Att flytta en Dotter, del 4

Nu är det nära! Kring lunch i morgon har hon nycklarna i sin hand. Och kan se sig om ordentligt i en tom lägenhet.
Det mesta här hemma är packat och klart. Vi är lediga alla tre i morgon och kan börja köra in mindre grejer så fort vi kan låsa upp dörren. Då hinner hon kanske få lite ordning i lilla köket och lilla garderoben innan vi lastar av möblerna på lördag.
Två nätter till har vi en inneboende Dotter. Sen får huset vänja sig med oss två.
Idag har vi tömt garderoben. Den där walk in closet´en som hon tjatade sig till i fjortonårsåldern (eller när det nu var) när hon upptäckte en skrubb i källaren. Som vi jobbade med att tömma ur all skit som fanns i den! Och försöka hitta förvaringsplats för allt det som skulle vara kvar nånstans. Sen målades det om och byggdes in nåt enkelt klädsystem. Och en stor spegel på väggen.
För nåt år sen målade hon om igen och byggde om lite för att göra det ännu bättre. Och kläderna har trängts därinne. Inte riktigt i den ordning som det utlovades när jag suckande började tömma skrubben den där gången i begynnelsen.
Makens och mina kläder har trängts i två garderober i sovrummet. Och två byråer. Trångt, bökigt och o-bra.
Nu är walk in grejen tömd, städas och min!
Alla mina kläder, skor och väskor vräkte sig in där idag så fort de fått höra om den nyare lyxigare förvaringsmöjligheten. Wow alltså! Jag ser fram emot att kunna hitta kläderna lättöverskådligt numera. Maken också. För nu huserar han över båda smågarderoberna i sovrummet och en av byråerna. Alla hans omsorgsfullt samlade t-shirts är sorterade efter kategori. (Ja jag vet, jag har en lätt sjuklig sorteringsådra … )
Den andra byrån ska flytta med Dottern och bli hallbyrå. Hon behöver den innerligt väl om hon ska ha plats för alla sina kläder.
Ja, nu börjar det på riktigt!

3

Kallt, i hela stugan den morgonen. Hon slog av täcket och drog snabbt på kläderna. Klev i tofflorna och en tjock kofta.
Skyndade sig att blåsa liv i elden. Farmor brukade samla näverbitar i en blåmålad kaffeburk på spiskanten. Då tog det sig snabbt, utan tidningspapper ens. Hon satte sig på den slitna mattan framför spisen och stirrade på elden som bet sig fast i ryggen på vedträna. Nattens storm hade planat ut i ett lugn. Antagligen också fyllt gräsmattan med skogsskräp. Hon skulle plocka bort det sen. Dan var lång och det fanns en del att tänka på.
Hur gjorde man? Till exempel det måste hon tänka på. En sak att ta beslut under nattliga timmar. En annan sak att se det i dagsljus. Fullt synligt med alla sina fel och brister.
Hon tyckte om att ha problem att lösa. Vetenskapligt framlagt på bordet. Inget gjorde hjärnan så klar, så ren, så perfekt. Ett matematiskt smörgåsbord som hon skulle ta sig an så fort hon fått i sig frukost.
Både kylskåpet och skafferiet krävde en cykeltur till stan. Det bar emot. Stan var kärv och svårhanterlig.
I skåpet ovanför köksbänken fanns i alla fall knäckebröd. I kylen hittade hon en halvklämd tub mjukost. Räksmak. Och så kaffe. Det fick duga.
De vita spetsgardinerna ramade in den påbörjade hösten utanför. Farmor hade stärkt dem. Och nålat upp omtaget till gardinerna i tapeten. De brukade sitta uppe året om. Ingen brydde sig om vilka gardiner som fanns för fönstren i en stuga vid havet när det var vinter. Och när våren kom, ja då hade farmor tagit ner och tvättat dem varsamt för hand. Låtit dem torka i vårvinden medan hon putsat flugskit och vintersmuts från fönstren. Lukten av tvättmedel och fönsterputs. Farmor som nynnade och jobbade med svepande rörelser över glasytan.
I år förblev de otvättade. Gardinerna. Men det kanske jämnade ut sig med att farmor tvättat dem två gånger året innan. När hon börjat trassla ihop tid och rum.

Jacqueline bestämde sig för att cykla till stan i alla fall. Passa på nu innan regnet. Allt som skulle planeras kunde vänta några timmar till. Inte längre än så, men det vore lättare med mat i kylen. Hon skulle ta fram receptet, och laga farmors köttbullar. På det viset komma i stämning.
Hon samlade ihop sina böcker och block till en prydlig hög i ändan av bordet. Samlade smulorna från knäckebrödet i ena handen och reste sig. Kastade dem på glöden. Det fräste lite och sen var de borta.
Struntade i att diska muggen. Struntade i att klä sig stadsmässigt. Hon bara kammade sig lite, drog till en hård hästsvans och tog på sig jacka och stövlar.
Hon låste dörren och stoppade nyckeln i fickan. Ledde fram cykeln ur boden och trampade iväg mellan häckarna. Såg inte att farfar satt på verandan och vinkade.

Att flytta en Dotter, del 3

När tre vuxna samsas om utrymmet i ett litet hus blir det bitvis lite rörigt både här och var.
Nu när en ska flytta ut, kommer det istället att bli en del tomrum. Redan nu finns tomma hyllor i ett källarförråd där porslinet hon samlat på förvarats.
Och under den vanliga veckostädningen i fredags skapade jag fler tomrum, när jag stötte på grejer som faktiskt tillhör Dottern, men varit placerade i köket eller på andra ställen.
Innan veckan är slut kommer det att finnas fler tomrum, som små plötsliga kalhyggen i huset.
Några hyllor i ett badrumsskåp, i köksskåpen efter våffeljärn och muffinsjärn och annat.
En helt tömd walk in closet och ett tömt rum. Nästan tömt i alla fall. För sängen, teven och skrivbordet blir kvar i rummet men prylarna ska flytta. Det mest märkbara blir såklart själva rummet även om möblerna står kvar. Där har ett litet eko påbörjats. Varefter hyllor och annat töms ur.
Så plötsligt ska Maken och jag använda oss av hela huset själva igen. Det är över tjugo år sen sist. Prylar har en tendens att ta upp utrymme nästan helt obemärkt, så de där tillfälligt tomma hyllplanen fylls nog upp.
Rummet, ja det blir väl ett gästrum. Och eftersom skrivbordet ska stå kvar kommer jag nog att sitta där med mitt pärlpyssel och annat.
Men först ska vi nog stå där en stund, och undra vart åren tog vägen.

… okej då … en fortsättning …

Den natten kom stormen. Sprang över plåttaket, ner genom skorstenen. En gren, hon trodde i alla fall att det var en gren, slog eller liksom knackade meddelanden mot husväggen.
Samma storm i henne själv. Stod där på branten till hennes egenvärde och ropade okvädinsord. Och hon satt upp i sängen och pressade ryggraden in i hörnet och sparkade ner täcket till en hög i fotändan.
Hennes nästan inbyggda säng. I själva verket var rummet inte bredare än sängen var lång. Och bara en byråbredd bredvid sängen. Som en trygg livmoder. I vanliga fall. Som en madrasserad cell, nätter som den här.
Det var samma saker om igen. Inget var nytt. Inget av orden inom henne varken banbrytande eller unika.
Men de hade ett tydligt budskap likaväl.
Hon hade tidigare nätter hållit för öronen, försökt blunda, försökt svälja bort dem. Men orden hängde med klibbiga tassar i gomseglet. Svängde fram och tillbaka.
Då hade hon försökt spy sig fri. Tömt ut all ravioli eller vad det nu varit, och mer därtill. Tills magen skrek av tomhet.

Nu visste hon. Mitt i den här stormen. Att inget skulle hjälpa, annat än det som måste göras!
Det blev tyst runtomkring henne. Knackningarna upphörde och blåsten satte sig på stuprörskanten och dinglade med benen.
Den tilltalade hade hörsammat uppmaningen.
Och hon lade sig ner mot kuddens svalka. Drog upp håret, hårstrå för hårstrå så att den bara nacken kunde möta det befriande svala. Först när nacken och skuldrorna vilade i svalka kunde hon äntligen släppa taget om andningen.
Försvinna in i sömnen, med det där leendet som berömde henne för beslutet.
Av blod är du kommen.
Det var inte längre klibbigt och svårt. Allt stod istället utmejslat och tydligt. Telefonen låg inom räckhåll på byrån, och utan tvekan raderade hon namnet och numret. Drog sedan täcket tätare om kroppen. Måste äntligen sova.

Tisdagsplock av olika slag.

Fastnar med munnen öppen av häpenhet framför ett av alla dessa ”riktiga hemmafruar” program. Och kan inte sluta titta. Men alltså! Där står en massa ”vackra” kvinnor. Sönderopererade ansikten som skulle platsa i skräckfilmer. Och så tycker de sig var snygga!
Dessutom bråkar de som småtjejer och skapar intriger sinsemellan hela tiden. Så den där gamla såpan glamour ligger i lä. Kan man verkligen leva såna liv? Kanske är det så det blir när pengaflödet överstiger förnuftet? Ja jösses!

Det varnas för halka i landet. Nähä! Blir det halt på vägarna när det slår om till varmare grader som börjar smälta snön? Tror dom att vi är helt puckade? Fast … ja … vissa tycks ju ha missat både den lektionen på körkortsundervisningen och den livsviktiga infon i kvällstidningarna. Och kör som om de satt fast i en leksaksrallybana. Och vissa tror att det är svinhalt även på bar asfalt, kan det vara den där svarthalkan tro? Och krypkör i köbildande snigelhastighet. Ja, ja. Det är som vanligt ute i trafiken.

Packningen tilltar. Flickrummet börjar utveckla ett eko. Garaget däremot, det börjar utveckla trängsel. Och man undrar. Ska allt det där få plats?

Katterna hjälper till efter bästa fömåga! Sitter i nyutvecklade kartonger och tar upp plats. Ligger ovanpå fyllda och nyss förslutna kartonger och rullar runt. Krafsar i papperspåsar och leker med tejprullen och knökar in sig mitt bland allt som är framplockat för att packas ner. Om vi inte hittar dem en kväll, så har de väl packat ner sig i nån låda.

Kom hem från jobbet i morse. Laddade om och åkte till ett annat typ av jobb. Och sen kom jag hem igen. Liksom kom hem från jobbet två gånger samma dag. Tja. Så har jag det.

Jag gillar brysselkål! De där småkålarna som man annars mest bara ser på julbordet. Jag äter dem ofta, bara kokta i lättsaltat vatten eller som i kväll. När jag först kokade dem lite lätt, sen delade dem i småbitar och stekte dem i smör med hackade valnötter och balsamicovinäger. Mums var ordet.

… det var en gång …

ett litet hus vid havet. Där vindarna möttes över vågorna och piskade upp stämningen till vitskummiga toppar. Sanden mötte varje våg, likt en guide som visade vägen. Mjuka avtryck av fötter, ett slarvigt uppritat hjärta, till hälften taget av havet.
Hon satt på en sten. Näsan lyft i en kraftig inandning. Blåsten slog hennes hår mot kinderna. Trasslade in det i tårarna. Och naglarna skrapade mot stenens hårda yta. Hon borde ha tagit med sig telefonen. Kunde nästan höra den ringa någonstans långt inne i huset. Men vad gjorde det. Ingen skulle ringa ändå.
Plötsligt landade en liten sädesärla alldeles intill. Trippade på tå längs klippan, liksom vippade hela sig. Hon satt alldeles stilla och tittade på den lilla fågeln, vars hela liv handlade om att skaffa mat.
Det var länge sen hon ätit. Hon kunde inte riktigt komma ihåg när. Eller vad hon ätit. Säkert kall ravioli direkt ur burken. Smaken av plåt och tomatsås. Smaken av ensamhet.
Hon reste sig sakta. Släppte ner badrocken över axlarna. Klev klumpigt över slemmiga stenar tills hon stod i det kalla vattnet. Det gick iskalla strömmar in genom huden, studsade mot benet där inuti och for som en löpeld genom omloppsbanan. Hon slog armarna om kroppen, vadade längre ut. Tills vattnet nådde midjan och hon kunde lägga sig ner. Flytande på rygg i det blyfärgade. Lät det omsluta hela kroppen och rinna in i öronen. Som ett effektivt ljudstopp. Allt blev tyst.
Brusande tyst.
Hon hörde hjärtslagen, andetagen, vågorna och en viskning från botten. Kylan besvärade henne inte längre. Hon trivdes i den, blev ett med den. Himlen ovanför och hon flöt, guppade med vågorna, kände vattnet omväxlande omsluta, omväxlande rinna av.
Tankarna stannade av när huvudet vilade i vatten. Stillade sig, belystes. Som att borsta sanden av huden och möta den len och fri.
För en stund, len och fri, stilla och klar. Hon vände sig i vattnet, tog några kraftiga simtag. Tills det fanns botten under fötterna. Motvilligt reste hon sig upp. Tog emot kylan och lämnade vattnet som nu nästan kändes brännhett. Badrocken klibbade mot det våta huden. Hon knöt skärpet hårt om midjan. Lutade huvudet och kramade vatten ur håret. En pöl rann längs klippan där hon stod. Ett djupt andetag. Sädesärlan lyfte, flög över henne och försvann.
Och hon lämnade havet, värmde sig framför brasan i den lilla stugan. Öppnade ännu en burk ravioli, åt den kall. Smaken av plåt och tomatsås. Smaken av ensamhet …

(en liten lek med ord i kvällningen, allt hämtat ur fantasin)

Att flytta en Dotter, del 2

Garaget härbärgerar för närvarande en flyttbar hög som hela tiden fylls på. Både med sånt som packas och sånt som köps. Dottern handlar vad hon behöver, mestadels begagnat (eller second hand som det heter numera, kanske för att det låter finare?)
Häromkvällen handlade hon grejer som hennes vän sålde ut. Eftersom vännen flyttar ihop med killen och får prylar över. Precis såna som Dottern behöver! Tajming! Så dessa har nu bytt ägare och finns i garagehögen.
Maken och jag fyndade ett köksbord i alldeles lagom storlek, med tillhörande stolar. Upphittat på säljsidan på nätet.
Sällade dessa till resten i garaget, i väntan på flyttbilen.
I går köpte vi billiga och begagnade bordsben till ett blivande skrivbord. Dessutom en alldeles ny teve. Eftersom vi vill behålla teven hon har i sitt rum. Hittade en exakt likadan till himla bra pris, som också fick ett svängbart väggfäste för att funka på bästa vis i en etta.
Dessutom fyllde Maken en kundkorg med verktyg som kan tänkas behövas i det nya hemmet. Inga blommiga skitverktyg utan rediga grejer som kan behövas för att fixa allt sånt som han ska hjälpa henne fixa och allt hon kan behöva fixa själv framöver. Jag fastnar mer i vilka köksprylar som kan tänkas behövas. Och städgrejer. Det behövs sånt också.
Snart har hon en bra början (resten kan skaffas eftersom) för att få lägenheten som hon vill ha den. Och dagarna går alldeles för långsamt innan hon står där med en egen nyckel och kan bära in grejerna.

Att flytta en Dotter, del 1

packningDet kommer att bli mycket om denna flytt framöver.
Högen med packning växer i garaget, som får agera uppsamlingsområde. I kväll har vi packat Dotterns samlade porslin som förvarats i källaren sen hon började samla. Dottern hade kommit så långt att hon fått fram alltihop och vikt ihop ett par av kartongerna. Men hon behövde hjälp. När jag kom från jobbet på kvällskvisten fick jag ta över.
Hon kommer inte att behöva vara utan porslin, vet vi nu efter detta packjobb. Kartongerna är redan fyllda med både nytt och oanvänt som hon fått eller köpt själv och sånt hon inhandlat på loppis.
Det ska bli kul att se grejerna uppställda i köksskåpen. Och komma till användning, kanske blir man bjuden på en kopp kaffe nån dag och får dricka ur den där muggen med muffins på. Eller får käka en god lunch på tallrikarna med körsbärsblom. Eller rentav lite vin i nåt av de där fina glasen med en blå droppe i foten.
Ännu finns mycket att packa. Inget från hennes rum är nerstoppat i kartonger ännu. Och så alla dessa kläder och skor …
Det finns att göra alltså.

Planering pågår

Den unga damen är med lägenhet. Inflyttning sker redan detta månadsskifte. Som inträffar redan nästa vecka. Det blir bråda tider! Saker ska packas, saker ska köpas, planering pågår.
Och hon fullkomligt bubblar över av förväntan och spänning inför detta nya skede i livet.
Så idag har hon shoppat. Ett soffbord och gardiner på Erikshjälpen. Vi har beställt en säng på Jysk och hon har köpt på sig diverse smågrejer på alla ställen.
Lägenheten var himla fin. En etta med ett litet kök och ett helt nyrenoverat badrum.
Vi måttade upp ytan för att få en hum om vad som får plats och hur det ska placeras. Förvaring kommer att behövas. Så nu är hon på jakt efter en snygg, lagom använd gammal byrå. Gärna sextiotalsmodell. En eller annan hylla ska hämtas från Ikea och så letar hon ett inte alltför stort köksbord, gärna utfällbart och stolar till. Och en skön fåtölj finns på önskelistan också.
Därtill behövs matta och sängöverkast och städgrejer och en massa annat.
Hon har också skaffat flyttkartonger, så nu är det bara att börja packa!

Nostalgi och förväntan

Det råder spännande tider, när ens barn ska starta eget boende. Plötsligt sitter man och gör listor över vad ungen kan tänkas behöva och vad som egentligen finns i det hon redan samlat på sig.
Vi vet fortfarande inte hur lägenheten ser ut eller hur det blir med just den. Men hur som helst ska ju detta hända. På ett eller annat sätt.
Jag ska gå igenom lådor och förråd och sortera ut sånt jag kan undvara. Allt måste inte nödvändigtvis köpas nytt när man flyttar hemifrån. Och rensar undan lite av våra prylar kan vi köpa nytt till istället.
Försöker komma i håg hur det var när jag själv flyttade hemifrån. Det var nittonhundraåttiotre. Maken och jag hade redan varit ett par i fyra år. Och vi hade fått tag på en jättefin lägenhet.
Teve hade vi fyndat på rea långt innan. Och en soffgrupp hade vi köpt begagnat. Förvarat i garaget hos svärföräldrarna har jag för mig. Resten köpte vi nytt på Ikea när vi fått nycklarna till lägenheten. Maken var bestämd över att han ville ha en kökssoffa, så det fick han. Och vi föll för en svart bokhylla med metallister, i lösa delar som man parade ihop efter behag.
Förutom möblerna vi köpte nya, samlade vi ihop grejer från våra gamla rum och tiggde säkert till oss en del prylar av föräldrarna också. På nåt sätt fick vi ihop ett beboeligt hem ganska snabbt. Och vi hade massor av idéer. Det minns jag … undrar vad det finns för bilder i det gamla arkivet …

Jodå, där hittade jag bokhyllan. Med bardisk och allt.
image
Och en glimt av sovrummet. Med en yngre (mycket yngre) version av mig själv och nåt tidningssorterande.
image

I köket fick jag för mig att det skulle vara en stång med torkade blommor och brödkakor över spisen. Tja.
image

Och hallen var helt svart/vit. Vi samlade svarta prydnadssaker i en vit hylla. Hittade ingen bild på den. Och moster vävde mattan!

image Ett litet axplock ur ett första hem. Jösses vad de gamla färgfotona har bleknat. Men vi trivdes himla bra i den där lägenheten!

Nu hoppas jag att snart kunna visa finare foton av ännu ett första hem. Det kommer inte att se ut så där. Men det kommer att vara lika kreativt.