna fast Legolas kastar långa blickar på henne.
Och draken Smaug? Tja. Han blåser elden och flåsar runt i mynthögarna. Näe. Denna andra del av den krystade Bilbotrilogin lämnar mig med ett ännu större JAHA! Kommer det en trea? Vem bryr sig.
Nu har jag totalsågat Bilbo.
Ber om ursäkt för det.
Men jag kommer inte att se vare sig den här filmen eller den här trilogin mer än en gång. (Misstänker att jag kommer att se även trean i nån sorts plikttrogenhet och såga även den.)
Jag måste nog se Sagan om ringen serien snart istället! Så jag får tillbaka lite magi. Faktum är att jag misstänker starkt att även P.Jackson tappat magin och borde se sin fantastiska trilogi igen. Det här har han gjort på trött rutin.

4 reaktioner på ”Bilbo? Vem?

  1. Jag såg ettan och förstod inte riktigt varför de drog ut den så ofantligt långt. Boken är supertunn och det hade räckt med en film för att visa upptakten till den enormt mycket bättre (äkta) trilogin.

    Gilla

  2. I boken finns ganska mkt o det händer en hel del TROTS att den är tunn!! Och på ett sätt lite småviktig för att hajja vissa bitar ur vad ni kallar Originaltrilogin… trots att Bilbo faktiskt tillhör den oxååååååååååååå!! Han skrev ju inte precis om något annat John, utan allt handlar om dessa människor. O tänk oxå att Bilbo utspelar sig 60 år innan de andra tre böckerna, o då kan dom ju inte åldras till det äldre hållet. Själv finner jag både dessa filmer och boken ganska bra!! Men det är MIN åsikt!

    Gilla

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.