9

Besöket hos farmor hade varit som väntat.
De hade druckit kaffe och Rut hade pratat på. Kallprata var verkligen inte Jacquelines grej. Varför skulle man stå och babbla om hur många moln som kunde tänkas dyka upp på himlen eller antalet grader termometern visat om natten?
Hade man inget vettigt att säga var det bäst att vara tyst.
Hon tyckte inte om att se folk i ögonen heller. Hade istället hittat en punkt vid örat att fokusera på. Ögon är så märkliga. Vissa går rakt igenom en. Brände fram strålskador på hornhinnan.
Andras ögon avslöjade helt andra saker än det som deras munnar pratade om. Munnarna ljög. Varför ville folk säga olika saker samtidigt? Munnen kanske sade; Jag såg den stackaren igår. Medan ögonen sade; ”Vilket jävla fyllo det är.”
Munnen kom med tillfriserade och uppsnyggade tankar. Och så trodde folk att det inte märks.
Därför föredrog hon överdelen av örat. Det sade aldrig ett dugg.

Rut hade släppt av henne i stan, hade ärenden. Men hon hade lovat att hämta upp Jacqueline några timmar senare för att skjutsa henne tillbaka till Holmskäret.
Först hade Jacqueline tänkt vänta på biblioteket. Men förmodligen var det bättre att passa på med ett hemligt besök hemma. Hämta lite mer kläder och sånt. Och så här dags borde det vara familjefritt.
Hon passerade två främmande barn på vägen hem. Sköljmedelsdoftande ungar med mammor som hade tvättat deras kläder så rena att doften kom före. Trygghetsdoftande. Strukit och vikt ihop. Tagit fram ur en vällfylld garderob och hjälpt dem klä sig på morgonen.
Hon hade aldrig haft kläder som luktat så.
Barnen glodde efter henne. Barn skulle jämt glo så! Och frågade så mycket. Hemma var det alltid ett himla oväsen. Det fanns ingen ro för tankearbete. Och som om det inte räckte med småsyskonen. Det dök upp en massa kompisar också. Vad skulle de där småungarna med kompisar till?
Hemma såg det ut som vanligt. Stökigt. Nej, skitigt. Ibland brukade hon gå upp mitt i natten. Huset verkade annorlunda i mörkret och gjorde det lättare att inbilla sig en vanlig familj. En sån som bestod av föräldrar som förvarade prydligt vikta kläder i barngarderoberna. Med en mamma som hade städdagar och ett kylskåp fyllt med husmanskost och pappan med prydliga rader av verktyg i garaget.
Fast så vande sig ögonen vid mörkret och det gick inte längre att inbilla sig normaliteten, när man blev tvungen att stanna och stryka av fotsulorna mot vaderna. Grus och smulor fastnade under fötterna om man gick barfota här hemma.
När man öppnade kylskåpsdörren var där en unken lukt och mest konstiga halvfabrikat. Ingen husmanskost. Utom möjligen köttbullarna. Fast de var mamma scans förstås.
Det var ingen skillnad att komma hem till det tomma huset på dan. Allt var fortfarande lika skabbigt. Ingen hade diskat, ingen hade dammsugit och Berra hade tydligen börjat röka inne.
Mamma sade aldrig ifrån. Precis som med ungarna. Något enstaka och svagt; ”Sluta nu!” Hon hade ingen känsla för det där med uppfostran.
Berra var expert på att trissa upp dem och sen röt han, när det blev för mycket för honom. Den karln kunde ryta. Så hans feta kinder dallrade under skäggstubben. Fick honom att likna en ilsken bulldogg.
Han gillade inte oss tjejer så mycket. Om Albin grinade var det givetvis vårt fel. Då bar han upp Albin som en trofé över ölmagen och spände ögonen i Felicia. Mig rådde han inte på längre. Jag var verbalt starkare och tog inte åt mig av hans neandertalrytanden. Han hade ingen hållhake på mig eftersom han inte var min pappa. Och jag hade varit med om värre saker än en gubbe som skrek en massa. ”Tomma tunnor skramlar mest!” brukade farmor alltid säga.
Jag samlade snabbt ihop vad jag behövde och lämnade huset som Gud glömt.

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.