Nåt sorts plock så här på kvällskvisten

Den senaste tiden har jag påbörjat en massa inlägg som av nån anledning inte avslutats. Istället blir de liggande halvfärdiga, markerade som utkast och i vissa fall fullständigt inaktuella utkast. Passar ingenstans. Vete sjutton om jag verkligen är så upptagen att jag inte ens hinner klicka på publicera. Förmodligen är jag bara disträ eller slö.
Återstår att se hur långt jag kommer med det här inlägget.

Ja jag vet ju att det är vinter, fast det den senaste tiden viftats med vårlika väder. Och nog sjutton drämde vintern i med starkaste rösten idag. Och hånskratt, det hörde jag nog! Som det yrde snö när jag var tvungen att åka och jobba kring lunch. Och ännu värre när jag jobbat klart på det ena stället och skulle förflytta mig till det andra. När jag tagit mig till bilen med tusen nålar i ansiktet och borstat fram plåten var jag dränkt i snö. Då föddes en tanke. Kompledigheten stod som en neonskylt i snödrivan. Kollade läget på jobbet och jo, inga problem. Jag kapade åt mig en ledig kväll och åkte hem och hjälpte Maken skotta. Just nu ser det ut att ha pausat i snöandet. Men blåsten driver hemlös omkring runt huset ännu. Känns extra bra att morgondagen är ledig.

Så här i början av ett år finns en del nya program på teve. Om man vill. Somligt är bra, somligt borde ha stannat vid braistormingen på det där planeringsmötet. Men man tittar ju … utifall att det kanske är bra. Fast en alldeles ny bok ligger och ropar efter uppmärksamhet på mitt bord. Det är den andra delen av Gardells torka inte tårar. Superfärsk. Den ska jag ta med mig till läggdags snart.

Drabbades av ett lika oväntat som plötsligt StarWarsbetingat begär nyligen. Det tillverkas små miniatyrfigurer från galaxen med usb-kontakter under kläderna. Så himla söta att jag köpte en stormtrooper som ska hjälpa mig med minnet. Att jag vet att han heter stormtrooper beror endast på att Maken talade om det för mig. Och Maken själv köpte Darth Vader. Kanske hämtar jag hem honom också som sällskap till troopern. Jag lider ingen brist på usb-minnen innan heller. De har ju så rejäl minneskapsitet nuförtiden. Minns mitt allra första som jag fick av brorsan för länge sen. Med blygsamma 128 kilobyte. Nu är de fyllda med megamassa utrymme och sväljer vad som helst. Men min lilla vita stormtrooper ska få göra mig sällskap i mina mörkaste skrivarstunder och strida för mig i ordrikets innersta galax.

Nu har Maken släkt alla lampor och dragit täcket över sig. Jag sitter kvar i soffan och lyssnar på vinden. Med en väntande katt intill. Han tycker också att det är läggdags nu men kan inte gå ner före mig. Vi gör alltid sällskap om kvällarna. Just nu har han fullständigt gett upp tanken på att jag ska bli klar med datorn och hämta tandborsten. För då vet han att det strax är läggdags.
Så jag gör väl honom till viljes. Tar min bok och går och lägger mig. Ska bara trycka på publiceraknappen först. Jag gör det nu! Godnatt.

2 reaktioner på ”Nåt sorts plock så här på kvällskvisten

  1. Storm trooper, säger du? Det verkar gå inflation på dem just nu. Eller ja, det vet jag ju att det gör, så många som skapades i Jango Fetts skepnad, men ändå. En trooper promenerade runt på stan här under helgen som var. Tydligen ringde folk polisen för att det upplevdes som underligt. Folk har verkligen ingen humor! 😀

    Gilla

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.