Rosor är röda …

rosesareredNär jag stod inför min första egna trädgård, tittade jag med avsmak på rosorna som fanns planterade intill garageuppfarten. Mörkröda rosor och mellan dem såna där silvriga blad som ser ut att ha angripits av något. Tyckte hela rabatten såg medelålderstråkig ut.
Jag gillade inte alls rosor på den tiden. Så jag grävde upp dem, både rosorna och silvereken. Rosorna planterade jag på andra ställen på baksidan istället, där de så småningom dog eller växte ur sin ympning och blev ett skrammel. Minns inte vad jag planterade istället. Hittade väl någon blomma som inte var medelålders kanske.
När vi skulle gifta oss vägrade jag ha rosor i brudbuketten. Minns att floristen var mycket förvånad över detta. Rosor ville många ha. Just det! Jag ville ha något som inte många ville ha. Det blev luktärter. Mycket vackert!
Men på något sätt har rosorna tagit sig in i mitt sinne, lite obemärkt liksom smugit och smusslat och bedövat mig med doften, stuckit mig med törnen.
Det är något visst med rosor! En sorts växtlighetens finlir. Det blir inte mycket bättre. Därför är de också omgivna av myter, sägner, symboler och betydelse. Rosen förknippas gärna med kärlek, därav den där floristens förvånade uttryck. Rosor används verkligen lika flitigt genom hela livet. Man ger rosor till nyfödda barn vid dopet, vid födelsedagar, konfirmation, studenten, brudparet, jubilaren och till sist kastar men den i graven och omger en kista med dem. Undra på att rosen är älskad, ärad och stolt!

Mitt sällskap i den där rosenträdgården häromdan tyckte att en ros måste dofta för att vara fulländad. Att den annars blir endast en vacker men själlös bild. Kanske är det så. Visst tillför doften en extra dimension. När man ser en stor, fullt utslagen ros med sammet i kronbladen måste man bara böja sig över den och lukta. Inte bara ett lätt sniffande, nej ett djupt andetag så att man ska få lungorna fulla. Och så möts näsan av ingenting. Inte minsta lilla rosig doft finns i skönheten. Visst blir man aningen besviken.
Fast för mig är inte doften det viktigaste ändå. Den kan till och med vara en aning påträngande. Divigt. Inte nog med att rosen är vacker, den doftar exceptionellt också. Jag föredrar lite mer blygsam skönhet som inte är så omedelbar och självklar. Som man måste titta lite extra på.
Rosor kan beundras i allt från bladverk till färgglada kronblad och taggiga genar. Man vill äga dem, skryta om dem, titta på dem och plocka av dem att ha i små vaser. Torka dem, pressa dem och tillverka doftande tvålar av dem. Eller bara gå förbi dem i skymningen och anfallas av det vackra.
Numera har jag rosor i min ägo. Av olika slag och olika doft. Och jag går runt om kvällarna, mornarna och mitt under dagen och tittar till dem. Vattnar dem, pysslar om dem och pratar med dem. Så där fånigt uppassande som om de var kungligheter som det ska bugas och fjäskas för. Och jag ser med stor förväntan fram emot när dessa deras hårt slutna, men ändå så löftesrika knoppar ska brista ut i all sin glans.
Då är jag genast där med kameran och beundrar och berömmer.
Medan rosen sträcker på sig lite lagom lojt och säger; Jag vet!

2 reaktioner på ”Rosor är röda …

  1. Jag såg en hel del riktigt vackra rosor idag. Har varit på kyrkogården och la själv en röd ros och gick sedan till minneslunden och satt i stillheten och beundrade de vackra blommorna som lagts till minne av de kära.

    Gilla

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.