4

Hon föredrog den lilla matvaruaffären, där det var luftigt. Ordningsamt och rent liksom. Utanför pågick stressen, trafiken och människorna men här inne var det lugn.
I samma handlaspår som alltid. Farmors spår.
Brödet måste vara dagsfärskt. Dagens bröd är alltid det bästa brödet, brukade farmor säga. Limpan lade hon i korgen, lite åt sidan så att mjölkförpackningen kunde få plats intill, och plockade sedan i grönsaker, ost, korv och ett paket köttfärs. Det behövdes matvaror för en vecka minst. Så nöjsamt var det inte att cykla vägen in till stan att man gjorde det alltför ofta.
Hon letade efter rätt sorts rengöringsmedel och en ny diskborste. Stannade vid hygienhyllan och räknade efter i huvudet. Ja, det skulle behövas bindor också. Jacqueline föste in dem under brödet i korgen, så ingen skulle se. De passade på något sätt inte in med de övriga varorna. Det onödigt färggranna mjuka paketet. Kvinnoprodukter brukade farmor kalla dem, och hade nog aldrig sagt ordet binda i hela sitt liv. Binda. Binda. Att vara bunden vid att behöva använda binda varje månad. Redan hade bindtvånget varit en månatlig verklighet i nästan sju år. Det återstod förmodligen trettio år till. Åtminstone. Kvinnoprodukter var ett bättre ord trots allt.

Innan kassan stannade hon och granskade innehållet i korgen och jämförde det mot shoppinglistan. Pasta och potatis hade hon hemma, smör också. Det här skulle nog räcka några dagar.
Vid tidningshyllan nära kassan stod plötsligt två tonårsflickor. De bläddrade i tidningar, visade varandra och skrattade huvudnära, på det där sättet som flickor gör med någon speciell. Jacqueline backade tillbaka in bland kvinnoprodukterna. Bokstaverade sig igenom shoppinglistan tills den var ett mantra. Skrattet var kvar vid tidningarna.
Gick tillslut tyst mot kassan och deras blickar studsade mellan stövlar och hästsvans. Och hon hörde med nackhåren, hur de tittade varandra och frustade till. Läppglansiga och ögonsminkade stök de båda undan håret i svepande rörelser. Gester som var tänkta att visa på deras egen snygghet i motsats till hennes fulhet.
Hon betalade varorna och packade dem i kassar. Ordentligt och genomtänkt med tanke på cykeln. Undvek att se något annat. Undvek att lyssna. Undvek allt annat än packningen av de sköra kassarna. De rispades så lätt sönder med vassa plastförpackningar. Äntligen kunde hon lämna affären.
Lastade kassarna på styret och balanserade cykeln med höften mot sitsen.
Flickorna kom ut från affären och skrattade nu högljutt medan de gick förbi. Såna där skulle man inte bry sig om. Ändå åkte ena handen reflexmässigt upp och drog i hästsvansen.
Lite vingligt kom hon iväg, innan hon fördelat vikten på styret och kunde hålla sig stadig. Det hade givetvis börjar regna. Bara att trampa på i alla fall.
Sju kilometer slingrig väg i regnet. Det är sju kilometer solid ensamhet.

2 reaktioner på ”4

  1. Vem är hon? Vad gör hon? Vad har hon för bakgrund? Vad har hänt farmor? Varför måste hon cykla 7 km om farfar fanns till hands? Varför är hon så osäker på sig själv? Eller är hon en kändis och gömde sig därför bland kvinnoprodukterna igen?
    Du har definitivt väckt min nyfikenhet!! Kul! Blir detta en bok eller ‘bara’ en bloggföljetong? Kul idé!! 🙂

    Gilla

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.