En stunds vila

Det är en stunds vila.
När himlen antar den gråare färg som släcker solen. Jämngrå, stålgrå och solbefriat.
Allt liksom andas ut och går in i en stunds vila.
Sänker rösten och blir lågmäld. Sakta.
Katterna ligger i utdragna positioner, mjukt nerbäddade och sover tung och grå sömn. Som helt glömska av att det finns ett uteliv. Det annars intensiva springet ut och in mattas av. Det är vila.
En långsam närvaro. Som inte ens störs av fallande blötsnö.
Och vi vilar också. I varsitt hörn.
Och det finns ingen brådska. Inga krav på att hejdlöst njuta av vädret eller på att hitta uteaktiviteter. För nu är det grå vila. Vi behöver den också. Så att batterierna hinner bli ordentligt laddade.
Tills gråmolnen knuffas undan för divan solen, som kräver all uppmärksamhet när hon kliver in på scenen. I storslagen entré. Och då är vilan slut.
Så passa på nu. Och njut av vilan.