Slötittar på den där danstävlingen. Där väljer de ett år som betytt nåt speciellt för dem ikväll. Det får mig att fundera över ett speciellt år i mitt liv. Vilket skulle jag välja? Det finns år som sticker ut, givetvis. Både positivt och negativt.
Men de negativ åren får stanna i mörkret denna fredagskväll och så rycker jag ut ett av de positiva åren.
Och då väljer jag … 1990. Det var det året vi gifte oss, jag och Maken. (Efter att ha varit ihop i över tio år redan.)
Det där med giftermål hade blivit bestämt (helt utan frieri i nån sorts gemensam överenskommelse) året innan. Och efter det inprickade datumet fanns det en del att göra. Det planerades och funderades och syddes. I synnerhet just syddes.
Maken, den blivande brudgummen, sydde den blivande brudens klänning! Jag hade en hyfsad idé om hur den skulle se ut. Vi letade mönster och hittade ett som motsvarade bilden i mitt huvud. En kompis lovade hjälpa till med sömnaden och hon och Maken slog sina synålar ihop med det stora prassliga mönstret utsvept över hela köksbordet. Kom fram till att det var klokt att provsy en klänning av lakanstyg. Jag letade reda på en hög med gamla lakan som de fick leka med. Vi låg bra till i tid. Grymt bra.
När lakansklänningen var nästan färdig och provades på själva bruden …
då ångrade hon sig. Jag mig. Ångrade mig helt och totalt. Ville inte ha en sån klänning. Men åååå.
Man bråkar inte med Bruden. Hon får vara lite instabil. Tror jag blickarna från mina två sömmerskor skulle betyda.
Jaha. Vad vill du ha då? Lätt irriterade frågor.
Jag försökte förklara. Fick dem sakta att förstå. Vi åkte till tygaffären och hittade ett lämpligt tyg. Kom fram till att mönstret fungerade till själva överdelen på klänningen. Resten improviserade de där två duktiga människorna. Och nästa gång jag provade höll de andan. Men då var jag riktigt nöjd! Och tur var det … för tiden gick!
Många sömmar och sömnadsproblem senare fanns klänningen där och var en brudklänning! Vi hade trixat och funderat och hittat lösningar som skulle leverera ett resultat. Precis som jag hade tänkt! Tack vare mitt strul var klänningen inte klar förrän nån vecka innan själva bröllopet … men de hann! Och fint blev det. Både klänningen och själva bröllopet! Och jag kände mig jättefin, hela min bröllopsdag.