Kan man tävla i musik?

Den frågan har ältats lika länge som denna melodifestival gått över Europakartan. Och smaken är bekant som den där delen av kroppen vi sitter på. Ens egna åsikter är väl de enda som räknas och alla som inte tycker lika är idioter? Eller?
Inget tycks samla så mycket känslor och tyckanden som denna musiktävling. Både alla som tittar och alla som inte tittar har åsikter. Ett spektakel som folk älskar att hylla, hata och håna. Det lämnar inte många oberörda efter sig verkar det som.
Musiken i denna festival klassas väl inte som det mest seriösa, fast det är musiken som är mest i fokus. Den får ofta utstå en hel del hån och nedlåtande utlåtanden. Liksom lite sämre sorts musik än annan. Speciellt lågt i rang ligger de där länderna som tillkommit i skaran på senare år. Balkanpop har blivit ett begrepp och det är inte alltid i positiva ordalag.
Här i norden slår man sig gärna för bröstet och anser sig ha den bästa musiksmaken. Jag antar att alla länder sällar sig till den skaran, alltså tycker att ens egen musik är bäst. Vem har egentligen rätt att anse sig ha en bättre musiksmak än någon annan? Musik är bra, så länge den på något sätt berör. Även när den upprör. Man gillar eller ogillar helt enkelt och det borde vara befriat från värderingar kanske?
Men är det verkligen bara låten som tävlar? Eller är det lika mycket framträdandet och att man gör ett bra nummer som tävlar. Att man har kommit på det ultimata scenframträdandet med coolast rekvisita och snyggaste kläderna. En glasbur med en dubbelgångare i eller en jätte som bär in en pyttesmal liten sångerska på scenen eller en lysande klänning eller en dramatisk dracula med halvnakna dansare, en glittrande miniklänning eller en enkel barfotatös.
Det visuella är lika viktigt som det som hörs.

Igår tittade jag på finalen med ena ögat i den rullande direktrapporten hos en av kvällstidningarna. Där kunde folk ösa ut sina åsikter i en salig röra. Och bevisar att det finns massa åsikter!
Å ena sidan klagas det över kompisröster/grannröster och å andra sidan klagas det förvånansvärt nog när kompisarna/grannarna inte kompisröstar i tillräcklig utsträckning på just det svenska bidraget. Ynka fyra poäng fick Sverige av grannen Finland konstaterade kommentatorn i sändningen. Men Sverige gav å sin sida ynka noll poäng till samma granne och begär ändå mer tillbaka. Konstateras kan dock att de Nordiska länderna öste tior och tolvor över varandra även i år. Kompisröstande i allra högsta grad.
Sanningen är antagligen dels att man gillar liknande musik som sina grannar eftersom örat ligger åt samma håll liksom. Och så gillar man och vill hålla sig väl med sina grannar, så klart.

Sverige och svenskarna har en underbar tro, nästan övertro på sitt eget bidrag varje år.
I det där webbforumet fick man verkligen just det klart för sig. Sverige skulle vinna och om Europa inte fattade det hade Europa ingen musiksmak. Och när besvikelsen lägger sig tungt över det egna bidragets skrala poänger börjar man genast spekulera i vilket av de andra bidragen, från den egna uttagningen, som skulle ha klart det bättre? En omöjlig fråga att besvara. Man kan bara spekulera och kommer aldrig att få veta.
Finland har en helt annan ingång i tävlingssammanhang och helgarderar med att gå ut med att man absolut inte kommer att vinna. Kanske gör det besvikelsen mindre? Fast borde man ändå inte ha lite större tilltro till sig själv? Liksom ha en del förväntningar på sin tävlande.
Självsäkerheten sitter på olika ställen i grannländerna Finland och Sverige.

Kan man tävla i musik? Förmodligen inte, eftersom låtar jag tyckte var bäst låg längre ner på resultatlistan och uppskattades alltså inte av lika många andra. Och låtar som kom i övre delen av resultatlistan överraskade till viss del både mig och folk i forumet. Speciellt när de där bottentippade balkanländerna kliver upp och tar för sig. Det är då vi hojtar det där om kompisröster. För något annat är inte möjligt eller? Att man verkligen skulle kunna tycka om låten också. Det var ju en skitlåt. I våra öron.
Så, nä egentligen kan man inte tävla i musik. Men vi gör det ändå, med förtjusning, år efter år. Och samma snack om kompisröster, skitlåtar och ifrågasättanden om andras musiksmak återuppstår också varje år. Melodifestivalen lämnar inte många oberörda.

Mina egna favoriter detta år var, förvånande nog? … Island, Norge och Danmark. 🙂 Gillade också den finska, franska, ungerska och den holländska låten. Gillade däremot inte den svenska låten alls men har redan glömt (efter den långa vårvinterns festivalskval) vilken jag tyckte vi skulle ha skickat istället. (Inte Yohio i alla fall.) Men allt det där har ingen som helst betydelse längre, för festivalen är över för i år. Danmark vann och eftersom den var en av mina favoriter kan jag nöjt konstatera att rätt låt vann, även i år.

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.