Lördagsnatt efter festen

Tja, vad är väl en bal på slottet?
Alldeles underbar kan jag inte säga. Maken var inbjuden med respektive för att fira att hans fackföreningsavdelning fyller hundra år. Mäktigt. Viktigt. Jo.
Festen hölls på stadens fantastiska kulturområde i de gamla gasklockorna. Platsen i sig är verkligen alldeles underbar. Väl omhändertagna gasklockor bidrar till skön stämning. Vi kom dit promenerandes efter förfesten i samlad tropp. In i den mörka, alldeles för mörka, lilla gasklockan för drinkmingel där vi genast tappade bort alla vi kom med. Där hälsades vi välkomna av en ordförande som glömde presentera sig och en sorts berättelse om hur hela fackföreningen kom till. I både sång och ord. Tja. Det var väl sådär måste jag säga.
Därefter visades vi vidare till den stora gasklockan. Där stod borden dukade och vi letade oss platser. Satte oss och blev underhållna av en blåsorkester och mer facklig sång och prat.
Så småningom serverades förrätten. Jag kan tyvärr inte tala om vad det var. För jag vet inte. Små bägare med nåt grejs och en liten rulle tunnbröd med nåt grejs. Så här var det. Den här festen har hållits grymt hemlig. Det har trissat upp förväntningarna kan jag säga. Tyvärr fortsatte hemlighetsmakeriet under hela festen så jag har fortfarande ingen aning om vad jag åt! Dessutom fick jag, trots påtryckning, inget vin till förrätten. Mumsade i mig den ändå och var inte speciellt imponerad.
Det hade också viskats och spekulerats i underhållningen. Förväntningarna stod högt även där. Det visade sig vara tre damer (av de fackliga herrarna på scenen kallad ”brudarna”) som förutom den fackliga underhållningsdelen sjöng nåt taffligt Abbamedley mitt i matruschen. Dessa damer ”brudarna” var också så pass hemliga att de inte ens presenterades. Men de skuttade runt i diverse utklädslar och sjöng både proletär och burlesk (fattade verkligen inte vad burleskgrejen hade med saken att göra!) under kvällen. Hm. Jag snappade upp att en av dem kallades Lola. Det säger en del. Med sig på scenen hade ”brudarna” också en stofil till gubbe som kan utnämna sig till nödrimmens mästare. Samt snuskgubbe nummer ett, som inte alls fattat att vi lämnat medeltiden och försöker åtminstone låtsas att vi närmar oss något jämställt. Han stod på scenen och gapade om att kärringar är tjatiga och gnatiga. Har alltid varit och kommer alltid att vara. Dessutom hade han en bedrövligt dreglig utgjutelse om kvinnobröst och bröstvårtor som hallon direkt komna ur frysen. Sorgligt. Detta var den hemliga underhållningen. ”Brudarna” satt tillslut, lättklädda, och skumpade i knät på gubben också. Fackföreningen tycks vara kvar i tiden för avdelningens start. Hundra år tillbaka.
Middagen fick vi vänta på. När den väl kom var den lika hemlig som förrätten. Helt namnlös. Men det var nåt kött och nån potatis med beasås. Smakade typ inget. Jag fick vin till maten. Ett extra glas för att kompensera det bortglömda förrättsvinet. Efterrätten lät också vänta på sig. Först när vi druckit ur både kaffet och konjaken kom den en bägare med nåt pannacottaliknande med skinn på.
Jag fattar att det inte är enkelt att sköta logistiken för servering till så många människor. Serveringspersonalen slet. Och gjorde ett bra jobb. Även om man kan ha synpunkter efteråt och komma med respons de inte får höra.
Efter all mat dukades vissa bord undan och hemlighetsmakeriet fortsatte. Ett band av okänd art spelade dansmusik. Skapligt bra. Tillräckligt bra för att vi skulle kunna dansa. Maken och jag gillar att dansa och vi kan. Så vi dansade oss trötta. Mest foxtrott, för att vi är för gamla och trötta för att utöva buggen vi ännu kan. Borde börja träna för det är himla kul att bugga.
Sen gick vi ut i den svala augustinatten och väntade in en taxi. Kom hem till tystnaden.
På det stora hela har vi haft en trevlig kväll. Tack vare sällskapet mest! Kan ännu inte fatta valet av ”underhållning”. Vi skämtade på förfesten om att det här gänget kommer till jobbet på måndag och ljuger om hur festen var. För de som ännu inte gått. Men faktum är att sanningen om festen kommer att tas som ljug och skapa en ruggig besvikelse när nästa gäng inser att ljuget var sanning. Kanske är jag hård, ovanligt kritisk och otacksam. Jag har fått gå på gratisfest utan att ens vara med i det facket. Jo, jag har överseende med att maten inte var på topp och att logistiken var gnisslig. Verkligen. Men jag har ingen som helst överseende med att en gubbe står på scenen och snackar om bröstvårtor som hallon direkt ur frysen. 2013. Vad tanken än var med den underhållningen så gick den mig helt förbi! Jag känner mig kränkt och fundersam. Vill ansluta mig till något feministiskt parti. Funderade på att ringa Gudrun mitt i festen. Typ. Vad var meningen? Det pratades om detta utanför sen. Både män och kvinnor tyckte det var plumpt. Det finns lite hopp ändå!
Tack och godnatt!

3 reaktioner på ”Lördagsnatt efter festen

  1. Bra skrivet Yvve!!Tydligen så är det inte så stor skillnad på fackavdelningar i Sverige eller Finland!!Tydligen någon äldre mansperson i avdelningen som ”försökt” bygga upp ett häftigt program med mat å dricka utan att avdelningens kassa sinar för mycket!!!Sånt lyckas aldrig!!!

    Gilla

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.