Katter

Ja, visserligen är det mars. Det är då dom blir helt galna typ. Katterna.
Båda grabbarna springer in och ut som om fan själv var dem i hälarna! Otroligt tröttsamt.
Varenda gång jag sätter mig i soffan och precis slappnar av i ett mjukt läge är det nån jäkel som ska in eller ut. Den Gula jamar och jamar och gnäller tills man vill slita av sig öronen och ungefär i det läget använder man svordomar i närheten av själva katt-ordet. Reser sig och öppnar altandörren.
Den Grå är mer resolut än så. Ägnar sig inte åt nåt jamande. Öppnar helt enkelt bara dörren och drar. Lämnar den vidöppen så man måste resa sig för att gå och stänga medan man muttrar liknande fraser som vid den Gulas envetna jamanden. Så sätter man sig igen. Och då dröjer det allt mellan fem och femton minuter så ska den Grå in igen. Och han öppnar helt enkelt dörren även från utsidan men ger fullständigt fasen i att stänga den. Så man får kliva upp igen och gå stegen till ytterdörren med sina okvädningsord innan man sjunker ner i soffläget igen.
Då ser den Gula att den Grå kommit in och krafsar så intensivt på köksfönstret att det gnisslar. Man riktigt hör vilka repor det skapar. Och måste alltså kliva upp igen för att släppa in honom också.
Då ska dom ha käk. I varsin skål. Som glufsas in på ungefär den tid det tar för mig att gå på toa, tvätta händerna och sedan ta mig an soffhörnet igen.
Självklart ska dom ut exakt då! Visserligen är den Grå hygglig nog att släppa ut både sig och den Gula då men ingen av dem bemödar sig om att stänga dörren efter sig och gissa vem som måste göra det.
Ibland ledsnar vi. Låser dörren. Då hoppar den Grå på handtaget tills man totalt lackar ur på skramlet, går tunga steg mot dörren igen! Slänger upp den med en ilsken gest. Då ska han inte ut! Står bara där och glor så man hotar tillverka saker, typ rattmuffar, av honom om han inte går. Det enda han gör i det läget är att vända dörren svansen. Och gissa vad som händer när man stängt dörren och satt sig i soffan ännu en gång? Precis!
Och så där håller vi på. Hela dagarna. Med start kring 04 nånting snåret, när den Gula anser att man sovit klart och gör allt han kan för att väcka mig. Vilket han alltid lyckas med. Det enda som händer då är att han åker ur sovrummet och jag smäller igen dörren. Så att han ska kunna sitta och jama utanför. Och när jag kliver tillslut kliver upp ligger han och sover på det kalla hårda golvet utanför dörren. Bara för att ge mig dåligt samvete!
Katter! Det är skumma typer det. Och så är de så förbaskat söta så man förlåter allt bara dom spinner lite och kisar med ögonen en stund. Lättlurad. Det är vad man är!
Katt….ar. Hmpf
image

imageimage

image

image

image

imageimage

5 reaktioner på ”Katter

    • Verkligen. Jag förstår att jag med denna text omvänt ditt sinne och att du i denna stund cyklar mot katthemmet för att välja ut två exakt lika rara varelser som dessa. 😀

      Gilla

      • *ASG*
        Faktum är att du fick mig att tänka till två gånger innan jag svarade ja när Fd Frun skickade en förfrågan om att vara kattvakt över påsken. Det var plötsligt inte lika självklart, även om jag står ut med just den katten. 😉

        Gilla

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.