Slut, vemodigt slut.

Sista avsnittet av en serie man följt, lämnar en sorts vemod när eftertexterna rullat en sista gång. Inga fler avsnitt finns.
De där karaktärerna som man lockats lära känna. Tagit del av deras hemligheter och följt deras förehavanden i flera veckor. Väntat, lite otåligt, på att få träffa dem igen och umgås med dem ännu en timme.
Så är det slut. Alla drar. Liksom. Försvinner bara.
Det blir lite tomt.
Som om ett gäng nära vänner bestämt sig för att flytta från landet. Och inget får man höra! Hur går det för dem, vad har de för sig och hur ska det ordna sig med allt? Och vem ska de nu berätta sina hemligheter för?
I kväll var det sista avsnittet av ”Tjockare än vatten” på ettan.
Jag fastnade för serien redan i första avsnittet. Gillade karaktärerna och upplägget. Alla med svåra och undangömda hemligheter och dramatiska livsval. Därtill skärgårdsmiljön och språket.
Den underbara finlandsvenskan, som ligger så nära mitt hjärta. En njutning för örat.
Nu har alla deras hemligheter avslöjats för oss tittare och hela gänget drog därmed vidare.
Lämnade mig här. Lite vemodig och lite övergiven.

Tidsbyte igen

Ånej. Är det söndag redan?! Och tiden är helt ur spår dessutom. Den där klockomställingen vi utsattes för vid tvåtiden i natt ställer till det. Sommartid alltså. Varifrån kom den idén till en början egentligen? Och vilken tid är numera den rätta och ursprungliga? Sommar eller vintertid?
Tydligen tycker över hälften av en tillfrågad Internetpanel (jag har googlat) att vi borde avskaffa dessa tidsbyten. Jag är beredd att ställa mig till den halvan. Det är krångligt, dels att komma ihåg åt vilket håll den nu skulle ställas igen och en mängd klockor gör det inte automatiskt. (De som gör det automatiskt … hur kan dom veta att det är dags?)
Men en forskare påstår att det finns en massa fördelar med detta tidsomställande. Ok! Förklara för mig!
Jaha, fördelarna ska tydligen vara att vi håller samma takt som resten av Europa. Att vi rör på oss och umgås mer om eftermiddagarna/kvällarna är det är ljusare ute och när vi byter till vintertid igen får vi en period av ljusare mornar.
Nä. Inga argument som jag anammar på stört. Tycker fortfarande att det är jobbigt. Och tydligen är det mest kvällspigga typer som upplever tidsomställningen jobbig. Javisst! I morgon måste jag gå upp redan halv sju, alltså egentligen halv sex! Det tar tid för min del att glömma just det där vad klockan skulle ha varit, egentligen. Och jag mår mycket bättre sen, när jag får återgå till den egentliga tiden.
Europa och Nordamerika hålls med detta tidsomställande. Ryssland har lagt ner det. (Men dit vill jag verkligen inte flytta.)
Långt tillbaka i tiden har det gjorts försök med liknande tidsförskjutning. Men första gången man officiellt provade ställa om till sommartid var 1916. Då gjorde man det bara en gång, kossorna mådde inte bra av det ansåg man. Nähä! (Är jag alltså egentligen en ko?)
Sedan återkom tanken på sommartid i någons hjärna, någonstans inom EU och infördes på nytt i april 1980. Genom ett underskrivet EU fördrag och allt. Och sen 1981 har vi då återfått denna sommartid sista söndagen i mars. Man borde alltså ha vant sig. Därmed bör det vara vintertiden som är den enda rätta tiden, normaltiden. Den jag gillar bäst.
Syftet med det hela är i alla fall att vi ska få utnyttja ljuset maximalt. Här uppe i Norden gör det kanske inte så stor skillnad. Vi har rätt ljust här uppe ändå den här delen av året.
Jag kunde gärna hoppa över detta tidskrångel. Dels är jag ju en mörkervarelse och ljuset kommer oundvikligen förr eller senare ändå. Men, det blir fruktansvärt opraktiskt att ha en annan tid än resten av samhället.
Äh. Det är bara att finna sig i detta, ta en runda genom huset med klockomställningar och sedan glömma skiten.

Civil olydnad

Må det vara men jag deltog medvetet inte i något Earth Hour jippo i kväll!
Varför?
Jag har funderat över det här släcka-lamporna jippot. Och googlat runt och läst lite olika åsikter. Förstärkt mina egna. Vad vill man ha sagt med att släcka alla lampor i en timme? Att vi bör spara på energin?
Earth Hour var tänkt som en symbolhandling för att väcka uppmärksamhet hos världens ledare, om behovet av energieffektivare belysning. Inte en energisparkampanj!
Det räcker inte med en ynka timme varje år, och även om dagen är symboliskt menad har den i alla fall inte mycket verkan tror jag. Den riskerar mest att döva samvetet. Ja men jag var ju med i Earth hour! Därmed kan jag slösa fritt resten av året. Eller? Så fort lamporna tänds igen, efter denna timme, öser vi vidare i livet. Med fulla kilowatt. Lamporna är en bråkdel i den energiströmmen.
Under jordtimmen ser man diverse uppdateringar göras i sociala medier också. Lamporna är visserligen släckta men eluppladdade datorer/smartphones/läsplattor jobbar bra på batteridrift en stund. Men kräver en del el för att bli just batteridrivna. Lite dubbemoral kanske. Lampan är visserligen släckt men en hel del annat eldrivet är igång. Förutom den lilla del som en lampa innebär använder vi villigt miljöfarliga ämnen, äter diverse mat som framställs miljöfarligt och kör bil, flyger med flygplan kors och tvärs … ja, den listan kan bli lång. Hur lång som helst. Men det är okej, för vi släckte i alla fall lamporna när det var Earth Hour. Kanske är jag obstinat. Kanske är jag fel ute. Men jag känner mig irriterad.

Att släcka ner totalt en timme är i mitt tycke också som att säga att vi inte vill ha civilisationen! Det som mänskligheten åstadkommit är inte bara negativt. Men Earth Hour uppmanar oss att fira mörkret och hylla tillbakagången av civilisationen. Och vi ska gladeligen hänga på. Det måste finnas bättre sätt att uppmärksamma återhållsamhet med jordens resurser än att förneka utvecklingen och sitta i mörkret och kura. Och hur miljövänliga är alla ljus och värmeljus i aluminiumformar egentligen? Om det nu ska hårdras.
Politiker, kommuner och styrande får oss att tro att de är engagerade i miljön, bara för att de släcker lamporna en timme. Resten av året lyser det för fullt med energislösande alternativ och ingen bryr sig. Ingen fattar några viktiga energisparande beslut utan lutar sig lugnt tillbaka i mörkret under denna enda timme.

Alltså var mina lampor tända i kväll. Fler lampor än vanliga kvällar. Annars släcker jag faktiskt när jag lämnar ett rum. Inget står väl på i onödan?

Så där otroligt spontant!

Idag upptäckte vi att det var en antik och samlarmässa i stan. Vid de gamla gasklockorna. Åkte naturligtvis dit. Träffade på goda vänner redan utanför. Stod i solskenet och pratade en stund innan vi gick in. Där var det överfyllda bord. Massor av gamla fina saker och vi rundade alla bord och glodde på alla glasgrejer en god stund.
Stötte spontant ihop med vännerna lite då och då. Man fastnar för helt olika grejer märkte jag. Vi med våra glasgrejer givetvis, medan andra väljer för saker som jag inte ens noterat. En gammal kikare till exempel. Var hittade han den? Och skedar. Nä, såna såg inte jag. Däremot såg jag vackra karaffer och skålar och smycken.
När vi sett allt både en och två gånger gick vi i samlad klunga till Erikshjälpen. Eftersom det låg så nästgårds liksom. Där fyndade de andra vidare, men vi hittade inget roligt på glashyllorna den här gången.
Efter allt fyndande gjorde hela gänget sällskap till ett mysigt gammalt fik inne i stan. Hittade ett gemensamt långbord och slog oss ner med kaffe och annat. Pratade bort en sund. Sånt där trivsamt som man kan en ledig lördag. All tid i världen liksom och spontanfika på stan med spontant påträffade vänner.
Och spontanare blir det! Vi bjöd in två av dem på fortsättning med middag hemma hos oss. (Hade gärna bjudit hela gänget med de övriga två hade andra planer).
Alltså tog vi en sväng på affären innan hemfärd. Handlade nåt att äta helt enkelt. Det fick gå i samma anda som dan i övrigt.
Maken har fått vårkänslor och byter däck och hittar på annat pyssel med bilen. Själv sitter jag här och roar mig.
En sån där mysig lördag bara.

Dagens

Dagens uppenbarelse: Shit vad mycket damm! Överallt på såna där bakom möbler ställen. Jag är tydligen slarvigare än jag tänkt mig. Men nu är det omhändertaget, i säkert förvar i dammsugarpåsen.

Dagens virrvarr: Det bodde bakom tevebänken. Ingen överraskning. Jag har sett det förr men inte riktigt fått någon ordning på det. Maken har fixat ljud och bild. Men ordningssinne är inte hans topprestation. Han har rullat ut sladdarna, pluggat in dem på sina ställen och släppt ner dem bakom tevebänken. Huller om buller och inlindade i damm. Idag tog jag mig för att göra nåt åt det och när jag avlägsnat dammet satt jag en bra stund och lindade sladdar för att befria dem från härvan på golvet. Kanske blir det aningen mer lättstädat där nu.

Dagens mest oväntade placering: Jag tog med lunchen ut. Hämtade en stol och placerade den mitt i solen mot en vägg! Huh. Först när jag satt där blev jag återigen påmind om hur otroligt omaka vi är, solen och jag. Inte kompatibla. Långtifrån släkt och inte ens nästan vänner. Jag åt den där lunchen rätt snabbt och satt kvar en stund till bara för att jag plötsligt fick en katt i famnen. Men sen blev jag så rastlös och obekväm att jag lämnade solen.

Dagens glitter: All den där kristallen vi samlat på oss. Den gör sig rätt bra i dagsljus. Eller stearinljus, som nu på kvällskvisten. Tjockt, slipat och glittrigt är det.

Dagens insikt: Alltså är det på fredagskvällarna man ska vara på stan. När fredagsmyset sänkt sig över bygden. För då får man vara ifred bland klädsnurrorna. Inga köer till vare sig provhytten eller kassan. Bara personalen som gå runt och städar och viker kläder och längtar till stängningsdags. Så dom äntligen får åka hem och ha fredagsmys.

Dagens fönster: Tog tag i vardagsrumsfönstren idag. Solen var redan där när jag kom igång. Men ha! Jag överlistade den och vevade ner markisen. Då kunde jag putsa ostörd av solen och få någotsånär bra resultat. Därmed har jag putsat färdigt alla fönstren i huset. Och nu hänger det somriga gardiner överallt.

Dagens sms-rabatt: I morse var dom på hugget. Klädföretagen. Lockade med bra procentsats på klädinköpen. Då brydde jag mig inte om dem. Jag skulle inte handla några kläder. Men ja. Saker och ting kan förändras. Jag hittade dessutom en del kläder på min sena shoppingrunda och kom i sista stund i håg dessa sms. Med rabatterna blev det … tja, inte billigt kanske men rätt mycket billigare.

Dagens dag: Fredag såklart. Rätt trevlig dagar, speciellt om det som följer efter dem är en ledig helg. Inte alltid självklart för min del. Men den här fredagen är en sån. Det mesta av den gick åt i städning, självklart kunde jag ha prioriterat annorlunda. Men det känns himla bra just nu.

Dagens skräpigaste: De där tätningsremsorna som en gång limmats in mellan våra tvåglasfönster. De borde ha bytts för länge sen. Nu hade de nått stadiet pulverisering. Minsta lilla kontakt och de strösslade ner mot golvet. Jag avlägsnade dem med dammsugaren. Varenda en. Nu är det otätat. Kvittar så här års, men det gäller att vi kommer ihåg det innan hösten och klistrar dit något fräschare. Som håller ihop.

Nu bestämmer jag att det är fredag !

image

Fast det är torsdag. Jo. För jag kom just hem efter ett dygnspass på jobbet och är därmed ledig till måndag.
Jag handlade på hemvägen. Riktigt smör, vackra tulpaner och en ask jordgubbar. Kokade kaffe när jag kom hem, som alltid på mornarna. Och hällde jordgubbarna i en skål, eller så är det en korg. Den köpte jag för en tjuga på loppis nyligen. Enbart med tanke på jordgubbarna.
image

Kelade lite med katterna som kom in och hälsade. Undrade var jag varit så länge. Jag konstaterade att det är vår på riktigt nu. För efter pratstunden med dem var halva pälsen på min svarta tröja.
Hörde om en familj som kunde dammsuga pälsen på katten om våren. När det lossas som mest. Då skulle mina grabbar bli psykfall. Det farligaste som finns i denna värld är nämligen dammsugaren. Den får istället ta hand om de fallna vinterpälsarna på golv och möbler. KattGrabbarna måste däremot kammas och borstas regelbundet. När de hörde det gick de genast ut igen.
Så jag sitter här i lugn och ro i mitt arbetsrum. Där vände jag på en liten soffa i förrgår. Fick liksom lust att variera lite. Och ja, det ser mycket trevligt ut med soffan där vid fönstret. Det nyputsade fönstret släpper in bra med ljus mellan rosiga gardiner.
Trevligt, ända tills solen gått runt huset och står och hänger med armbågarna på fönsterbrädan och glor in. Då blir det rullgardin ner.
Idag har jag tänkt fortsätta det jag påbörjade, då när jag vände soffan. Nån slags vårstädning. Fönstren ska putsas i ett par rum till och fler gardinlängder ska strykas och hängas upp.
image

Sen packar jag upp mina nya tulpaner och njuter av att det är vår även här inne.
Först när då kan man nämligen koncentrera sig på att ta tag i vårspaden i trädgården. Ser fram emot att bekanta mig med alla blomlökar jag planterade i höstas. Och sopa av uteplatser och räfsa lite mossan. (Ja en gång var det gräs …)
Och kanske ordna en liten trevlig sittplats, någonstans utom synhåll för solen. För snart är dagarna varma nog. För att man ska kunna ta med kaffekoppen och boken ut.
Det gillar jag, fast jag är svagt imponerad av själva solen. Den har i alla fall förmågan att få våren att gro och utetemperaturen att bli trivsam.
Solen må väl vara förlåten sin framfusighet på grund av detta då. (Bara den låter mig vara ifred i skuggan ska jag sluta kalla den för solfan.)

Dags att fånga dagen då! Innan den slinker mig ur näven. Trevlig torsdag!

 

_______________________________________________________ 🙂

Går tiden verkligen så fort?

Semesterplaneringen är i full gång på mitt jobb. Redan i slutet av februari lämnade vi in våra ansökningar. Nödvändigt om vi ska vara med och konkurrera om vikarier. Och jag sitter och dribblar med arbetspassen i semesterschemat för att få det att gå ihop och fixa skapligt bra rader för vikarierna.
Men annars känns semestern rätt oåtkomlig än. Och jag vill inte leva så långt i förväg egentligen!
Tror inte det är nyttigt att hela tiden ha sikte på en avlägsen framtid och bara längta efter den. Som att ständigt skjuta livet framför sig. För det är väl nu det händer? Allt det där som är livet.
Men vi människor har en tendens att snabbt tröttna på nuet. Och längta efter något framför det. Årstiderna är väl ett typexempel på det. Sommaren hinner knappt kallna innan folk vill ha höst. Löven har ännu inte släppt grenen innan vintern åberopas. Och den hinner just och jämt släpa sig förbi julen innan våren hägrar. Så fort musöronen vecklat ut sig vill man ha sommar, värme och semester.
Eller är det inte det inte det framförvarande som lockar, kan det vara lika frestande att gräva runt i det som redan är borta. Om jag ändå inte, eller om jag åtminstone hade, eller det stora tänk om. Som ändå inte har möjlighet att påverka allt det där som inte blev som önskat. Så släpp det bara.
Det är lite poppigt att snacka om att leva i nuet. Mindfulness och sånt flum. Men, det ligger så himla mycket i det! Om man istället kunde se sig om där man står. Kolla lite extra på allting och inte bara hasta på. Hinna känna smaken av soppan på tallriken. Njuta av filmen på teve, umgänget i soffan. Stunden som den är, mitt i naturen eller vilken upplevelse det nu må vara. (Ja, vissa saker vill man inget hellre än hasta över, men hasta vid de tillfällena då. Och slöa igenom resten.) Vältra runt lika mycket i nuet som i den där framförvarande längtan.
Då skulle man kanske inte ständigt sucka över att tiden går så fort. Att man inte hinner med.
Vad är det man inte hinner med?
Jo. Uppleva och njuta av precis det som är just då. För vips är det borta! Medan vi suttit där och längtat efter något vi inte hade än.
Jag jobbar på att försöka hinna med!
image

Gamla svartvita foton

Åkte hem från jobbet i morse i tron att dagen skulle bli på ett planerat vis. Ett sms ändrade på det. Därmed blev dagen på ett annat oplanerat vis. Ett ledigt sådant.
Och ute sken solen när jag satte mig vid köksbordet med en kopp kaffe och en trave gamla fotoalbum. Vi har många såna i det här huset.
Jag arrangerade en liten fotostudio där på köksbordet. Plockade ur en del av bilderna, fotograferade av dem och stoppade tillbaka i rätt ficka. Hade tänkt få ihop ungefär tio till femton bilder av ett visst slag. Men det fanns mer och välja på än jag trott. Jag fick ihop över femtio! När det var gjort samlade jag bilderna i en mapp i datorn och redigerade dem en aning. För att få dem lite tydligare och så.
De skulle läggas på ett usb-minne som nästa steg. Detta minne utgör en del av en present. Såna ska vara hemliga.
Men jag stötte på en massa roliga bilder i dessa album! Och fina. Glada miner på till synes lyckliga stunder. Så var det säkert också. Det är väl då man fotograferar som mest.
Jag fotograferade också en och annan bild som inte behövdes till usb-minnet. Bilder som jag alldeles glömt att vi hade i gömmorna. Sånt som man blir alldeles nostalgisk av. Som de där fantastiska gamla svartvita som är så vackra.
Förutom det där usb-minnet, har jag nu påbörjat en annan samling bilder. Gamla svartvita studiofoton eller ögonblicksbilder av nära och kära. Väldigt många av de avbildade personerna är inte längre med oss. Jag tänker rama in dem, och arrangera alla på en vägg. Det bästa är att jag också har en vägg!

___________________________________________________________ _ _ _ _

Ganska underliga iakttagelser

Hjärnceller. Har fått dessa delvis förklarade för mig under förmiddagen idag. Speciellt känsliga hjärnceller som orsakar trubbel och konstigheter inriktades det på. Hjärnceller är inte lätta att förstå sig på, fast man får dem förklarade med pedagogiska bilder.

De där sladdriga remsorna i en suspekt ljusbrun kulör som låg ovanpå min sallad. De kallades grillad kyckling i menyn. De smakade inte alls som kyckling och konsistensen påminde om något odefinierbart äckligt. Hoppressat mojs. Men jag var vrålhungrig och försökte äta dem ändå. Gick sådär. Aldrig mer en sallad på Max!

Dramatik på affären? Kassörskan ringde polisen och en förmodat galen person anmäldes. Ingen aning om vad denna person egentligen gjort men folk stod i klungor på parkeringen och diskuterade galningen när jag kom ut. Missade hela grejen när jag valde tidning!

Hur mycket reklam tuggar man i sig under en tevekväll? Om man skulle slå ihop all rastlös dötid med allt jag borde köpa skulle det antagligen landa i skrämmande siffror där jag kunde gjort nåt bättre med mitt liv. Typ läst en bra bok! Ändå sitter man där och glor i väntan på programmets fortsättning.

Och när man äntligen får se ett program på reklamfri kanal, då sitter man och önskar att det blev ett reklamavbrott. Så man kunde gå på toa.

Det går att få ihop ett blogginlägg om praktiskt taget ingenting när man lovat att blogga dagligen i hundra dagar.

Vill man läsa något vettigare, kolla in den här tjejen. Hon har tänkt till!

Morgon i Småland

Jag vaknade vi sjutiden i morse, hörde att Maken också rumsterade om från sitt hörn. Vi har tydligen nått den ålder där någon ofrivillig morgonpigghet antastar sovmornarna. Sen får man inte den mest ultimata nattsömnen på en tillfällig madrass. Hur bra den än är. Och jag som inte gillar att ha för varmt omkring mig och är van att sova i en sval källare, tycker att det är alldeles för varmt i en etta.
När vi väl hade klivit ur våra respektive madrasser, denna andra morgon i Dotterns hemtrevliga lilla etta, satt jag med kaffekoppen och såg mig omkring.
Det är ett trivsamt hem hon har skapat sig. Heminredningsintresserad är hon och har ett estetiskt öga. Möblerat fint. Arrangerat intressanta stilleben att titta på lite överallt. Hon har verkligen fått till en personlig inredning som speglar hennes personlighet. En färggrann och nästan lite sagolik känsla råder. Så himla mysigt.
Det syns också tydligt att hon är fotograf. Förutom hennes arbetsutrustning har hon en samling gamla kameror lite här och där, mitt i allt annat. Och intressanta bilder på väggarna. Både egna och andras. Jag skulle lätt kunna bo lite där. Och trivas riktigt bra fast det egentligen inte alls är min stil.

Idag var det dock hemresedag för oss. Vi rullade undan våra tillfälliga madrasser och packade ihop våra grejer. Städade oss ur den mysiga ettan, så att den fick återgå i sitt normala läge. Utan övernattande föräldrar. Maken passade också på att hjälpa Dottern med sånt som det är bra att ha besökande pappor till. Typ rensa äckliga avlopp, kasta sopor med spindlar i och ta med till affären (med plånbok och allt). Och jag diskade och plocka undan lite och for omkring med den lilla gula dammsugaren. Sånt som besökande mammor sysslar med.
Vi har haft en superbra helg tillsammans. En sån där härligt batteriladdande helg. Härligt att få rå om henne lite igen. Och nu. Nu är vi tillbaka i egen soffa. Med utsikt över egna grejer. Och det är bra det också.

________________________________________________