Ett gammalt fotoalbum har en viss sorts charm

image

I gamla album lever livet vidare, i stillbildsformat. Gamla album fyllda med små svartvita bilder med vit inramning. Bilder som blivit prydligt uppradade och inklistrade på grå kartongsidor. Utan beskrivande bildtexter.
Dess pärmar är slitna, silkestofsarna som håller samman bladen trådiga och glesa. Välbläddrade blad. Många gånger har det tittats i dem. Minnen som återupplevts och återberättats.
Ingen finns längre kvar, för att berätta om bilderna och det som förevigats och sparats mellan pärmarna. Det blir en samling minnen som inte längre betyder något, eftersom den som skapade dem är borta.
Jag kan bara se dem som bilder. Som vackra gamla album. Det blir aningen platt och endimensionellt.
Men de ger fantasin utrymme att leka själv och man kan bli sittande framför dessa bilder. Undra vilka de var, människorna som ställt upp sig på rad inför mysteriet kamera. Hur levde de och vart var de på väg?
Det är omöjligt att urskilja ansiktsdrag, än mindre uttryck. Men det är umgänge och gemenskap i bilderna.
Det finns lycka men även sorg.
Men mest verkar man ha velat visa upp det nuläge man befann sig i. En upplevelse eller en utflykt eller bara ett glatt och leksamt tillfälle.
En sorts dokumentation för eftervälden. Med en teknik som skulle blygas dagens möjligheter.
Små svartvita bilder med vit kant.
Så diffusa, men ack så charmiga.

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.