En snöyrd födelsedag

image

Det snöar. (Som när Emil körde Alfred.) Självklart har det snöat förut i dessa tider när Dottern firat födelsedag.
En gång snöade det så mycket att det blev ett tillstånd som helt befogat kunde benämnas som kaos. Snökaos utropar kvällstidningslöpsedlarna så fort det snöar lite. Men då var det verkligen kaos. Vi blev helt insnöade. Stan blev en isolerad snöhög.
Medan kalaset för Dottern med sina små vänner pågick nere i källaren, vräkte snön ner. Hade vi kalasat ett par timmar till hade de små liven fått bo hos oss.
Morgonen efter kom vi knappt ut ur huset och dagis och skolor stängde. Vi stod inne och tittade ut genom en glugg i fönstret. Och när vi väl gick ut, var snön lårhög. Det var fjorton år sen men alla vi Gävlebor som var med om det kommer att snacka om det tills vi inte pratar mer.
Nu snöar det inte kaosmycket men tillräckligt för att Maken blev tvungen att skotta för att vi ska få in några gäster idag. Katterna vägrar gå ut, sitter bedrövade vid varsitt fönster och tittar på eländet.
Dessutom blåser det så mina planerade marschaller förblir släckta.
Smörgåstårtorna är garnerade. Tårtan likaså. Kaffet puttrar i perkulatorn och det är bara gästerna som saknas. Dom kan få komma nu!

Vad är det för en dag …

Ännu ett år har passerat och vi sitter här och vakar in en födelsedag. Tjugo år fyller hon den här gången. Dottern. Ja, ja. Jag skulle kunna säga … tänk vad tiden går …
Nu säger jag inte det.
Att fylla tjugo år är första klivet in i vuxenvärlden. Jag är inte helt säker på att den är så mycket att stå efter. Den världen. Men likaväl är det där hon hamnar. Visserligen har hon varit där en tid, så just morgondagen medför inte så stora förändringar. (Utom det där med systemet då … )
Däremot är det förändringar på gång, så småningom.
I morgon ska det firas hela dagen lång. Huset är adventspyntat, lite i förväg som alltid. För att ha det klart till födelsedagen. Fikat är förberett och paketen inslagna. Och gömda. Ett tag till.
Tills det blir morgon och vi dukar bricka och stegar in i sång (som hon undanbett sig å det bestämdaste … så självklart sjunger vi!)
Grattis min Dotter! Den bästa i världen.

Tja, om man skulle ta och skärpa till sig?

image

Det är November en stund till.
Vad det klagas på denna månad. Som är såå tråkig om man ska tro klagarna.
Mitt ställningstagande för månaden är uppenbart sen förr. Jag är Novembers försvarare! Därför stod jag också och log i grådasket idag när en främmande man helt osvenskt tilltalade mig (fast han var svensk!) utanför en blå vagn och väntade på varsin matbeställning. Han drog axlarna upp i öronhöjd och ryste över att det var så ruggigt. ”Ja det finns ju dom som gillar hösten” sa han nr han noterade mitt leende. ”Men nej, jag vill ha trettio grader varmt!”
”Å fy!” blev så klart mitt svar. För hur kan man vilja byta ut det här underbara grå mot trettio graders värme?

image

November är den månad då man knappt erhåller något dagsljus. Som idag. Det skumgrå dominerade och krävde tända lampor eller tända ljus. Jag väljer såklart ljusen, tände dem direkt när jag kom hem kring lunch, med min lunch. Sen satt jag i soffan med katterna i närheten och tittade på skådespelet av grå nyanser utanför fönstret. Stämningsfullt och energipåfyllande.

image

November är den månad då vi börjar fundera över presenter. Genom åren har vi vägletts av önskelistor i varierande längd. Med åren har dessa listor krympt i antal objekt men knappast i slutsumma. Som Dottern själv uttrycker det: ”Jag är inte bortskämd, jag är älskad!” Och visst är det sant.

Årets present är både handlat och inslaget och gömt innan november närmar sig sitt slut.

image

November är den månad då Dottern fyller år alltså. Den allra sista dagen av månaden. Och i år hela tjugo år. Så hur firar vi det? Det är hög tid att börja bläddra bland recepten. Själv tänker hon såklart ha fest för alla sina vänner, eftersom dagen dessutom har vänligheten att infalla på en fredag. En fest med ett tema ska hållas i garaget. Sparar lite på det där med temat så har jag anledning att återkomma.
Men innan denna fest ska vi väl bjuda på fika eller nåt. Och innan denna fest ska jag också försöka fatta det där med tjugo år. Vuxen och självständig. På väg hemifrån. Ja, det är hög tid för det! Ett ämne som också ger mig anledning att återkomma.

image

November är den månad där man får leta i julgömmorna igen. Adventstid. Den gillar jag. Redan nu börjar det stjärnbeströs runtom i fönstren och grenar och buskar får lysande band. Se där vad mörkret lyses upp direkt!
Traditionen här i huset är att ha det Adventsfint till Dotterns födelsedag. Alltså är det hög tid att börja rota i kartonger och lådor igen. Plantera hyacinter och rulla bollar av mossa och knyta rosetter. Ja, det ser jag fram emot!

image

November är också den månad när Dottern åkte på fotojobb till annan ort. Det var dags för Dreamhack i Jönköping. Tills för en tid sedan hade jag inte detta ord bland mina andra ord. Men nu vet jag. Att det är världens största datorfestival. Där kommer 15.000 besökare att trängas i fyra dagar bland datorer och servrar. Sitta i rad på rad och spela. Dottern ingår som fotograf i ett av crewteamen, för att dokumentera hela händelsen. Hon har varit där sen i lördags och dokumenterat uppbyggandet av detta spektakel. Kolla gärna in hennes bilder därifrån i hennes blogg!

image

November är alltså ingen tråkig månad. Verkligen inte. I så fall får man skylla sig själv! Skyll inte på November.

Nu ska jag rulla bollar av mossa tror jag.

To be or not to be?

Den här bloggen ser plötsligt mer än lovligt öde ut! Obesvarade kommentarer (sorry vänner) och gamla inaktuella inlägg. Och mängden läsare … tja … inte hamnar jag i någon topplista precis.
Den senaste tiden har det varit fullt upp med allt och inget. Mest en massa sånt som jag inte lägger i någon blogg. Och det annars så ivriga skrivandet har varit … tja … mindre ivrigt kan man säga.
Därmed har jag också funderat en hel del över just detta bloggande. Varför håller man på med det?
Och ska jag rent av lägga av med det?
Det är en fråga som tills vidare plaskar obesvarad i mitt inre.

Idag är det ännu en fredag. Inför en intensiv jobbhelg. Det är november, solen skiner och det är för årstiden för varmt. Satt vid ett vågskvalpande hav i går, med fika. Sånt man brukar göra helt andra månader än just november.
Men det där havet, och det där vågskvalpet, och den där vinden i håret, kom med goda råd och vissa horisonter tycktes klarare än innan och vissa moln blåste bort. Kanske var det bara för stunden?
Dagen idag för med sig trevligheter. Liksom kvällen.
Men ännu är det bara sen morgon. Tyst och lugnt.
Om jag kunde stoppa tiden, skulle jag göra det nu. Behålla morgonen ett par timmar till, innan jag tryckte på startknappen igen. Och tillät dagen att ta fart.

Kanske är det så med havet. Det har en stillsam inverkan.

Helgplock

image

Sitter i slutändan av ännu en helg. De går ack så hastigt dessa helger.
Kvällen är i full gång och söndagen är inte långlivad nu. Men det är rätt sköna timmar, det som är kvar. Inga stora krav, inget speciellt som måste fixas eller åtgärdas. Dagens måltider är avklarade dessutom.
Alltså bara att flyta ner i soffan och zappa in nån trevlig kanal och låta kvällen fortgå, helt i sin egen takt.

image

Fredagen var ledig för min del. Skakade Dottern ur sängen och tog henne med på café. Där åt vi lunch och pratade våra texter och sånt. Mysigt. Avslutade med en runda på stan för att handla lite småkrafs, tills Dottern kom på att hon hade bråttom hem för att hinna fixa utstyrseln till kvällens fest. Det fanns en del att göra!

image

Min hjälp behövdes också i det fallet. Så vi rotade i gömmorna och pysslade ihop alla tillbehör. Det som behövdes för att skicka ut ”The mad Hatter” i natten. (Johnny Depp version)

image

Hatter hade sällskap av en läskig filurkatt också. Båda dessa hade ägnat en hel del tid och engagemang i rätt klädsel och sminkning för att kvällen skulle bli perfekt.image

imageMaken och jag hamnade på ett trevligt spontanbesök efter att ha lämnat av de glada och Halloweenklädda ungdomarna. Och där lät vi kvällen gå tills den var sen och dags för hemfärd och nattinatti.

Lördagen kom i sakta mak. Dimman låg tät ute och jag drog på kläder och gick till skogs. Med kameran. Hittade vackra saker. Efter det en del städning och matinköp innan dagens gäst kom. Min kära bror var på genomresa.
Kvällen blev trevlig med hans sällskap och god mat och dryck dessutom. Myskväll.

Därmed var det snabbt dags för söndag. Jag var först uppe. Satt i ensamheten och tystnaden och umgicks med Internet. När de andra vaknade åt vi go-frukost. Och slappade en stund innan vi åkte på en tur. Hamnade på nyöppnade affärer och strosade bland julsaker och annat en stund.
image

Glitter och ljus känns tidigt ännu och vi nöjde oss med att titta. Efter en snabbfixad och sen lunch var det dags för Brorsan att åka vidare.image
Den här helgen har också varit av ljuständande och minnesfyllt slag. Jag hoppade över kyrkogårdsbesöket i år. Tände mina ljus på hemmaplan. Både inne och ute. Minns lika mycket på det viset också. Och det finns viktiga personer att minnas. Var de nu än är.
image

Jag gör lika även i kväll. Som så många andra kvällar under årets mörka del. Inget bidrar med så bra bakgrund till stearinljusen som novembermörkret. Det skapar en kontrast och stämning som är svår att inte njuta av.

Nu väntar en ny vecka och vad den hade med sig, det vet vi nästa söndag.

image