Det där med jultraditioner

Somligt är man uppväxt med.
Jag minns hur mamma stressade genom huset inför jul. Med nåt vilt i blicken som enbart spanade efter smutsiga ytor. Mattorna åkte ut och det skurades precis överallt. Hela huset luktade rengöringsmedel och julstress när hon tillslut, sent på kvällen dan före dan före dan, rullade ut alla kallvädrade trasmattor över de skurade golven. Just där och då kom all julstämning på en och samma gång!
I vårt hus skulle julen vara inställd och klar redan den 23 december eftersom jag fyller år då. Och åtminstone släkten skulle komma på kalas. Annars var det vanligt i hushåll utan födelsedagsbarn dan före dan, att man tog in julen just dan före julafton. Det tycks vanligt ännu i mitt gamla hemland, om man ska förlita sig på facebook som faktakälla. Här i mitt nuvarande hemland plockas julen in tidigare. Allt mellan första advent och julafton tycks funka. Allt beroende på folks egna traditioner.

Annat har man skapat själv.
Jag minns inte riktigt vad Maken och jag hade för jultraditioner till en början, när vi flyttade in under gemensamt tak. Några borde vi rimligtvis ha haft och det handlade väl om julpynt och julbakning. Och någon lindrigare form av julstädning än den mamma ägnat sig åt. Sen åkte vi väl till våra föräldrar och firade den jul vi var vana med. Men jag minns den där tivolifärgglada ljusslingan som vi lindade runt balkongräcket tillsammans med granris. Just där och då kom all julstämning på en och samma gång.
Efter att Dottern föddes skapades det mer tydliga traditioner. Eftersom jag är en pyntoman och pysseltok har Dottern och jag ägnat oss åt diverse massa julpyssel genom åren. Med mycket strösselglitter. Och pepparkaksbakning (fast jag hatar de rackarns kakorna, tycker de är grymt äckliga) och husbyggen. Och godiskokning och annat som hör julen till. Riktig gran har det alltid varit och den har alltid tagits in för att kläs innan Maken fyllde år den tjugonde. Visst pynt har haft sina givna platser och Dottern har sannerligen hållit hårt i våra traditioner tills hon blev stor och tyckte det kvittade. Till viss del. Jag tror hon kommer att återkomma till vissa av dem, så småningom. Det tycks vara så med traditioner.

Nu är julen i det närmaste slut igen. Granen barrar nåt kopiöst i år. Men ännu är det trivsamt med både den och allt det där röda runtomkring. Just rött är liksom min stadiga jultradition.
Ljusen i den ärvda, gamla, trearmade ljusstaken har en bit kvar tills de brunnit slut. I och med det brukar julen så sakteliga klinga av och pocka på att städas bort. Det har varit en god jul, än en gång.

Julig lista

Annandagen närmar sig kväller och då är väl julen slut? Eller vara den till påska verkligen?
Här sitter vi i sån där godan ro som man bara infinner sig i när alla är lediga och man ätit gott och inga måsten står och hetsar en i hälarna.
Dottern, som äntligen börjat bli sig själv igen efter en elak halsfluss, och Maken tittar på första avsnittet av hans julklappsserie. Han ska ta sig igenom Game of Thrones nu. Dottern gav honom första och andra säsongen i ett av paketen. Mamma sitter mittemot mig vid köksbordet och löser korsord, och själv umgås jag med datorn. Inte alls intresserad av den där serien på teve.
Så. Julen då?

Julens sjukstuga: Framkallades av Dottern då givetvis. Med läkarbesök och medicin och allt. Modern har servat med dricka, medicin och tjatat om mat och fixat viss bekvämlighet. Dottern själv konstaterade att hon antagligen är frisk nu, tidigare idag. När hon bad om vatten till penicillinet och jag kontrade med att hon väl kände till var vi förvarade kranen! Jo, hon går åt det friska hållet. Lite småklen ännu. Men feberfri och en hals som tillåter intag av mat.

Julens ”Florence Nightingale”: Mussekatten steppade upp som självpåtagen sjukvårdare. Han lämnade inte Dotterns sida när hon mådde som sämst. Låg tätt intill och ansåg att vi störde om vi kom in. Knappt han åt nåt själv. Natt som dag vaktade han. Till och med när jag gick upp mitt i natten, när hon hade fyrtio graders feber, fick jag en blick som sa; ”det är lugnt, jag har läget under kontroll!” En kväll till och med hämtade han henne i soffan. Bums i säng liksom. Först när han ansåg henne frisk nog lämnade han rummet och återgick till att vara katt.

Julens klappar: Länge har de legat där, inslagna och frestande. Julen är väl aldrig så glittrande magisk som när granen i all sin prakt härbärgerar alla dessa klappar under sina vingar. Men så kommer stunden, när man oundvikligen inte kan dra på det längre. De ska delas ut. De ska öppnas. Jag delade ut dem i år. Och enligt den regel som kom till efter att Dottern blivit stor, så öppnades de varefter de delades ut. Nu var vi endast tre personer runt klapputdelingen. Ett sätt att få se vad alla får, reaktionen på den som öppnar och för att dra ut på det hela något längre. Jag tror vi var ganska nöjda alla tre.

Julens mat: Alltså vad man äter. Om man inte ser upp med sig själv. Julmaten har alltid varit min favoritmat. Ändå har jag valt bort en hel del numera. Maken och jag valde att delta i det julftonsfirande vi alla var inbjudna till. Dottern fick vackert stanna hemma så klart och mamma valde att hålla henne sällskap. Så vi snyggade till oss och åkte iväg några timmar. Mumsade julmat runt ett rödklätt långbord. Favoriterna för mig består av all den där fisken. Sillen, den gravade laxen, den ogravade laxen, räkorna, skagenröran. Och den där kålrotslådan. Däremot kan jag lätt låta bli korvar och pastejer och köttbullarna. Och så gillar jag brysselkål. Faktiskt. Och ostarna och ägghalvorna. Man lider ingen direkt hungersnöd. Och när alla klagar över sin proppmättnad ser faten på julbordet snudd på orörda ut. Och allt ska hitta någonstans att bo i det överfyllda kylskåpet. Helt galet egentligen.

Julens tradition: Alla har sina egna traditioner. Med gemensamma nämnare. Typ att kvinnorna hålls i köksregionen och männen vilar på maten vid Kalle Anka är rätt vanligt skulle jag tro. Jag såg halva Ankautbudet i år. Innan jag gjorde kvinnorna i köket sällskap med efterrättsfixet.  Jag såg det där omdebatterade tomteavsnittet. Alltså vilket gnäll för ingenting. Folk lägger energi på att gnälla om några sekunders klippning i en gammal stofilig tecknad seriesnutt. Borde vi inte vara glada över att vi utvecklas, att vi har förmågan att lämna gamla stolliga värderingar åt sitt öde. Borde vi kanske istället fundera över just det faktum att det var männen som var där för att se programmet och kvinnorna befann sig i köket? Eller ska vi verkligen gå i taket över att vi inte får behålla gamla invanda fördomar?

Julens blommor: Hyacinterna sprider sin doft i mitt hem. Planterade i diverse jag hittat i skåpen. Ett glas som tappat sin fot men passar utmärkt i en liten silverskål. En gammal silvrig sockerskål med gravering. En stor kruka som rymmer flera stycken. Jag är inne på hyacintuppsättning nummer två. Adventshyacinterna är sedan länge utblommade och kasserade. Och snart är julhyacinterna i samma skick. Nu reas de ut i affärerna. Kanske jag köper några till?

Julens värme: Utomhustemperaturen denna julhelg har hamnat runt tiogradersstrecket vissa stunder. Och då pratar jag plusgrader! Definitivt ingen snö alltså. Och mig gör det inget. Däremot blir det lätt alldeles för varmt inne i vårt hus när det är så varmt ute. Speciellt som jag gärna tänder alltför många ljus. Det ska vara levande ljus på julen. Helst går jag upp före dom andra och tänder lite här och där. Hög mysfaktor. Hög temperatur, så jag till slut måste vädra. För att stå ut. Men det är ju så mysigt. I alla fall.

Julen i allmänhet: Jag gillar verkligen julen. Färgerna, ljusen, dofterna och smakerna. Helst vill jag ha julen ganska lugn, utan alltför omfattande planering. Helst vill jag ha julen välpyntad. Här gäller aldrig någon ”less is more” anda. Men under julen pyntas det en hel del. Fast inte med tomtar! Nej, nej. Inga tomtar alls helst. Och visst, julen är gemenskap. Och jag har varit lyckligt lottad nog att ha det i mitt liv. Förstår att känslan lätt blir en annan om man saknar det. Jag börjar tidigt, för julen är så fort över. Det handlar om tre dagar och är man inte uppmärksam är den förbi. Så jag pyntar tidigt, för att få ta del av det vackra länge.

Och nu är annandagen verkligen kväll. Redan  morgon kommer allt det röda att se aningen dammigt ut. Det glittriga har tappat glansen och granen barrar. (Kanske av sorgsenhet över att ha mist sina paket.) Julmaten smakar inte längre så där uppenbart fantastiskt. Men eftersom man alltid handlar för mycket är den inte heller slut än.
Hoppas alla haft en fantastisk jul! God fortsättning!

Drottningen och jag!

Vi fyller år idag! Hon firas med allmän flaggdag och teveprogram. Jag firas av familjen. Jag skulle inte vilja byta med henne!
Tyvärr är Dottern här hemma rejält sjuk! Hög feber och halsont har fått iväg henne till doktorn som bäst. Återstår att se vad det visar. På grund av detta har vi lagt om alla planer. Vi skulle ha haft kalas för hela familjen i går, eftersom Dottern har fyllt år på annan ort och Maken fyllde år i fredags och jag i dag. Ingen vill komma och kalasa i ett hus där en okänd bakterie härjar. Så vi ringde runt och ställde in i går. Även till det kalasande som skulle ha skett idag. Och morgondagens julaftonsplaner får styras om lite även de.
Strunt samma. Huvudsaken att hon blir frisk och slipper ligga i sjuksäng hela jullovet.
Den här dagen är alltså helt fri! Undrar vad jag ska hitta på mer än drick champagne och öppna paket …
Jo, jag ska koka kålrötter! Och tillaga en traditionell finsk kålrotslåda till julbordet. Ett måste.
För övrigt har jag inte ett enda julstök i köket. Jo, jag har såklart städat och pyntat. Och handlat mat. Men jag köpte färdiglagad mat. Sill i burk. Lax i plast. Färdigrullade köttbullar och färdigihoprörd rödbetssallad. Julskinkan har kokts och griljerats på nåns fabrik. Skivats och lagts i plastpåse. Grymt behändigt. Och julstressbefriande.
Julen är här liksom.

Lördagskväll med datorstrul i julgransdoft

Först, måste jag säga att min dator av någon anledning inte gillar wordpress! Jag kommer in ibland. Alltså har jag läst i princip allt mina favoriter på wordpress skriver. Men när jag ska klicka vidare för att kommentera är det stopp. Det tänks och tänks och slutar med en upplysning om att sidan inte är tillgänglig. Lika illa är det om jag bestämmer mig för att skriva nåt själv. Och jag rotar i diverse inställningar och kommer ingen vart. Måste ta ett snack med den där stackars supporten vi adopterat …
Men nu, plötsligt händer det, och så kom jag så här långt att jag har ett inlägg att skapa.

Maken och jag sitter här i lördagskvällen och myser. Det är jul i huset. Vi hämtade hem en gran idag. Och efter lite städning, för en gran kan inte ställas in om det inte är fint runtomkring, så kom granen in.
Jag såg en gång Ernst. Ja just han. Tittar gärna på honom och tar inspiration av alla hans idéer. Och han ställde en gång ner en gran i en vacker zinkbalja, för att den skulle få mycket vatten. Just det där med vatten är ett välkänt problem med riktiga julgranar. Dom är så erbarmligt törstiga. Ändå kan jag verkligen inte tänka mig en plastvariant. Det ska vara riktig gran. Som doftar gran. Och därför tog jag Ernst på orden. Tyvärr äger jag ingen vacker zinkbalja. Men jag hittade en grön typ murarhink i friggan. Måttade den färgglada julgransfoten i gjutjärn över hinken. Den var för stor. Typiskt!
Maken som är en händig man. Tittade på foten och sa; ”jag kan kapa av hörnen!”
Så han tog med julgransfoten ut i garaget. Rumsterade om med en rondell. Och in kom med en en julgransfot som passade i en grön murarhink. Sen hämtade han granen, skruvade på foten och sänkte ner den i hinken. Fyllde på med massa vatten = glad gran. Och stabil gran.
Det är nåt visst med att klä en julgran. Inte tillnärmelsevis lika kul att göra själv som det var att klä den med liten stjärnögd Dotter. Som hängde tio kulor på samma gren och dekorerade den med en hel näve glitter. Men nu är det så att hon vuxit upp till en vacker, klok och stabil kvinna. Som befinner sig på annan ort. Men som kommer att komma hem till jul och titta på denna gran med nästan samma stjärnglitter i ögonen. Ingen jul utan riktig gran i vårt hus. Tror jag brås lite på pappa där.
December går med stora kliv. Lucia är redan passerat. Denna stämningsfulla dag.
I morgon ska det tredje ljuset tändas. Granen står här och glittrar. Julklapparna ligger i en hög i väntan på att slås in.
Ja, det är ju jul redan.

Alltså jag vet att det är en klyscha, men vart fasen tar tiden vägen?

En ny vecka är en bra bit på vägen redan! Och jag känner mig knappt klar med förra. Och julen står snart för dörren. Kan jag ju ta och sammanfatta förra veckan med en lista kanske. För att stanna upp lite.

Förra veckans boksläpp: Den där novellboken jag fått äran att vara med i släpptes med en releasfest på tisdagseftermiddagen i huvudstaden. Jag styrde om lite i veckoplaneringen och kunde därmed åka för att vara med på denna fest. Jag fick sällskap med mig dessutom i form av en god vän. Det var mycket trevligt.
Ungefär hälften av bokens novellförfattare hade kommit. Vi fick höra storyn om hur det kom sig att det alls blev en bok. det bjöds på förfriskningar också. Och vi fick varsitt exemplar av denna nya bok och minglade runt och signerade våra egna noveller i varandras böcker.
Ja, mycket trevligt som sagt. Jag är glad att jag åkte!

Förra veckans shopping: Bestod av lite shopping i sista minuten inför den där Stockholmsresan. Jag skulle ha tvättat i tid. Men det gjorde jag inte. Så jag åkte och köpte en ny tröja istället. Och så skulle jag köpa skoputs till mina kängor. Tänkte att de därmed skulle duga bra. Men medan jag väntade på min tur i kassan fick jag syn på ett par grymt snygga stövlar. Jag brukar inta kunna ha stövlar för att de oftast är för smala i skaftet. Men ja, dessa gick på. Och var både snygga och sköna. Så jag skippade skoputsen.
Sen blev det såklart lite shopping i huvudstaden också. Vi kom nån timme innan det var dags för bokfest. handlade inga stora grejer men en och annan julklapp blev det. Och en Muminmugg med nytt motiv till mig själv.

Förra veckans jobb: Ja, hann med lite sånt också i vanlig ordning.

Förra veckans provning: Lördagskvällen var inbokad. Vi gick på whiskyprovning. Testade rökiga sorter som jag gillar. Av sex olika sorter på provmattan har jag själv två och hade smakat två andra. Alltså var det bara två jag inte provat. Vi skulle rösta fram en vinnare också. Prickade rätt på den redan innan jag provat de övriga. Kanske inte så svårt eftersom den tillhör mina absoluta favoritsorter.

Förra veckans väder: Ja, somliga jublade ju. Över det där som började ta sig ner från himlen och samlade sig i högar som krävde skottning. Tung och jävlig var den! Satt fast på bilrutan också. Nä fy. Och självklart var det nödvändigt att ge sig ut precis den dan det snöade som mest också. Orkar inte prata mer om den där snön.

Förra veckans matiga umgänge: Först hade jag tjejträffen hemma hos mig. Fixade mat och efterrätt och stod i med sånt man gör när värdinnelotten fallit i ens knä. Då hinner man inte med att sitta och prata lika mycket, för det ska dukas fram och dukas undan och kokas kaffe.
Sen, på söndagen var det dags för årets julbord med jobbet. Därifrån behövde man inte gå hungrig heller. Jag ägnade mig mest åt fisken och sillen. Mums.

Förra veckans uppvaktning: Det var det där med den där boken. Boksläppskalaset, och så var jag med i tidningen samma dag. Blev intervjuad en dag hemma i köket. Med boken i handen. Sen blev jag uppvaktad med fin blomsterkorg på det där julbordet. Efter att chefen läst novellen högt för alla. Det kändes bra att höra den i högläsning!
Och nu går livet vidare!

Jag och pensionärerna

Trampade i fötterna på varandra denna torsdagsmorgon. Med våra handlingslistor och kundvagnar.
Själv kom jag direkt från jobbet, fann parkeringen behagligt tom och medelåldern hög innanför affärens skjutdörrar. Jag skulle handla maten till kvällens tjejträff som jag har turen att värdinna den här gången. Därmed skulle jag också in på en affär av annat slag efter matinköpen.
Kassörskan på Ica log när jag tittade på klockan efter mitt uppdrag vid betalautomaten för självscanningskunderna. ”Jajjamen”, sa hon. ”Färdig med handlandet innan klockan ens är tio!” Visserligen! Men anledningen till min tidkoll var mer för det där vinets skull. Perfekt tajmat, systemet skulle precis öppna när jag lastat matkassar i bilen och bytt parkering. Där inne drog jag runt en stund och försökte känna efter vilket vin som passar bäst till kvällens meny. Samtalade med en kvinna som var ute i liknande ärende och konstaterade att det inte var lätt, med tanke på senaste tidens besprutningslarm. Hon hade memorerat märken. Inte jag. Så jag skakade av mig det och valde nåt som jag hoppas är obesprutat och väl passande maten.
Vid kassan var det mer dramatik än vanligt eftersom en medmänniska svimmat av utanför kassan. Personen var väl omhändertagen av butikspersonal och en annan medmänniska som verkade vara medicinskt insatt. Dessutom ringdes det efter ambulans. Men personen satt upp när jag gick och verkade ändå vara vid skapligt medvetande. Det blev nog bra!
Jag gick tillbaka till bilen. Nöjd över att ha klarat av alla ärenden för att fixa en bra kväll.

Om nu inte den där Sven ställer till det för oss med sina utlovade snömängder. Somliga tjejträffsmedlemmar har en bit att åka för att komma hit och hem igen. Och enligt dagens tidning kan det bli busigt, vi uppmanas skaffa oss en transistorradio med batterier! Och varning av graden klass två. Okej. Fast det har å andra sidan funnits en tendens till stora väderöverdrifter i media den senaste tiden. Så jag tar mig en titt på Sven när han är här. Då kan han visa vad han går för.

Kvällen är sen

Och jag borde verkligen gå och lägga mig. Har en tidig start på morgondagen och lång blir den. Förmodligen inte längre än dagar vanligtvis är, men jag ska åka bort tidigt och kommer inte hem förrän sent.
I morgon är det nämligen releasefest för den där novellboken jag är med i. Därmed bär det av till huvudstaden med buss i morgon bitti. Jag tar en god vän med mig. Och vi hinner strosa runt lite innan festen börjar. Och ta reda på exakt var den där festen befinner sig! Kan inte påstå att jag känner huvudstaden som någon välbekant gata men det finns bra möjligheter att hitta adresser nuförtiden.
Dagen till ära har jag ekiperat mig lite. Det blir med ny tröja, ny sjal och nya jeans och dessutom ett par snygga stövlar! Kanske inte det smartaste att åka iväg med nya stövlar när man beräknas gå en del och inte har andra skor att tillgå. Men, det struntar jag i just nu. Får väl plåstra om hälarna i värsta fall. Till det tar jag en begagnad men trivsam kavaj. Och givetvis hänger jag på mig nåt väl valt bling innan jag åker.
Det blir med all säkerhet en bra dag i morgon. Återkommer med rapport.