Jag vaknade vi sjutiden i morse, hörde att Maken också rumsterade om från sitt hörn. Vi har tydligen nått den ålder där någon ofrivillig morgonpigghet antastar sovmornarna. Sen får man inte den mest ultimata nattsömnen på en tillfällig madrass. Hur bra den än är. Och jag som inte gillar att ha för varmt omkring mig och är van att sova i en sval källare, tycker att det är alldeles för varmt i en etta.
När vi väl hade klivit ur våra respektive madrasser, denna andra morgon i Dotterns hemtrevliga lilla etta, satt jag med kaffekoppen och såg mig omkring.
Det är ett trivsamt hem hon har skapat sig. Heminredningsintresserad är hon och har ett estetiskt öga. Möblerat fint. Arrangerat intressanta stilleben att titta på lite överallt. Hon har verkligen fått till en personlig inredning som speglar hennes personlighet. En färggrann och nästan lite sagolik känsla råder. Så himla mysigt.
Det syns också tydligt att hon är fotograf. Förutom hennes arbetsutrustning har hon en samling gamla kameror lite här och där, mitt i allt annat. Och intressanta bilder på väggarna. Både egna och andras. Jag skulle lätt kunna bo lite där. Och trivas riktigt bra fast det egentligen inte alls är min stil.

Idag var det dock hemresedag för oss. Vi rullade undan våra tillfälliga madrasser och packade ihop våra grejer. Städade oss ur den mysiga ettan, så att den fick återgå i sitt normala läge. Utan övernattande föräldrar. Maken passade också på att hjälpa Dottern med sånt som det är bra att ha besökande pappor till. Typ rensa äckliga avlopp, kasta sopor med spindlar i och ta med till affären (med plånbok och allt). Och jag diskade och plocka undan lite och for omkring med den lilla gula dammsugaren. Sånt som besökande mammor sysslar med.
Vi har haft en superbra helg tillsammans. En sån där härligt batteriladdande helg. Härligt att få rå om henne lite igen. Och nu. Nu är vi tillbaka i egen soffa. Med utsikt över egna grejer. Och det är bra det också.

________________________________________________