En ABBA bekännelse

Mycket prat om ABBA idag!
Själv har jag ett svagt förhållande till ABBA. Uppväxt i svenskspråkiga Finland är jag, och dit nådde Abba inte riktigt. Faktiskt. Fast det var sån feber i övriga världen.
Jag har inga minnen av den där Waterloo-vinsten för fyrtio år sedan, som är anledningen till dagens ABBAflöde. Tror väl att vi tittade på melodifestivalen även då. Jag var typ tolv då och minns att jag gillade musik. Det var nog svårt att inte göra det hos oss. Pappa lyssnade på mycket musik och sjöng eller visslade jämt. Vi lyssnade alltid på Svensktoppen och ett sommarprogram som hade den där sommar, sommar, sommar-låten som signaturmelodi. Radion stod uppställd på en stubbe eller nåt bord ute vid stugan. Och vi lyssnade medan vi gjorde annat.
Så självklart tittade vi även på mello. Kan inte tro annat. Och säkert då, när ABBA stod där i sina konstiga kläder och sjöng Waterloo. Men jag minns inte!
Jag hörde såklart alla deras låtar i dessa radioprogram men ingen av dem fastnade riktigt, i mig. Tror till och med att det var så att jag verkligen inte gillade dem. Jag hade inte en enda av deras skivor! Inga bilder av abborna på mina väggar. Jag kunde inga texter utantill och tvivlar på att jag nånsin gick runt och nynnade på nån av dessa låtar. Och jag och mina kompisar har aldrig lekt Abba med några hopprep som mikrofoner. Som mina kvinnliga vänner här i landet berättar om.
Men det är märkligt med ABBA. Alla deras låtar som faktiskt är gjorda för så pass länge sen och som spelats så otroligt mycket, lever faktiskt ännu! De flesta andra popgrupper från den tiden har vi glömt. Men ABBA har så sakteliga jobbat sig in även i mitt musiköra. Faktiskt. Och nu lyssnar jag med glädje på deras låtar och kan nog fler av texterna nu. Har ingen aning om när det hände!
Plötsligt var det bara riktigt bra! Det där ABBAsoundet. Kanske fick jag det med medborgarskapet? Eller som inträdeskrav i det svenska samhället? Spelar ingen roll. Jag stämmer in i kören. Grattis ABBA! Helt otroligt faktiskt.