Trean

Vecka tre trillade så klart också iväg. Det är så med tiden. Den går. Men även vecka tre har varit av mycket njutbart slag.

Treans sambos: Vi fick hem min familj på besök. Eftersom vi bor så långt ifrån varandra blir vi alltid sambos för några dagar när vi ses. Mycket trevliga dagar! Samboliv flyter smidigt när man känner varann och trivs ihop.

Treans väder: Oj vad solen skiner! Det regnade, en natt och en förmiddag. Annars har solen dominerat även denna vecka. Tyvärr blåser det en hel del också. Och kvällarna är förvånansvärt kyliga. Inget man sitter ute och tar del av speciellt länge. Nä, man vill gå in och slappa i soffan, trött av en hel dags uteliv faktiskt.

Treans gapskratt: Jag gillar att gå på stand-up comedy. Ändå blir det inte av så ofta. Desto roligare när det händer. Vi skrattade oss igenom en kväll vid havet. Skämten befann sig både under bältet och över hårfästet. Det rappades och ifrågasattes och belystes hånades friskt och det var himla kul.

Treans dyraste marinad: Den innehöll en skvätt av min sextonåriga Lagavulin. Jo, så kan man också använda en whisky. Och gott blev det naturligtvis!

Treans brygghäng: Vi har suttit där förr, på den där flytande bryggan på den lilla sjön. Vi har alltid lika trevligt där också. Småfiskarna pluppar i vattenytan. Solen hänger i trädtopparna och vi pratar, käkar jordgubbar och har det bra. En flytbrygga skulle man ha!

Treans trasigaste boll: Från början var det en knallrosa plastboll. En lätt urpyst kvarleva från Dotterns yngre år. (det förvånar mig att hon alls ägde någon boll faktiskt) Hittade den i en av bänkarna på altanen när jag började måla i våras. Nu gav jag den till Mysak. Han sprang runt och jagade den en stund. Tills han fått tänderna rejält genom plasten och kunde påbörja slitandet. På nolltid förvandlades bollen till ett stycke plast i småbitar. Rosa plastbitar överallt. I gräset, under altanbordet, i köket. Som konfetti. När han sista dagen jobbade slut på bollen var den platslapp som fanns kvar knappt större än hans egen tass. Men det gick i alla fall att minska på den ytterligare!

Treans mest förvånade: Aha. Konstaterade Musse. Hundjäkeln sitter fast i snöre! Han kan bara springa efter en bit, sen tar det tvärstopp och  man kan lugnt sätta sig en bit ifrån och skratta åt honom. ”Hundar är bra korkade ändå!” såg Musse ut att tänka där han satt en halv meter ifrån med lätt överlägsen min. Innan han demonstrativt sakta gick sin väg. Som för att visa hur repbefriad han själv var. Tills en morgon när ingen hunnit koppla hunden i repet men dörren var tillräckligt mycket öppen. Förskräckt Musse flög över tomten med ivrig Hund i hälarna. ”Vad fasen, skulle inte den där sitta fast?” Efter den svängen var det inte längre speciellt kul att reta bandhunden.

Treans inköp: Köpte en bok. Jag som knappt läst en rad på hela semestern. Har liksom ingen läslust. Köpte i alla fall en pocketbok, tänkte att den skulle lura fram läslusten. Jag har så trevliga läsplatser i trädgården numera. Men näe. Den ligger lika oläst ännu.

Treans planering: Ja, jag går runt i trädgården med planeringsboken under armen fortfarande. Det finns så mycket jag vill ha. Så mycket jag vill göra. Där kunde man ha en bänk, en pion, en sån fin buske, nåt som klättrar. Och jag pekar och tjatar Maken trött. Rom byggdes visst inte på en dag. Men jag är en god bit på väg i all fall! Och ja, jag är en skrivande och bilddokumenterande typ. Klart jag måste ha en trädgårdsblogg! Så det har jag nu. Titta gärna in där också så blir jag så glad.

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.