Det är redan för varmt på altanen!

Och jag flyr med kaffemuggen i jakten på skuggan. Hamnar i paviljongen där jag släpper lös draperierna och låter dem sakta fladdra i den svaga vinden. På det viset skakas också tvestjärtarna fram ur vecken och måste hitta nye gömslen. Det är fler än jag som gillar paviljongdraperier men jag är tveksam till att dela dem med just de där krypen.
Lördag morgon. Ledig helg. Första arbetsveckan avklarad och den har varit intensiv med både jobb och flyttstädning på ledig tid.
Jag gick upp rätt tidigt i morse, raka vägen ut i sommarmorgonen. Gårdagens tvätt hängde kvar, riktigt torr nu faktiskt. Solen ännu gömd bakom träden och en ljummen vind påstod att dagen skulle bli varm. Högsommarvarm.
Grannskapet var alldeles tyst och bara jag och fågelkvittret och en lycklig katt verkade finnas. Då.
Men nu. Tre timmar senare.
Är solen redan i sitt esse och hotar med att bli alldeles odräglig. Grannen på ena sidan huset är vaken och spikar ny panel på sitt hus. Misstänker att grannen på andra sidan huset snart är i gång med hammaren på sitt förrådsbygge. Då kommer jag att vara omgiven av spikislagning och flyr garanterat paviljongen.

Det pågår en nyuppväckt liten stadsfest i stan.
Tidigare hade vi cityfesten. Den var enorm och gratis och spårade alltid ur. Lades tillslut ner. Nu har vi då fått Stadsfesten. I mycket mindre skala men med liknande inslag. Det där med kompakt sockervadd på påse, karuseller och andra åkdon, t-shirtförsäljning , öltält och musikframträdanden. Och massor med folk.
Tja. Vi har allt traskat där några varv redan. Jag i jobbet under onsdagen, som var festens startdag. Maken och jag under torsdagskvällen. Han köpte tröjor med tryck och jag köpte en väska. Sen skulle vi se Hepstars uppträda på stora scenen. Makens barndomsidoler.
Så pass att han hade affischer och lp-skivor och försökte hänga med i den engelska texten utan att kunna språket varpå han uppfann egna textrader. (farmer John blev nåt i stil med babbajo) Han hade en liten lp-spelare med en högtalare på sitt rum. Spelade Hepstarsskivan på högsta skränvolym och försökte lura i nån att de var i hans rum. Att de faktiskt stod på hans säng just i det ögonblicket och spelade. Gulligt.
Alltså skulle vi nu se dessa barndomens stjärnor. Såklart! Jo. Vi stod där i folkmyllret och väntade. Bandet (knappast originalmedlemmarna nu längre) klev upp på scenen. Sen kom Svenne. Han sjöng en mening. Då vände Maken på en barndomens lilla skivtallrik och gick. För det lät tyvärr inte så bra. Inte som i hans gamla grammofon och inte som på alla skivorna och kanske var det ringrostigt, kanske blev det bättre. Det vet vi inte för vi gick. För att inte förstöra alla barndomsminnen gick vi. Hem. Och lyssnade på dem på nätet istället.

Typ den här! 

2 reaktioner på ”Det är redan för varmt på altanen!

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.