5

Asfalten låg som en gammal utrullad trasmatta över skogen. Gupp, gupp, gupp i sju kilometer.
Cykeln rasslade i varenda gupp, ringklockan pinglade. Ibland höll hon i den, för att dämpa. Man inte ska göra sådant väsen av sig.
Jacqueline hade cyklat den här vägen otaliga gånger. Skulle kunna göra det med slutna ögonlock. Förr med snabba tramp för att komma till farmor snabbast möjligt. Som gick och väntade, spanade ut över häcken för att se henne komma. Plockade lite torra kvistar och blad ur häcken för att se upptagen ut. Fast egentligen väntade farmor.
På henne.
Det var henne, Jacqueline som farmor gick där och väntade på.
Nu cyklade hon med dröjande, ensamlångsamma tramp. Fast det regnade. Ingen farmor vid häcken. Ingen som väntade.
På henne väntade ingen längre.
Hon var oväntad.

Äntligen kom avtagsvägen, skylten lite snett nertryckt i dikeskanten. Cykelhjulen mötte den ännu knaggligare grusvägen ända fram till Holmskäret. Stillheten närmade sig, fanns i slutet av vägen. Befriad från åsikter. På Holmskäret kunde man vara sig själv. I alla fall del av Holmskäret som räknades. I början av vägen var det nyare stugor, som placerats mitt i skogen bland myggen och långt från havet. Det nya var bara något hon passerade, utan att lägga märke till det.
Under sommaren var varenda stuga bebodd av en massa semesterfirare från när och fjärran som kom och tog plats och spydde ut grillrök och gemenskap.
En rännil regnvatten tog sig ner i nacken. Det var ännu lugn och skön höstkyla i luften. Frisk och klar luft. Ren liksom.
Stugorna längre ner mot stranden var de som räknades. Den delen av skäret var hennes del. Och änkornas del. Stugorna hade funnits längre än änkorna. Stugor med själ och minnen där det inte behövs några grillar för att låtsas trivsel.
Den första änkans raka, välrenoverade lilla stuga stod lika tom som den gjort sedan förra våren. Det viskades runt knutarna att Gertrud tappat förståndet, aldrig mer skulle bli normal.
Hur såg hon ut, hon som aldrig mer skulle bli normal? Travade kanske omkring i en liten cell någonstans, från vägg till vägg och vrålade efter sin döda gubbe. Med håret i tjocka, gråa tovor kring de slappa kinderna. En stirrig blick som tappat berättelserna.
Gertrud hade väl alltid haft stirrig blick förresten. Jacqueline hade smugit på henne när hon skulle bada. Den där blåblommiga baddräkten som dragits upp runt tantfläsket, handduken på armen och duschmössan på gråhåret. Inte så allt hår gömdes i den utan bara ovanpå, som vilken mössa som helst. Hårtopparna skulle bli blöta i alla fall! Gertrud gick som radiostyrd!
Gömd i häcken hade Jacqueline sett henne gå rakt ner till stranden, ända ut i vattnet tills hennes ben inte längre nådde botten. Då simmade Gertrud en stund, rakt ut, tills hon lika plötsligt vände tillbaka mot stranden. Fällde ner fötterna när botten nuddade och började gå igen. Som en stadig tank på larvfötter matade sig upp ur havet och tillbaka till stugan. Enorma bröst som gungade under baddräkten. De var helt enkelt groteska. Hur fick man stopp på dem?
Farmor tyckte aldrig om när hennes barnbarn smög på folk, väste att hon skulle komma bort från häcken. Väsviskade, så ingen skulle höra.
Det var alltid viktigt att ingen hör. Om ingen hör kan ingen något säga.
Hon rundade sin egen häck, skumpade in på gräsmattan och klev av cykeln, ställde in den bakom vedboden. Onödigt att den syntes. En mås skränade ovanför som ett välkomnande och hon tog kassarna från styret och gick mot huset. Nickade åt farfar som satt i sin stol på verandan. Med armarna bakom huvudet som vanligt. Han nickade värdigt tillbaka.
Hon låste upp dörren och klev in. Stängde den på det där tysta sättet. Så att ingen hörde.
Det luktade trygghet och grönsåpa. Klockan tickade på köksväggen. Kranen droppade. Dripp, Tack. Tick, Dropp.
Skorna på den lilla mattan innanför dörren, kassarna på diskbänken.
Sedan var det möjligt att andas. Liksom rent.

4 reaktioner på ”5

  1. Tack för den morgonläsningen! Mycket bättre än den tråkiga dagstidningen! Vilka beskrivningar!! Jag kunde se Gertrud hur tydligt som helst!
    Med det kapitlet i tankarna styr jag kosan mot jobbet! 🙂

    Gilla

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.