Klenoder och minnesvärda dyrgripar

Jag gillar att ta vara på gamla grejer. Saker som en gång betytt mycket för någon annan ska inte bara kastas på tippen.
Man kan nästan känna hur tiden farit fram med ett föremål. Förr hade man inte samma omsättning på möbler och saker som vi har numera. Möblerna älskades och vårdades och fanns kanske med en person nästan hela livet.
imageSom  mormors spegelbyrå. Morfar snickrade den till henne i förlovningspresent. Betsade den brun och lackade den blank. Den stod i deras sovrum när jag var barn.
Den stora ovala spegeln har sett många bilder. Tänk om den kunde berätta! Vad mormor suttit i för tankar medan hon ordnade sitt hår. Hennes döttrars spegelbilder har också funnits där. Och alla vi barnbarn har också granskat oss själva i den blanka, något vågiga ytan.
Plötsligt en dag kom den åkandes, ända från hemlandet, med snälla kusiner! Å vad glad jag blev. Sedan dess har den varit min och ser fortfarande likadan ut, som då. Den bruna färgen med de där märkena från åren som gått. Den ska få fortsätta stå där och berätta sin historia. Utan tillslipad yta och något nytt lager färg.

image

Farmors gamla symaskin, en sån som man viker ner i bordskivan och så hänger den där under.
Farmor hade den i köket. Med en fin duk över, lite lagom anonymt. Tills den behövdes och då plockade hon bort duken och den svarta bakelittelefonen med tygsladd och fällde upp maskinen. En svart och guldprydd Singermaskin. Den sägs ska fungera ännu, men jag har inte provat! Med symaskinen har farmor lagat pojkarnas byxor otaliga gånger eller sytt en och annan ny klänning. Säkerligen sydde farmor alla kläder till pojkarna när de var små, men jag vet inte hur länge hon haft symaskinen. Jag kan lätt föreställa mig hennes glädje när hon fick den!
Pappa körde hem den till mig en sommar, när farmor inte längre behövde sy några klädesplagg. Hos mig står den enbart som prydnad. Jag ärvde symaskinen, men inte farmors sykunskaper. Men i den lilla lådan under bordsskivan finns ännu hennes ask med samlade trådrullar.

image

Makens farmor, spann sitt eget garn. Om henne vet jag inte mycket, men hennes gamla spinnrock finns kvar. Dåtidens kvinnor var händiga husmödrar. Jag har ingen aning om hur man använder en spinnrock! Men den står där och är vacker också  i sin onyttiga tidsålder.
imageFörutom möblerna har jag också hamstrat åt mig en del småsaker som ligger i en skål. En liten minnesskål med saker som tillhört nära och kära som inte längre är med oss. Där finns farfars gamla manchettknappar, pappas vigselring, svärfars namnmärkta armband, makens farfars gamla fickur och lite annat smått. Och i skåp och lådor runtom i huset finns diverse porslin, smycken, virkade eller broderade dukar som någon händig mormor/farmor tillverkat. Och varje gång jag tar fram en kopp, eller lägger på en duk eller passerar någon av dessa gamla minnesrika klenoder i mitt hem, ler jag.  För mig själv. Över att jag får ha den, över vad den kan ha varit med om innan den kom till mig.

En reaktion på ”Klenoder och minnesvärda dyrgripar

  1. […] kusin Yvonne skrev om farmors gamla symaskin i ett blogginlägg är om dagen och idag skrev hon ytterligare ett inlägg i vilket den figurerar. Jag minns symaskinen väl, trots att jag egentligen bara minns att jag […]

    Gilla

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.