En sån da! Brukade Olle i Pistvakt avsluta alla program med när han låg längst ner i trevåningssängen för natten. En sån da! Utbrister jag själv i min säng denna kväll.
Gick upp intet ont anande i morse. I akt och mening att fortsätta denna städning. Hade just fått i mig morgonkaffet när telefonen ringde.
Häpet … Och då menar jag med gapande mun häpet …. hörde jag en bekant röst i luren. Som jag annars bara hört i radio!
Det var ett samtal från lokala p4 stationen. Som ville prata med mig om en novell jag skrev i våras!
Kommunals facktidning ordnade en novelltävling. Skriv om ditt jobb. Ok. Klart jag gjorde. Skickade in en novell. Så gjorde också 249 andra medlemmar.
Jag vann inte. Men i höstas fick jag frågan om jag ville vara med i en antologi med ett tjugotal utvalda noveller. Och det ville jag ju.
Därför ringde lokalradion. Och de ville att jag skulle komma till studion … Så. Från morgonrock och städplaner till snabbt påklädd och in till stan. Och satt plötsligt i ett väntrum på lokalradion. Med kaffe. Och lyssnade på sändningen jag snart skulle delta i. Och mitt i Orups låt blev jag hämtad av han som ringt och direkt in i en livs levande radiostudio. Där fick jag sitta på en stol med en mikrofon framför näsan. Som jag skulle prata i så fort låten var slut. Alltså!
Hur gick det till?
Underliga vägrar en ledig dag kan ta.

Det gick i alla fall rätt bra att prata i radio. För att vara första gången.
Jag läste en snutt också. Ur min medhavda novell. Tja. Sådär liksom. Som författare gör. Slinker in på radion en förmiddag och läser lite ur nåt dom skrivit.
Sen åkte jag hem. Putsade vardagsrumsfönstren som om inget hänt. Jo. En sån da!

Jodå, julen smyger sig in kan man säga!

Plötsligt uppenbarade sig en möjlighet till lite extra ledighet den här veckan! Jag högg den möjligheten, snabbt som sjutton.
Likt en husmor av gammaldags art har jag därmed påbörjat nån form av julstädning. Fast den enda likheten med den där husmodern är nog att jag är ute i god tid. Och den stora olikheten med den gammeldags husmodern är att jag hoppat över höststädningen och liksom kombinerar den med nån form av julstädning. Jag gör inget så omsorgsfullt som jag antar att man gjorde förr heller. Inga möbler släpas ut för piskning och nån knäskurning är det inte tal om.
Men jag har börjat putsa fönster och stryka och hänga upp gardiner som ska förgylla julen. (och då menar jag verkligen inte tomtegardiner utan fina helvita eller helröda gardiner) Och därutöver ägnar jag mig åt att hasa tunga möbler över golvet för att komma åt skiten bakom och gå igenom skåp och lådor. Det har egentligen inte ett dugg med den kommande julen att göra. Det råkar bara vara eftersatt städning som har nått point of no return.
Kan tyckas sorgligt, att använda en plötsligt påkommen ledighet till städning. När jag kunde ha gjort så mycket annat. Men det är liksom det som är grejen! Jag har så mycket tid att jag kan dela in städningen i områden och ha mycket av dagarna över till annat. Har till exempel också njutit av promenader och gått i skogen och plockat hem julpynt. Det ska bli fina kransar och ombonade hyacintlökar innan advent knackar på.

Det är faktiskt första advent nästa söndag. Och traditionen i detta hus är att det ska vara pyntat tills dess, eftersom Dottern i huset fyller år då. Även om den unga damen inte behagar finnas hemma alls kring Adventsfödelsedagen i år, ska jag i all fall adventspynta. Jag gillar pyntandet och julen och det är nåt alldeles visst när jag står och ser mig om i det Adventsfina hemmet.
Men jag tyckte ändå det var aningen tidigt att börja pynta redan. Så jag bestämde mig för att göra förarbetet denna vecka och pynta nästa. En bra deal som får städningen att gå smärtfritt.