Ja vi åkte med Dottern för att hon skulle få göra sin intervju. Den hon kallats till efter att ha skickat in en ansökan tidigt i våras när snön ännu envisades. För tredje gången gillt. Dagen innan den skulle vara inne och med viss övertalning. Inte för att hon inte ville söka. Utan för att hon sökt två gånger förr och inte kommit in.
Men nu jäklar. Bilder skrevs ut, ansökan fylldes i och landade i en brevlåda i rättan tid.
Jag minns tydligt samtalet, ungefär en månad senare. När hon meddelade mig med lycka i rösten, att hon skulle på intervjun. Utvald. En bland trettio. Jo. Rätt många fler söker till den där utbildningen varje år.
Och nu, i morse, ringde hon igen. Och sa att hon kommit in! En bland sexton. Som tänker bo i Gamleby ett år och gå gestaltande fotografi. Det blir säkert ett spännande år. På många sätt.
Nu gäller det att hitta ett boende till henne också. Och packa ihop den där första lilla trivsamma lägenheten. För att leverera både Dotter och saker till Småland.
Det kommer att kännas … annorlunda. Men jag är jätteglad för hennes skull. Och stolt. Mycket stolt. Nu är hon på väg mot det hon drömt om. Älskade barn.