Hur firar då två som aldrig firar på rätt dag?

Ja, vi träffades hemma efter diverse jobb. Först hade vi ett bilrelaterat ärende. Sen åkte vi till stan.
Där var det bokrea. Och vi glodde runt på de två största reorna och gick sedan omkring med två boktyngda påsar. Innehållande sånt där i bokväg som man aldrig köper annars. Jag hittade schyssta kalligrafiböcker, en om Mumin och en om rosor. Maken fastnade för en bok om glas (nähä!) och en om Andy Warhol.
Han hittade en ny huvtröja till sig också. Så skulle vi ju äta så klart.
Hade bestämt oss för en speciell restaurang i stan som brukar vara rätt populär. Dom vågar vägra bordsbokning. Så man får helt enkelt köa sig till ett ledigt bord. Men vad fasen, en tisdag! Borde vara problemfritt?
Såg en snabb skymt av en kö när vi körde förbi den gatan men det måste väl ha varit inbillning? Vi hittade inbillningen innanför dörrarna. Proppfullt! Men tjejen som levererade bord hade ett för oss, som var bara två. Jo, alla kan väl lista ut att vi inte fick restaurangens bästa bord precis. Men vi var nöjda som slapp köa eller vänta i baren. När vi satt oss kom jag på varför det var så belamrat med folk i allmänhet och barn i synnerhet. En tisdag. Det är ju sportlov! Hade den tanken hittat hem tidigare hade vi aldrig gått dit. Men ja, nu satt vi där inklämda vid ett bord för två. Och mat fick vi och himla, himla gott var det! Så tur, att vi inte tänkte efter!
Medan vi väntade på maten funderade vi över sommarens semester. Vi undrar om nyckeln ligger kvar? På den där stenfoten under den där nybyggda stockstugan vid hemmahavet? Hm. Det måste vi undersöka.
Och sen, ja sen åkte vi hem. Tog plats i soffan med varsin dator och vår nya böcker och teven. Firat klart för den här gången alltså. Himla bra firat!

Vad är väl en bal på slottet?

Jag har sagt det förr och det är bara att konstatera att jag verkligen inte överdriver. Maken och jag ÄR helt värdelösa på firandet av våra dagar. (eller ja, det är väl inget fel på själva firandet om vi bara kunde komma ihåg att vi ska fira nåt)
Vi har tre egna datum att hålla ordning på. (förutom födelsedagar) Tydligen är det tre för många för oss.
image

Först finns ett datum för när han och jag blev ett VI. Den dagen inföll i går och en snabb tillbakaräkning säger att det är hela trettiofem år sedan vi stod i det där köket och liksom plötsligt blivit ihop. Att tiden gått och vi med den kan man tydligt se på bilden. som visserligen inte är från just det tillfället men i alla fall samma år.
Maken blandade ihop koncepten nyss på fejjan och kallade det förlovningsdag, det vi borde ha firat i går. Och i min rättelse av detta insåg jag lika klarsynt att vi naturligtvis missade även den! Ja, så illa är det! Våra förlovningsringar bytte vi på juldagen för … låt se nu … trettiotvå år sedan! Och inte fasen firade vi nån förlovningsdag i julas heller! Då firade vi enbart jul och ett par födelsedagar. Helt glömska av att det fanns en dag när vi skaffat ringar.

image

På nåt sätt får vi ta igen det där i kväll då. Nu när det klappat till vårt medvetande. Och fira båda våra missade dagar på ett firande.
Kanske lika bra vi firar bröllopsdagen på samma gång också? Fast den inte inträffar förrän sista juni. Jag menar vad är oddsen på att vi missar även den framöver?

Fast det låter nonchalant och oinspirerat handlar det trots allt bara om dagar. Datum i kalendern. Vi är annars rätt bra på att ha det bra ihop. Inte så noga med just firandet bara. Och vi firar faktiskt lite då och då utan anledning också. Funkar för oss. Men jag har ingen som helst förhoppning om att vi kommer att bli bättre på att komma ihåg våra specifika datum i förväg. Det är så här vi är. Inga rosor och champagne och guldinslagna presenter. Bara två glömska typer med fokus på annat.

wwww