… är som den vita pralinen i mitten av Alladinasken. Endast de bästa är gott nog. Because I´m worth it.
Så lyrisk kan man bli efter en kväll vid ett köksbord. Där man fått vara en stund bland de bästa av vänner. En stund där tiden stannar lite. Fast det bara är torsdagskväll och veckan är långtifrån slut.
Sen sitter man i sena kvällen … ja faktiskt natten … hemma i soffan och lyckönskar sig till sin lyckligt lottade tillvaro. Med såna vänner! Och det finns många fler av den arten i mitt liv dessutom!

Ute pågår ett sorts vinterliknande oväder i mörkret. Hela vägen hem piskade något snöblandat mellan vindrutetorkarna.
Katterna ville ut, efter en helkväll i instängd ensamhet. Visst. Gå ut ni. Typ hånskrattade vi. Som sett det snöblandade. Jo. Det dröjde tio minuter. Max! Sen skulle dom in.
Tydligen görs det stor affär av detta kommande vinterväder. Om det nu blir nåt av det. Kvällstidningarna skriver om den kommande kylan, timme för timme! Man häpnar. Man bävar. Not! Det är för tusan januari! Det kan troligtvis bli både snö och kyla då. Ja, ja. Det är väl bara att ta sig i säng och vara tacksam över att morgondagen är ledig! Strosa i morgonrock med kaffekoppsledig! Så snöa på! Kom an bara vinterkylan. Jag kan vara inne hela dan!
Fast än syns ingen direkt snö och termometern är en bit över noll. Vi får väl se.
Godnatt världen. Hur snöig och kall den än månde bliva.