Ute och åker

Det är mörkt. Väldigt mörkt. Regnet lämnade vi bakom oss, det känns bra. Några få andra bilar är ute och kör i sena kvällen. Desto fler långtradare på väg med last någonstans.
Själva är vi på väg till Arlanda. Mot ett plan med dyrbar last. Dottern lyfter i detta nu från sin Berlinvistelse och vi ska hitta en parkering för att kunna stå i ankomstterminalen med öppna armar. Ta henne med hem till flickrumssängen. Få rå om henne ett höstlov.

En rätt bra spellista är vårt sällskap i mörkret. Och vägen är inte så lång. Vi hinner lätt fram innan hon landar och får fördriva några otåliga minuter i vänteläge. Också ett sätt att tillbringa en helt vanlig tisdag.

Sånt där lite av varje i samma inlägg igen.

Ja, datorn fick tillslut sitt respass och kunde därmed postas till supporten. Enligt deras beräkningar ska den anlända på hemmaplan nästa torsdag. Då hoppas jag att man inte bara bytt trasiga grejer utan även ansträngt sig för att ta reda på varför de går sönder! Uppenbarligen innehåller datorn nåt allvarligt fel som orsakat dessa rökskador, två gånger. Vet knappt hur jag ska våga starta den nästa gång.

Det ryktas om snö! Om det tycker vi inte (ja, utom du då Sol!) och detta ger upphov till mer vädergnäll i tillvaron. Hörde på radion i går att man i andra dela av världen aldrig pratar om vädret som här. Detta var en iakttagelse från nån som flyttat till Indonesien. Där pratade man istället om frukt! Främlingar vid busshållplatsen muttrade aldrig väderfraser, däremot ställdes alltid frågan om vilken frukt man ätit. Ja, det är olika i världen.
Om det nu verkligen kommer snö ska i alla fall jag gnälla en stund. För då har sommaren och vintern gått ihop och fryst hösten ute! Mobbing är inte okej. Och jag vill ha min höst ifred, med allt gråväder och dimma och regn och rusk och blöta löv och det där. Snön får ge sig till tåls minst en månad till!

Julsakerna är framplockade ute i handeln. Också ett upphov till gnäll och klagan i kallpratet människor emellan. Och med all rätt! Det fick mig att fundera över detta framtidsperspektiv vi hela tiden lever i. Att leva i nuet uppmanas man till från olika håll. Men handeln uppmanar oss till ett långt framtidsperspektiv och orsakar stress och en känsla av att inte hinna med, inte vara i fas, nångång.
Att det snart är jul fast det bara är oktober, att det snart är vinter fast det bara är höst … när jag försöker leva i nuet är julsakerna redan slut i hyllorna och vinterskorna ersatta med vårskor! Vi är styrda av handelns långa framtidsperspektiv! Handla kläder, skor och prylar för nästa årstid/högtid innan den nuvarande knappt har börjat. Hur länge har inte pumporna samlat damm i hyllorna redan? Och innan tomten släppt säcken genom skorstenen kommer de första semlorna att spritsas med grädde.
En spännande affärsidé skulle väl ändå vara att tillhandahålla produkterna max en vecka innan det är dags! För alla oss som vill leva i nuet och köpa vinterskorna när snön faktiskt kommit eller äta semlan när man ska eller pynta för jul vid advent. Vill man leva i nuet får man hålla tillgodo med det som finns kvar.

image

Somliga ska ha det ombonat och mysigt! När jag kommer hem från jobbet om mornarna, kokar mitt kaffe medan den gamla datorn funderar på om den vill starta, då är det nån som väntar. På att jag ska bädda intill datorn med mjuk filt. Tända lampan för solliknande effekt och slå mig ner med kaffekoppen. Då hoppar han upp och sprider ut all sin päls på denna filt och bara myser över hur bra vi har det. Allra bäst är det när den andra pälstypen är ute, så han inte stör och håller på.
Vi tar helg nu, jag och Musse, jag vet inte hur han har det men åtminstone jag ska jobba i helgen. Mysläget känns alltså befogat!

Kommunen eller nån annan trafikbeslutande instans tycks också ha kommit på att det snart är vinter.
Vart jag än försöker åka är det nåt väggrävande med nån form av bommar, avstängningar, begränsningar och tunga grävfordon och reflexvästklädda män. Och då tar det längre tid att komma dit man ska.
Att försöka åka en annan väg hjälper alltså inte heller eftersom de tycks ha prickat ut alla mina färdalternativ mellan detta hem och denna arbetsplats. Säkert kommer det att bli mycket bra bär det väl är klart. Men just nu är det mest bara irriterande!

Nu finns det en del städgrejer som tycker att jag ska ägna dem uppmärksamhet. Jag är inte jätteintresserad men å andra sidan är jag intresserad av att ha det fint, så …
Musse bryr sig inte om ifall det är fint eller inte, han sover på sin bordsplacering ännu. Men jag vet att han kommer att knycka min stol så fort jag kliver upp, det brukar han göra. Och somna om i något hoprullat skick nöjd över att äntligen kommit åt denna stol. Åtminstone tills jag drar igång dammsugaren. Den är han hysteriskt rädd för och gömmer sig någonstans i full fart så fort den startas. Hur jag än försäkrar honom om att jag bara ska dammsuga golvet, inte honom! Denna hemska hushållsmaskin är och förblir ett monster att gömma sig undan.
Mesig och curlande som jag är när det kommer till katterna (dom är inte alls bortskämda … bara älskade …) brukar jag passa på att dammsuga när de är ute. Men så här års måste jag skrämmas lite eftersom båda grabbarna mest är inne. Ja, ja. Det är bara att sätta igång …

Fredagsmorgon i soffan

Med kaffekoppen på stabilt underlag på ena sidan om mig och Mussekatten på luddmjukt underlag på den andra sidan.
Kan man få en bättre start på en fredagsmorgon?

Av gammal ovana har jag teven på också. Morgonprogrammet på fyran som egentligen är en enda lång reklamsändning med lite avbrott av nyheter, väder och babbel i studion. Morgonpratarna hinner inte säga många manusrader innan det återigen är dags för reklam. Gästerna stressas till snabbprat och man kommer aldrig hinna nå under nån yta eftersom man ständigt plaskar vilt ovanpå för att hinna, med den ständigt återkommande meningen ”vi är strax tillbaka” i hasorna. Och för att försöka hålla kvar tittarna lockar man med kommande inslag hela tiden. Som kan verka intressanta men också kommer att skyndas igenom när deras tur väl kommer.
Jag sitter med fjärrkontrollen intill och stänger av ljudet när det blir reklam, stänger av ljudet när det blir nyheter och sport för femte gången. Stänger av ljudet när det blir för störande babbligt. Jag borde alltså stänga av helt!

Jaha, jag ringde supporten i går igen. Rabblade återigen detta ärende, rabblade också upp alla datum när jag varit i kontakt med dem i detta ärende. Den förra och gången före blev jag lovad att någon skulle ringa mig. Men ingen hittade mitt nummer på en vecka. Naturligtvis borde jag tjata, ringa dem en gång i kvarten typ. Men jag orkar inte! En veckas ignorerande fick mig dock så pass ilsken att jag ringde i alla fall. Fick förklaringen att ”han som hade mitt ärende varit sjuk hela veckan” tror jag inte ett dugg på.
Nu har jag i alla fall blivit lovad en adresslapp …

Ikväll ska jag ha tjejträff. Alltså måste jag ur detta soffläge snart och ta mig till affären. Helst innan alla andra hickar till och inser att det är fredag och beger sig mot affären i panik och trängsel. Jag har redan gjort en lista. Vet vad jag ska bjuda på alltså. Och städandet är fixat, så när som på lite dammsugning. Så jag kan ta det lugnt en liten stund till!

I vissa sociala medier finns ofta benämningen ”de bästa” med. Jag skulle alltså kunna säga att jag ska ha tjejträff med ”de bästa”. Fast jag förstår inte riktigt det där uttrycket. Antar att det kommer sig av ett högtidligt uttryck som ”bästa Karin!” Men det har i modern tappning fått tillägget ”De eller den”. Det är väl tänkt att vara positivt, smickrande. Att man har de bästa av vänner liksom. Eller skrytigt, att man kan omge sig med endast de bästa? Men i mina öron är det mer kränkande än smickrande. För om de bästa är här i kväll … vad gör det för dem som inte är här i kväll? Är dom sämre?
Just i kväll kunde jag alltså ordna tjejträff för de bästa men en annan kväll kommer de näst bästa … eller? Naturligtvis är alla som bjuds hem de bästa! Såklart eftersom de är mina utvalda vänner. Men jag ägnar mig inte åt någon gradering av dem. Hade jag bara en vän, då kunde jag lätt påstå att jag skulle umgås med den bästa. Men nu är jag lyckligt lottad i att ha flera. Kvällens tjejträff är inte den vanliga månatliga tjejträff jag brukar delta i. Men det bästa! Det är att jag har dem alla!

Det där uttrycket tar mig på en halkbana raka vägen till nästa fenomen på fejjan. Alla de där delningarna om en älskad mor, far, bror, syster, dotter, son, svägerska, katt, hund, häst och krukväxt. Typ. Dela om du älskar din son! Vah?? Om jag inte delar då, älskar jag inte detta barn, anhörig, husdjur alls då? Och om jag nu delar … är det verkligen nån som förvånas över att jag älskar min Dotter och behöver upplysa om detta via en delargrej som i smöriga ordalag avslöjar att jag tycker hon är bäst i världen? Nä, jag blir bara obstinat. Vägrar dela sånt krafs och vägrar för att nån (av vilken anledning?) försöker spela på mina känslor så att jag ska dela grejen.

Nya maskiner i hushållet kan vara en källa till förundran. Jag minns när vi hade bytt köket och jag för första gången drog igång diskmaskinen. Då hade vi en längre tid diskat i en gammal (och liten eftersom det gamla kökets standarmått var smalare än nuförtiden) diskmaskin som visserligen gjorde jobbet men knappast kunde få utnämningen ”den bästa”. Den hade heller aldrig gett upphov till någon lust att dela inlägg som ”om du älskar din diskmaskin …” Den diskade. Punkt slut. Men så plockade jag ur de gamla glasen jag tänkt kasta för att de var så dimmiga, ur denna nya diskmaskin. Höll dem mot ljuset som i diskmedelsreklamen. Såg det gnistra i kanten! Hoppsan! Så rent och fint det kunde bli. Så jag diskade allt jag ägde i porslins/glas väg och häpnade vid varje urplockning.
Nu har vi ny tvättmaskin. Och effekten är densamma! Jag hängde ett gäng handdukar nyss, som var som nya! Hoppsan liksom. Gamla fungerande maskiner i all ära, men nog borde man kanske byta ut dem tidigare?

De flesta av trädgårdens träd har numera befriats på sina löv. Ingen trädgård utan träd. Ingen höst utan lövräfsan. Suckar lite inombords men jag blir tvungen att ägna delar av helgen åt att samla löv. Och hitta någonstans att lägga dem. Provade elda dem förra året men det resulterade enbart i en massa rök som jagade grannarna ur husen, spanande mot himlen för att lokalisera storbranden.
Såg i en trädgårdstidning att man skulle lämna en hög med löv för diverse djur, typ grodor och paddor att övervintra i. Hu! Jag vill inte ha den typen av djur i min trädgård, speciellt inte sovande i nån lövhög som jag ska ner med händerna i när den ska flyttas på. Men, å andra sidan upplystes jag om att dessa hoppande kräldjur är bra för trädgården eftersom de utrotar sniglar som är mindre bra för trädgården. Okej då! Dom ska få en hög. Som jag inte ska flytta på! Tänker välja platsen för högen med omsorg alltså. Och nåde den groda som inte vill sova i den.

Nä. Om jag skulle ta tag i denna fredag innan de bästa kommer så att jag hinner dela alla inlägg om alla jag älskar innan maten som inhandlats i fredagshetsen på affären ska ställas på bordet som dukats med rentvättad duk ur ny maskin.
Ha en trevlig fredag mer era bästa! 🙂

Tisdagssurr

Oktober har pausat, tillfälligt, och bjudit in augusti som en kuriosa gäst. Av ny vana tog jag på både kofta, sjal och jacka innan jag gick till bilen för att åka till jobbet i går. Puh! Varmt! Och det borde jag ha vetat eftersom jag tillbringade en del av eftermiddagen i trädgården. I morse var det fortfarande varmt men friskt efter ett regn under natten. Just nu är det inte bestämt om augusti får komma tillbaka i dag också. Oktober håller lite på det.
För övrigt såg jag på fejjan i går att det snöade i norra Canada. Släkten jag har där tyckte inte om den tanken mer än jag. Snö redan i början av oktober! Nej, nej. Då är det bättre att Oktober håller på och vänslas med augusti än att den ska ge sig i lag med december.

Denna tisdag är av ledig art. Kon nyss hem och har bara hunnit med morgonkaffet ännu. Vet inget om resten av dan. För tillfället får den gärna vara lite slö och oplanerad.

Jag drog ut en kökslåda. Fem tusan har skräpat ner i den? Kikade försiktigt i de övriga också. Jaha. Man skulle kunna ägna en ledig tisdag åt skåp/lådstärdning i köket. Jo, det skulle man. Skitjobbigt! Plocka ur, torka ur och organisera lite. Sen klagar Maken på att han inget hittar. På en av hyllorna i ett av skåpen är det grym trängsel bland ”fula” glas med ett märke från en viss läsk. Maken samlar förtjust varenda ny modell han hittar av dessa glas. När det finns finare glas i alla andra skåp. Man kunde lätt städa ur minst hälften. Han får nåt vilt i blicken varje gång jag nämner det. Men hur många fula colaglas behöver karln?

Vi bytte mobiltelefoner i våras. Min hade fula sprickor i hela glaset och behövde verkligen bytas. Makens byttes ändå. Man gör ju så. Han hittade den i lådan häromdan. Konstaterade att den låg, fullt användbar i en låda. Det var då jag kom på det! Den kan ju användas som musikanläggning i bilen. Jo, i nya bilen kan man koppla in en extern enhet, tex en mobil för att få ut musiken via bilstereon. Vi brukar lyssna på spotify i bilen, speciellt när Dottern åker med. Radiokanalerna är så innerligt dötrista med all fånig reklam och det taskiga urvalet av musik. Jamenvisst! Jag uppdaterade denna bortglömda mobil och laddade ner spellistorna i den. Så nu har vi ljuv musik i bilen och de egna mobilerna kan göra annat. Återvinning kallas det!

Fortfarande har ingen på datorsupporten hört av sig. Kan det vara så svårt? Eller försöker dom låtsas att jag och min utbrända dator inte finns? Ska jag behöva ringa och tjata igen? Jag har en dator som är ett halvår gammal, som jag betalade dyra sparpengar för, som ligger i bubbelplast i en låda i köket. Oanvändbar. Bortkastade pengar!

På jobbet ligger nya semesteransökningar. Inför julen. Julplaneringen är alltså i full gång redan. Helt nödvändigt om man ska få vikarier. Innan nån annan snor dem. Och i affärerna ligger det redan mängder med julsaker i hyllorna. Det känns inte lika nödvändigt. Framåt jul när jag kommer på att jag behöver nån ny lysgrej är det redan slutsålt! Men jag tänker inte handla julsaker redan nu i alla fall! Löven är fortfarande kvar på träden och jag plockade in några rosor i går. Det är för tidigt för jul.

20131008-095533.jpg

Torsdagsstatus med rätt mycket teknikgnäll

Jag ringde en viss support i går. Som hade lovat höra av sig, men efter nästan en vecka ännu inte hållit det löftet. Fick till svar att ärendet eskalerats eftersom datorn utgjorde en risk! (kommentarer överflödiga)
Nytt löfte om att någon ska höra av sig så fort man granskat ärendet (datorn är dock fortfarande kvar hos mig! Så det man granskar är mina svar på deras frågor …) Dessutom tackade man mig hövligt för mitt tålamod och hade full förståelse för att det börjar tryta! Jo.
Detta datordödläge spelar mig en massa spratt. Istället för att jobba som vanligt i min fina Ultrabook har jag nu tre sämre alternativ.

  1. Mobilen. Denna smartlur är bra på mycket och jag kan kolla statusar och mail och sånt. Men, det mailkonto jag har tillåter inte att jag svarar på mail via luren. Bara att jag tar emot och läser dem! Och alla vet ju hur begränsad man blir med en pytteliten skärm på nätet.
  2. iPad. Jodå, det är väl inget fel på surfplattan egentligen. Den har dessutom ett litet externt tangentbord som gör det bekvämare att skriva. Men, mailprogrammet stökar även i denna. Då använder jag mig av webbmailvarianten av mitt mailkonto. Där funkar inte mycket. Mailen visas lite hipp som happ har jag upptäckt. Finns där eller finns där inte. Och om jag vill svara på nåt får jag inte använda det externa tangentbordet! Då tappar jag sugen och blir galen. Dessutom har denna padda en tråkig vana att tappa wifi-anslutningen titt och tätt och hittar det inte igen förrän jag startar om rautern.
  3. Min gamla laptop lever ännu. Men, det fanns en anledning till att jag bytte ut den. Dessa anledningar kvarstår! Den är seg, flåsig och varm. Hänger sig och tjurar i ett hörn för minsta lilla. Måste övertalas att jag ska få göra det jag vill, se det jag vill och vara där jag vill. Man kan liksom koka kaffe medan den tänker. Och det internetvägrar också totalt lite då och då. Naturligtvis skulle den funka snabbare om jag typ tömde den och började om, men eftersom den är min enda dator just nu vill jag inte göra det.

Dessa tre alternativ spelar mig fler spratt än jag orkar med. Ibland funkar mailen, ibland får jag se det jag vill, ibland liksom. Så jag missar grejer och tröttnar ur och stickar istället.
Fast igår när jag fått det där tacket för tålamodet i örat bestämde jag mig för att börja klappa snällt på de alternativ jag har. Började med att ta tillbaka mailen till min gamla laptop. Skrev in all kontoinfo och hämtade hem allt och häpnade över det jag inte fått se i webbmailformatet. Så nu har jag åtminstone förhoppningsvis kontroll över mailen igen. Har funderat på att byta adress, hitta nåt som hanterar att jag svarar via mobilen t.ex. Men inte orkat ta tag i det. Kanske dags med tanke på att deras webbmail är så kass!

Nog gnällt om tekniken.

Det är äntligen oktober! Mina bästa månader pågår för fullt. Det trappar upp lite läckert med september, även om årets september fånat runt och spelat sommarmånad onödigt mycket, sedan kommer oktober och gör klart för alla att hösten är här på riktigt nu! Och därpå tar november över och målar allt i vackraste grått! Åå ljuvligt. Måtte inte snön komma och förstöra allt. Den kan gott vänta till december där den hör hemma!

Katterna tillbringar allt mer tid inne också. Förstår att hösten är vilotid. Sover gott om nätterna, myser med mig på mornarna och är så där allmänt avslappnade som bara katter kan.

Ännu har jag inte lämnat ”uteduschen” vid bastun. Tassar ut barfota på det kalla altangolvet och in i det lätt kylslagna duschutrymmet. Eldar absolut inte bastun! Njuter av kontrasten av svalt rum och riktigt varmt vatten. Sveper in mig i handduk och morgonrock och går uppfriskad ut i den kalla luften för att gå in. Det är underbart! Ger nog inte upp det där förrän snön, eller en drös minusgrader stoppar mig.

Har en natt kvar att jobba denna vecka. Sen är det helg. Men just nu är jag ledig och kan lyssna på bra musik och har tänt en massa ljus och gläder mig över att den gamla laptoppen är grymt samarbetsvillig idag. Hoppas den förblir i detta skick hela dan, eftersom jag behöver utföra ett skrivjobb på den så småningom.
Ute skiner solen och det kan den hållas med utan min inblandning. När den börjar ge sig in genom fönstren drar jag ner rullgardinerna. Kanske går jag ut lite senare och fixar det sista i trädgården inför vintern. Sommarblommorna är i skottkärran och den ska tömmas och ställas undan. En och annan växt ska klippas ner också. Kanske idag. … Eller i morgon.