Axplock, givetvis.

Ryggläge i soffan i sena onsdagskvällen.
Datorn på magen. Den funkar, alldeles utmärkt. Jag fick ett uppföljande samtal från en av alla mina supportkillar. Sa att den funkar bra så därvidlag var jag nöjd. Däremot inte med hur långt tid detta tagit och att min garantitid typ försvunnit på ingenting. Han skickade mig då vidare till klagomålsavdelningen! Dom ringde mig dagen efter.
Jag fick lämna mina synpunkter till en tjej denna gång. Wow. Det finns alltså kvinnor i företaget också! Givetvis satt kvinnan på just klagomålsavdelningen och inte på supportavdelningen. Hon höll i alla fall med mig om att det tagit väl lång tid allting. Och förlängde direkt min garanti med sex månader. Känns bra!

Någon på avdelningen för kommunal asfalt läser min blogg. Jag kan givetvis inte tro annat! För idag, när jag intet ont anande kom hem från jobbet fick nå mig att hålla andan, nästan. Jag hade inte vistats hemma på min gata i stan på exakt tjugofyra timmar. Åkte till jobbet i går eftermiddag på den vanliga håliga asfalten jag ondgjorde mig om häromdagen i denna blogg. Och när jag denna eftermiddag åkte in på våran väg var den slät och svart!
Nyasfalterat som genom ett vift med nåt trollspö. Givetvis inte en skymt av de som åstadkommit underverket. Bara den släta fina vägen. Fast Maken påstod att han sett asfalterande gubbar tidigt i morse. Så det var väl alldeles på riktigt då.

Glasgalenskapen har givetvis satt sig i mig också. Eller ja, den fanns väl där sen förr. Men intresset kan sägas ha fördjupats. Maken samlar konstglas sen länge och jag gillar att de finns i huset.
Jag klev in på det vanliga loppisstället i akt och mening att leta rekvisita till Dotterns fotoprojekt. Hittade inget sånt men fingrarna fastnade i en tung glasskål. Märkt Kosta. Givetvis. Och en tunnare skål av finskt märke. Fynd! Båda två. Av duktiga designers.
Dessutom hade blicken fastnat på ytterligare en glaspryl i samma loppishylla. Som jag hittade senare medan jag googlade mina andra fynd. Om jag sett rätt och mindes rätt var den kvarlämnade också ett fynd. Jag ringde Maken, skickade dit honom och han kom minsann hem med ännu ett fynd. Inte illa!

Maken och jag åkte till Ikea när jag kom från jobbet ikväll. Vi började med att käka middag och sen skulle han köpa en typ hylla med hjul på. Liksom en rullvagn. Att ha grejer i. Det var det fler som gjort! För det fanns ingen rullvagn kvar. Bara skyltexemplar. Typiskt! Men givetvis råkade Dottern ringa och givetvis var det nåt hon behövde. Och själv behövde jag nya galgar och så råkade vi hitta en billig taklampa till den grottmörka hallen också. Så inte helt i onödan men nästan. Vi slapp i alla fall laga middag.

Givetvis ska jag jobba lite i morgon också. Men sen är jag ledig några dagar. Jag upptäckte att första advent är ruskigt nära. Och jag brukar pynta tills dess. I år finns en del nya gardiner att hänga upp och på Ikea spanade jag in en fin ljusslinga. Men jag inser att jag borde ägna en del av mina kommande lediga dagar till nån form av storstädning. Annars blir det liksom inte lika fint med adventspyntet. Så, jag samlar kraft och hoppas hitta den där storstädningsgnistan. Givetvis sitter den långt inne, typ helt inlåst. Men jag kanske kan locka ut den med de nya gardinerna. Eller nåt.

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.