Kolla! Här är en bild från mitt sovrum. (Rubrik från januarilistan)

image

Ja. Man ser inte mycket av själva sovrummet. Inte av mig heller där jag tagit mig långt in under täcket, eftersom det i vårt sovrum råder en behaglig kyla. Källarsovrum är mörka och svala. Lätt kallt att gå och lägga sig i men underbart att sova i.
Dagens sista helikopter är lydigt svald. Och jag fick nog av att sitta i soffan med mina skavande prickar. Inget mer kul att se på tv heller.
Nu blir det en stunds läsa innan sömnen stänger boken. Det kommer inte att bli många rader … zzzzzzzzz

En grej som gör mig vansinnig i vardagen (rubrik från januarilista)

När datorn inte fungerar som den ska! Och jag har haft all anledning till vansinnighet det sista halvåret, så mycket datortjafs som jag utsatts för.
I dessa tider av datorer, trådlösa nätverk och all tänkbar teknisk möjlighet ska datorn för fasen bara fungera! I synnerhet ska den befinna sig på internet när jag vill och inte hålla på och trassla med anslutningen!
Kommer så väl ihåg den där första datorn som anlände till detta hus. Då var den ett underverk. Stor, klumpig och beige stod den där på sitt specifika datorbord. (med ett minne som en mygga) En vän som lärt sig systemet tidigare än oss kom och packade upp den och anslöt alla kablar och installerade programvara från medföljande disketter. Jo! Och så ställde han modemet intill skärmen och så ringde vi upp Internet. Ohh. Det var rymdåldern som anlänt! Andlösa satt vi och lyssnade på det där ljudet av anslutningen som kopplades fram. Så måste det ha känts när telefonen började kopplas in i folks hem också! Och man ringde upp en telefonist för att få samtalet dit det skulle.
Men det där ring-upp-modemet blev snart utan jobb. Föråldrat nästan redan innan det kom. Och numera sitter vi helt omspunna av trådlösa signaler.
Då när man satt i andlös förväntan accepterade man att det tog tid. Att det kunde koppla ur hur som helst och att det var lite segt. Nu blir man galen om sidan inte laddas på ett par sekunder. Det har varit så in i h..te enerverande att jag inte ens haft lust att blogga. För det funkade ju i alla fall inte! Antalet fantasifulla benämningar av denna dator …
Men nu … tycks problemet ha hittas av en av mina behjälpliga supporters och det finns nån att skylla på!
Det är den där brandmannen som jobbar i brandväggen som tjafsar. Om jag gör honom sysslolös funkar allt som det ska! Förutom att det knappast är ultimat att vara utan hans tjänster. Brandväggar har kommit till av en anledning. Jag ska undersöka saken närmare och se om det går att huta åt den där brandmannen så han sköter det han ska och låter mig jobba som jag vill. Tills det är gjort får han vara urkopplad. Datorn är rätt trevlig igen!

En helt vanlig onsdag kunde också bli ovanlig!

Ovanlig för det plötsligt lediga läge jag hamnat i. Helt ofrivilligt. Och det kommer sig av ett gäng förargliga prickar. Som bitit sig fast i skinnet på mig.
Efter ett läkarbesök besannades mina farhågor. Jo. Bältros heter det. Och det är inte jättekul, även om jag antagligen har en lindrig variant. Känner mig inte sjuk, men det svider och hugger i skinnet. Doktorn rekommenderade en veckas vila och gav mig en ask piller som är i storlek helikopter. Dessa ska jag nu knapra i mig vid fem tillfällen, som måste vara i en noga uträknad intervall, under dagen. I sju dagar.
Vet inte om det kommer att innebära att jag är ”symptomfri” om sju dagar. Men jag gör som hon säger. Tur att jag inte har nåt problem med att svälja tabletter. Fast jag är en sån som helst undviker tabletter. Brukar knappt ens ta alvedon liksom.
Ja, ja. Smittar gör jag också. Kanske. Eller inte. Därom tvistar de lärde som doktorn så kryptiskt uttryckte det. Det kan vara så att någon som inte haft vattkoppor kan bli smittad. Och då får de i så fall vattkoppor, inte bältros. Den åkomman skaffar man sig tydligen själv, om kroppen vill jävlas. För den sparar en rest av barndomens vattkoppor och kan utan minsta anledning bara bestämma sig för att spela ut det kortet när man passerat 50. Det kan också göras vid nedsatt immunförsvar och sånt. Fast jag tycker mig ha haft ett utmärkt försvar. Har inte ens varit förkyld på över ett år! Och nu drog jag nån sorts vildcard och sitter här med bältros.
Så himla onödigt! Kroppen kunde gärna ha fått fortsätta att gömma det där kortet. Men det är bara att gilla läget och försöka hitta kläder som inte skaver. Och sysselsätta sig med nåt så man glömmer bort skiten.
Nä, nu är det dags att ta en ny helikopter.