… okej då … en fortsättning …

Den natten kom stormen. Sprang över plåttaket, ner genom skorstenen. En gren, hon trodde i alla fall att det var en gren, slog eller liksom knackade meddelanden mot husväggen.
Samma storm i henne själv. Stod där på branten till hennes egenvärde och ropade okvädinsord. Och hon satt upp i sängen och pressade ryggraden in i hörnet och sparkade ner täcket till en hög i fotändan.
Hennes nästan inbyggda säng. I själva verket var rummet inte bredare än sängen var lång. Och bara en byråbredd bredvid sängen. Som en trygg livmoder. I vanliga fall. Som en madrasserad cell, nätter som den här.
Det var samma saker om igen. Inget var nytt. Inget av orden inom henne varken banbrytande eller unika.
Men de hade ett tydligt budskap likaväl.
Hon hade tidigare nätter hållit för öronen, försökt blunda, försökt svälja bort dem. Men orden hängde med klibbiga tassar i gomseglet. Svängde fram och tillbaka.
Då hade hon försökt spy sig fri. Tömt ut all ravioli eller vad det nu varit, och mer därtill. Tills magen skrek av tomhet.

Nu visste hon. Mitt i den här stormen. Att inget skulle hjälpa, annat än det som måste göras!
Det blev tyst runtomkring henne. Knackningarna upphörde och blåsten satte sig på stuprörskanten och dinglade med benen.
Den tilltalade hade hörsammat uppmaningen.
Och hon lade sig ner mot kuddens svalka. Drog upp håret, hårstrå för hårstrå så att den bara nacken kunde möta det befriande svala. Först när nacken och skuldrorna vilade i svalka kunde hon äntligen släppa taget om andningen.
Försvinna in i sömnen, med det där leendet som berömde henne för beslutet.
Av blod är du kommen.
Det var inte längre klibbigt och svårt. Allt stod istället utmejslat och tydligt. Telefonen låg inom räckhåll på byrån, och utan tvekan raderade hon namnet och numret. Drog sedan täcket tätare om kroppen. Måste äntligen sova.

6 reaktioner på ”… okej då … en fortsättning …

  1. Bra! Tack! Nu kan JAG sova när jag fick veta mer! 🙂 har du läst ‘Sprängaren’ av Liza Marklund? Ditt sätt att skriva och beskriva påminner mig om hennes texter. En bra bok, men lite väl mycket beskrivningar ibland för en som har vild fantasi och lätt får obehag…

    Gilla

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.