Nu är det slut på veckan, det är dags för fredagsmys …

Tja. Jag måste säga att det där med fredagsmys har bleknat betydligt sedan ungen gick och blev myndig. Ja, långt innan det egentligen. Det glittrade liksom mycket mer om chipsskålen när en studsande Dotter hoppade omkring bredvid en i köket när man förberedde myset. (Ofta i bara tröja och trosor eftersom hon aldrig varit speciellt förtjust i att gå omkring i strumpor här hemma, och när strumporna åkte av följde snart byxorna efter.) Och när man kröp ihop, tätt intill, i soffan och tittade på nåt skräp på teve eller nån film och kramades och myste.
Fredagsmys är för barnfamiljer helt enkelt.
image

Jag sov ovanligt länge i morse, vaknade av en närgången katt som både skulle vara kelig och rolig och testade både tänder och klor. Om man biter henne i armen kliver hon upp! Ja, om någon biter mig i armen är det lika bra att kliva upp. För denna någon vill ha mat i en skål och kommer inte att ge sig innan jag fixar det.
Ser mig omkring i huset och inser att det krävs en städning innan jag kan ens försöka mig på nåt fredgsmys. Och jag måste också ut, till en affär och skaffa hem nån kvällsmat.
image

En del av fredagsmyset anlände i brevlådan i går! En snäll och sol-ig kusin hade skickat choklad. Med whiskyfyllning. Rätt personanpassat dessutom. Så pass att Maken mumsade i sig sin version direkt. Det kommer han att ångra när ”den som spar han har” äter sitt i kväll. För jag bara smakade en bit … nåja två då … i går. Har alltså resten av delikatessen kvar. Misstänker att den gör sig extra bra med något liknande i glaset också.
Innan kvällen är här ska jag också försöka bringa ordning på mitt långa hår. Faktum är att det är snudd på midjelångt. Men också att det är alldeles för länge sedan det besöktes av någon sax. Det märks inte bar på längden, utan också på strukturen. För det blir trassligt och börjar skapa egna dreadlocks. Och så står jag där och sliter med kammen, som mamma en gång i tiden när både jag och mitt hår var yngre. Sliter ur små hoptrasslade knutar. Så det måste verkligen klippas nu. Hur mycket som klipps av kommer att vara upp till den med saxen. Och jag kommer att säga som vanligt … ”inte mer än nödvändigt!” För jag trivs med långt hår. Men det ska var välskött och kambart. Det är syftet med klippningen.
Nu är förmiddagskaffet urdrucket och det finns inte längre någon anledning att skjuta på städplikten.