Jag är helt såld på trädgårdstidningar numera. Såna ger en idéer som man behöver hjälp med att genomföra. Maken suckade bara lite diskret, kollade upp ett lån av lastbil av en snäll kompis och körde mig till byggvaruhuset en dag när det regnade som värst.

Där lokaliserade vi relativt snabbt (för att vara bygghusnoviser) det rostiga järn jag

skulle ha och som gör sig så himla bra i trädgårdar också. Speciellt när det klänger blommande växtlighet över hela järnet.

Vi lastade detta på lånad lastbil, körde genom kassan och raka vägen hem.

Lastade av det hemma och parkerade järnet längs garageväggen innan Maken körde tillbaka lånelastbilen.
Det regnade ju, alltså fick själva bygget vänta till en vackrare dag.

Den kom relativt snabbt faktiskt.

Helt plötsligt var han igång med rondellen och kapade armeringsmattan till lämplig bredd. Vi bar över denna till mina två utvalda ställen. För givetvis räckte det inte med en portal. Jag skulle ha två! Vi måttade upp hur det skulle passa bäst innan Maken slog ner armeringsjärnen som skulle fästa hela härligheten i backen. Sedan angjorde han hela mattan med najtråd.

Det blev precis som jag tänkt.
Sedan hämtade jag spaden och grävde ner en ros vid vardera portalen. Man måste föreställa sig detta med en välväxt klängros i full blom.

Så det liksom hänger ner i taket och svämmar över alla kanter. Då kommer det att vara riktigt vackert. Men ännu är rosorna bara små tuvor, utan knoppar.

Men när de växt sig fantastiska. Då! Då kommer man att se tydligt att detta är två portaler av finaste slag.