Ett blomsterperspektiv

sippanIgår lade jag mig raklång i fjolårsgräset. Alldeles intill de där nykomna blåsipporna. Kanske tyckte de att jag var närgången, nyfiken och störande. Mitt i vägen för solen. Ändå låg jag kvar och tittade granskande på dem.
När jag var barn plockade jag blåsippor vid stugan. Höll de små sköra stjälkarna så hårt i barnahanden att blommorna slokade och hängde som trasor kring handen innan de nådde en liten blomvas i mammas kök.
Små vackra blåsippor har en alldeles egen sång också. Om hur de i backarna står och niger. Jag såg dem inte niga i går.
Men jag granskade dem otroligt noga genom makroobjektivet. Noterade skiftningen i färg. Ibland ser de blå ut, ibland nästan lila. Och små små glitterstänk finns det i kronbladen. Och den gula lilla kudden i mitten med alla sina vita uppstickare.
Ska man komma riktigt nära en blåsippa är det ligga på mage som gäller. I alla fall om man skruvat ett makro på kameran. Det blir alldeles för darrigt att försöka stå på knä eller huk för att komma åt dem. Alltså granskade jag marken och lade mig raklång. Hoppades att ingen skulle gå förbi och tro att tanten tuppat av. Kasta sig över mig med manövrar och hjälpande blås och kompressioner.
Raklång på magen kan man sätta stadiga armbågar i marken och hålla andan. Invänta en stillsam sekund. När vinden för en stund låter blåsippan vara ifred. Och man kan också prova sig fram i kamerans inställningar för att hitta den vackraste exponeringen.
Det är i det läget man kommer på att det finns hjälpmedel att skaffa. Vore fantastiskt bra med ett ministativ till exempel. Då var kameran inte beroende av något stadigt armbågande i marken utan kunde stå själv.
Att genom makrofotografering förvandla pyttigt smått till synbart stort är ytterst darrkänsligt. Minsta andetag bakom kameran orsakar oskärpa. Därför vore det ultimat med en fjärrutlösare dessutom. Då kunde jag rikta in kameran i rätt läge och hålla mig på behörigt avstånd ifrån den, för att inte skaka in oskärpa i bilden och sedan trycka av. Eller samtidigt krypa runt blomman med en liten lagom reflexskärm för att framkalla ett mildare ljus.
Vips var önskelistan påfylld. (Visst är det morsdag snart?)
Våren är trevlig på det där viset. Eftersom en hel del efterlängtade blomstergäster anländer.
Man tänker aldrig; ”Jaha. Samma gamla blåsippor nu igen!”
Nej man blir liksom lyckligt överväldigad vid första åsynen av små sippor och vivor och annat som kommer upp ur marken, år efter år. Troget och hängivet. Rikligt blommande.
Och det är då jag ligger där, på mage mitt i skogen och glor på den välbekanta blåsippan genom kameran. För ta en titt djupt in i en blomma och du glömmer tid och rum! Kan övermannas av tacksamhet och ödmjukhet inför denna naturliga rikedom som troget tittar fram varje vår. Ett nyttigt perspektiv.

2 reaktioner på ”Ett blomsterperspektiv

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.