Morgonplock

Vaknade halv sju av ett oväsen som påminde om den där tiden förra året när skogen bakom byggdes om till tomter. Grävmaskiner, igen? Min trötta hjärna hade inga svar. Så jag gick upp och kollade, kunde konstatera att det handlade om sopning av gatan utanför. Sånt är ju bara trevligt, trots oljud. Jag var ändå rätt pigg och stannade uppe. Dagen har alltså bara börjat.

Altanprojektet fortskrider. Igår målade jag en liten hurts och några stolpar. Nu når jag inte högre, allt som ska målas i taket får Maken sköta. Vi åkte också till byggvaruhuset för att inhandla plasttak men det hade fler än vi tänkt denna vår. Så nu var det slut och beräknades komma in kanske typ om en vecka eller två. Det var ett svävande besked om det där taket. Jag hatar att vänta på nåt jag vill ha! Har jag bestämt mig för att köpa nåt ska det finnas i affären. Fast vad hjälper det resonemanget när plastbitarna ofinns i alla fall.
Däremot fanns mattan som ska gömma det fula golvet. En filtaktig matta som av någon anledning kallas konstgräs! Har inte minsta likhet med gräs förutom färgen. Fast jag skulle inte ha någon gräsgrön matta på min altan. Köpte såklart en grå. Provade den mot det nymålade när jag kom hem. Mycket snyggt blir det och nu är det ännu mer frustrerande med det där taket!

Bilen, min kära trotjänare, skulle besiktas igår. Bilbesiktning är ett rullande band av bilar som granskas med ficklampor och ruskas och skakas och knackas i så man vill ut och klappa bilen ömt på skärmkanten och viska snälla ord. Ingen fara, det är snart klart.
I det lilla väntrummet sitter ägarna och dricker kaffe och tuggar på naglarna. Följer besiktningshennen med blicken. Beräknar kostnader över allt som verkar knappas in i noteringsmanicken. Sen får man domen vid lilla disken innan man går ut till den svettiga bilen. Man vet ju precis hur den känner sig, bilen. Precis som man själv känner sig i tandläkarstolen under en årlig kontroll. Bilen fick i princip godkänt. Behöver byta ett par lampor bara. Så man kan känna sig nöjd.

Och hur det nu gick till så satt vi bakom ratten till en ny bil, hoppsan sa. Provkörde bara. Jovisst. Så dumt. Sånt blir sällan billigt och jag misstänker att så inte är fallet denna gång heller. Maken och jag blev naturligtvis lika förtjusta båda två. Liksom bilgalna. Får se bakom vilken ratt förnuftet landar …

Två trötta katter i varsin soffhörna tyder på regn. Ingen av dem har minsta lust att vistas ute. Istället tittade de upp, lite yrvaket, nyss när regnet gjorde sig ansträngningen att förstöra mitt nyligen putsade fönster. Katterna brydde sig inte om det, sträckte bara ut sig i djupsömnsposition. I nöjd förvissning över att det ändå regnar, lika bra att sova. Själv kunde jag tänka mig något liknande men nix. Jag har jobb att göra och en grannkommun att besöka. Blir en trevlig bilfärd i regn alltså.

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.