Det är nytt nu!

Sitter med en alldeles ny dator i min famn. Det första jag skrev på de sprillans tangenterna var mitt namn. Eftersom datorn krävde vanligt hyfs och ville att jag presenterade mig.
Nu är vi igång. Håller på att lära känna varandra. Egenskaperna är nya och till viss del helt obekanta. Men vi kommer att bli bra vänner, det känner jag redan nu.
Jag valde en ultrabook den här gången. Oj så tunn och lätt den är. Eftersom min förra HP bara varit till glädje stannade jag kvar i samma märke. Och tur som en tok.
Medan jag ännu velade mellan olika alternativ hittade jag en sida på nätet som gjort tester. Där kom min dator på plats nästbäst! Det avgjorde saken, den var redan innan högaktuell men det var ändå testresultatet som fick mig att ta ett beslut. Och när jag läst hela testet fann jag en rabattkod. Om man beställde datorn direkt hos HP fick man 2000 kr i rabatt! Jo! Sant. Det är många pengar billigare och jag beställde. Fick mail att datorn skulle levereras i går. Snabba ryck. Men jag fick ingen avi under gårdagen. Så otåligheten själv rotade fram ett kollinummer och stack till postluckan för att tjata till mig paketet i morse. Inte sjutton ville jag vänta på brevbärarn eftersom han kommer först på onsdag!
Så, jag är med ny dator. Och därmed också ett nytt operativsystem. Som kommer att kräva tålamod och engagemang att ta till sig. Som just nu känns ungefär lika rörigt och obegripligt som när jag en gång i tiden satt och glodde på konstiga ikoner i windows 95.
Tekniken har kanske gått vilse? Men det gör inget, det är kul med teknik så jag ska nog få ordning på windows 8 också. Snart.

Annat svammel på annandagen

Och vips var julen slut! Julen kräver mycket förberedelser men försvinner oroväckande fort. Nu finns bara resterna kvar. Tråkigt nerbrända ljus, utblommade hyacinter och uppäten julmat. Och chokladresterna består av de där bitarna ingen vill ha.
Julgranen lyser visserligen ännu men den känns faktiskt inte lika glittrig längre. Annandag jul har lite slö söndag i stämningen. Lite avdankad och lite matt i färgen. Men vi fortsätter fira jul ändå, få ut den sista droppen julstämning ur helgen innan den packas ner igen.

Julafton var av verkligt juligt slag. Precis som det ska vara. Vi stördes inte det minsta av att Disney moderniserat lite i en av de tecknade serierna under Kalle-timmen. Jösses folk, kom igen nu. Inte fasen kan julefriden vara beroende av en gammal mossig tecknad film! Stäng av teven och umgås istället!

På affärerna trängdes folk för att byta julklappar eller göra fynd på rean idag. Vi gjorde ett snabbt butiksbesök och fick med oss en sodastream hem. Från reahyllan faktiskt. Vi hade en sån där stream en gång förr. Från den där åttiotalsboomen. Sen stod den mest och samlade damm och hamnade tillslut på återvinningen.
Saknade den inte på länge. Men nu har jag tröttnat på att bära hem bubblat vatten från affären och tänker tillverka mitt eget. Alltså fyndade vi en ny pryl att ställa på köksbänken. Kanske blir den mer använd än sin föregångare …

Antingen överdriver tidningarna i vanlig ordning eller så hade vi en himla tur. Vi drabbades varken av något snökaos eller eller ishalka eller några andra trafikproblem på vår julresa. Det är mycket snack om vädret numera.

Hoppsan … jag beställde just en ny dator …

En insikt landade och bekräftade därmed (återigen) hur värdelösa Maken och jag är på årsdagar. Vi hade en trettioårig förlovningsdag att fira igår. Utan att nån av oss hade en susning. Ingen av oss bär dessa datummärkta förlovningsringar längre. Jag kunde ha svurit på att det var idag. Letade fram ring och förstoringsglas. Åså var det igår. Jaha.
Grattis Maken! Till att ha stått ut med mig länge!
Vi träffades 1979 – förlovade oss 1982 – gifte oss 1990 och kommer aldrig ihåg att fira en enda av dessa dagar. (Uppenbarligen är det ett lyckat koncept!) När man börjar se saker och ting via årtal är det inte så konstigt att vi båda hunnit fylla femtio också …

Status dan före dan … som för mig är Dan med stort D

image

Ja, jag fyller år dan före julafton. Har alltid gjort och kommer alltid att göra. I år är det lite extra för jag fyller jämnt … jämna femtio.
Vad ska man säga om det? Jag har ingen åldersnoja. Har alrig haft och kommer aldrig att ha. Ändå är det en viss känsla med att fylla just femtio år. En sorts milstolpe i livet faktiskt. Vad har man åstadkommit så här långt och vad har man kvar? Jonas Gardell sa, att när man är femtio bryr man sig inte längre. Så mycket i vad andra tycker. Man gör som man vill. Ja, självförtroendet och egenvärdet har verkligen nått en nivå av ”jag gör som jag vill”. Det är skönt.
För övrigt är det mycket annat som är lugnt. Hyfsat säker på vem man är och varför. Vad man vill och inte vill. Nej, jag har inget emot att fylla femtio.
Blev uppringd av dagstidnigen hemma, och tillfrågad om jag ville vara en glad jubilar i tidningen. Sa automatiskt nej. Men blev övertalad och gick dit. Blev fotograferad och utfrågad och öppnade med bävan tidningen för att möta en gigantisk bild av mig själv. Men det blev ett lättsamt och bra reportage om mig.
Nu firar jag min dag, hela dagen lång, bland min kära familj. Dagen började med champagne och presenter. Smörgåstårta till frukost. Presenterna, en massa fina smycken, var precis vad jag ville ha. Och så hade en söt ljuslykta iform av stjärnan från hemstaden anlänt med posten.
Jag byter av princip aldrig mina presenter. För oavsett så gillar jag dem. Eftersom de valts med omsorg med tanke på mig. Just nu går jag runt och överglänser julgranen. Och jag älskar det.

Status, dan före dan före dan före dan

image

Kaoset har utkristalliserat sig i kontroll och ordning. Tror jag.
Risken finns att jag kommer till ytan med ett kraftigt andetag mitt i natten med insikten om något väsentligt och glömt …
I morse letade jag som en galning efter en grej jag gömt så väl att jag inte hittade den.
Men nu …
Nu ligger prydligt inslagna paket i påsar. Med egenhändigt fixade etiketter.
Sillen simmar i en förhoppningsvis delikat lag.
Maken är firad och fikat undanplockat.
Packningen är på gång och huset julfint.
Det där med julefrid ringer alltså rätt välljudande just nu.

Julstress? Nä!

image

Inte alls för den har jag överlämnat till andra.
När natten ramlat undan och nån morgontimme är slut, går jag på julledigt. Jobbar intet mer detta år. Tagit semester.
I morgon börjar vår jul med att  Maken ska firas. Grattis älskling!
Inte riktigt som vanligt. Jag är på jobbet när han går upp och cyklar till sitt jobb. Dottern är på jobbet när han kommer hem. Vi håller honom på halster med presenten i år … Misstänker att det inte uppskattas.

Det finns en del kvar att fixa innan jul. Nån klapp till, slå in grejerna och jag måste komplettera klädseln och fixa så katterna har det bra.
Sen åker vi och firar jul … Och lite till.
Det blir bra.

LuciaPlock

Lucia idag och min stad både sörjer och hurrar över en nerbränd julbock. Jag tillhör den sörjande skaran, som tycker att den vackra bocken borde stå kvar hela julen och lite till. Sen finns det andra som tycker den ska brännas ner, att det ger staden publicitet, att all publicitet är bra sådan. Tja. Man tänker olika.
Nu är den då dessvärre ett svartbränt träskelett och jag hoppas den inte byggs upp igen. Låt den stå som en skämspelare över mänsklig dumhet.

Jag hade tänkt tassa upp i ottan denna lediga Luciadag. Tända ljus och värma en lussebulle eller två. Slå på teven och njuta av skönsång från något stämningsfull Luciafirande. Klockan sju sjöng det där Luciatåget i teve två. Jag låg långt under täcket och sov då. Missade hela härligheten.
Kompenserar det med egna tända ljus och massa julmusik.

För mycket julmusik är som att ha ätit för mycket knäck.
All vacker stämsång och julspäckade texter sitter som klister i tänderna. Alla som anser sig ha en bra röst ger ut en julskiva och samma låtar manglas om i ännu en version. Med lite mer glitter, eller lite mer jazz eller lite mer jul. Extra allt!
Ändå gillar jag julmusiken. Den hör till och bidrar med mer stämning.

Tittade in i mitt så kallade arbetsrum när jag väl klev upp. Hur kan det komma sig att det rummet jämt tycks rörigt och stökigt? Det verkar som att allt husets överflöd skyfflas in dit.
Nu har jag städat det än en gång. Hittat en rätt njutbar stämning. Borde dammsuga också men sparar lite på det. Mina kattGrabbar är så oerhört rädd för denna pryl och just nu sover de så lugnt. Så jag vill inte störa. Sån är jag. (eller är det bara en bra ursäkt för att slippa?)

Jag brukar aldrig lägga in sill till jul. Det finns utmärkta färdiginlagda sillar att köpa på Ica. Men i år måste jag, därför sitter jag här och googlar på sillrecept. Anledningen är att Dottern föll pladask för Icas retrotryck på konservburken med inläggningssillen. Stod och åhade och ojjade i affären tills jag köpte två burkar. Hon tänker knappast en smaka av sillen sen. Men burkarna ska hon ha. Tomma och urdiskade. Ställa pennor i eller nåt, vad vet jag.
Bra recept på inlagd sill någon?

Och ikväll! Då går jag på stadens konserthus och ser Jonas Gardells stand-up show! Lyckos mig! Bjuden blir jag också. Lyckos mig.

Känner mig kreativ

image

Och tusen saker faller genom hjärnan och landar i tomma intet.
Vaga idéer om julkort, paketetiketter, smycken och jag vet inte vad.
Fastgjuten i soffhörnet får man inget gjort.
Senaste stickningen ligger i sin påse, inte alls på armlängds avstånd. Så jag når den inte.
Jag når varken vaga idéer eller handlingskraften heller. Fjärrkontrollen däremot. Den når jag. Fastnar i zappläge.
Så bedrövligt slö och utan förmåga att fånga kreativiteten. Den flyger iväg ännu en gång medan jag glor på en gammal vännerrepris.
Kanske i morgon …

12.12.12 kl 12.12

Ja, det går inte att låta bli. Denna schyssta sifferkombination i dagens datum. Dröjer så länge till ett sånt tillfälle igen och då bloggar i alla fall inte jag mer.
Folk gifter sig för fullt hela dan tydligen. Lycka till alla brudpar!

Alla som önskat sig vinter och snö kan börja längta till våren nu, för ni är med råge bönhörda! Mängden snö just nu är svår att benämna utan tillhörande svordomar. Gator och vägar är spåriga som nyfårade åkrar. Snövallarna skymmer det mesta av omkringvarande trafikanter och vindrutan isar igen. Tvingar ut mig i snöyran för att banka loss is och snö från vindrutetorkarna. Så att sikten blir någorlunda fri en stund.
Nä. Nu räcker det liksom. Men nej, det kommer bara mer och mer.
Alla dessa miljoner små flingor som faller och faller bildar tillsammans rätt stora högar.
Fluffig och vit ligger den där och försöker se oskyldig ut. Snöh*****et. Jamen det blir ju så ljust och fint! Och stämningsfullt.
Och vad var det för vits med att klä in buskar och sånt med ljusslingor? Nu ligger de där som små glödande punkter i snöhögarna bara. Och osyns.
Nä fy. Jag vill ha en grön jul.

Fredag igen

Och hela familjen har suttit i ledighetsläge. Mest slappat runt. Utom när jag tog tag i fixandet av en broschyr jag gjort till en mekanisk verkstad, för att de ska kunna visa upp sin verksamhet. Skickade iväg ett förslag och sen kammade vi till oss och åkte till Ikea.
Där var det mindre trängsel än jag befarat och rödvitprickiga lakan hamnade i den gula kassen. Ruskigt bra extrapris. Typ halva pris.
Dottern använde födelsedagspengar för att skaffa sig nya dricksglas.
När man är på Ikea och bara skulle köpa de där prissänkta pricklakanen, köper man i alla fall en del annat. Bara för att liksom.
Ett skohorn, klädrullar och värmeljus. Sånt där nödvändigt.
Sen strosade vi i andra affärer en stund. Tittade mest. Konstaterade att den där guldsmedsaffären som skickat mig ett rabattkort i födelsedagspresent inte har nåt jag vill ha. Märkligt. En hel affär med smycken och ändå inget jag vill ha. Kanske är jag sjuk?
Vi åkte hem och tände ljus och jo, det finns nog nån envis snorbacill i kroppen. Den gör mig lite varm och täppt i näsan och smått hängig.
Tja. Ignorerar skiten. Det brukar hjälpa.

Som man kan märka har jag inte kommit till några storslagna beslut angående detta bloggande. Spelar ingen roll. Den finns ju här så jag använde den lite när jag känner för det. Som jag alltid gjort visserligen. Det var bara det att jag kände för det oftare förr.
Nå. Sånt är det.
Trevlig helg!