Inga stordåd har uträttats men smådåd är också fantastiska!

image
Maken och jag inhandlade lite nattro en dag. Han behövde ny andningsmask till sin nattliga kompis cpappen. Eftersom Maken dras med sömnapné behöver han den utrustningen för att få vettig sömn och för att han ska andas utan att hålla andan. Det har varit vardagsmat i typ sju år i det här huset. En ny andningsmask kostar inte billigt alls men det är nödvändigt när den gamla blivit utsliten och trött. För sova utan den är inte ett alternativ. Nu sover han med ny och blank dyrgrip i ansiktet.

Jag besöker de där katterna jag vaktar, när deras familj dragit mot solen. Katter är sköna typer som vänder kappan efter den som matar. Just nu är jag bäst, på fredag är jag luft och ingenting, när deras solbrända människor kommer hem igen.

En dag visade sig solen från sin bästa sida och gjorde folk så glada. Till och med hästen jag gick bredvid en stund i jobbet verkade lättare i stegen. Dagen efter var mitt älskade stålgrå tillbaka i sällskap av en blåst som kastade omkring löven. Vädret är fortsatt nyckfullt.

Precis när jag somnat häromkvällen blev jag väckt av motorljud och nåt som dundrade i väggen. Jag kände igen dem eftersom de tillhör den lilla, verkligen lilla blå bilen (även kallad gokarten) som Dotterns kompis har. Men sen började ett annat ljud, som om någon gett sig på att borra i husgrunden. Tvättade de bilen? Mitt i sena kvällen? Vattenslangen sitter i väggen utanför sovrumsfönstret och vattentrycket skavde i väggen och slangen släpades över förlängningen till stupröret som skramlade och repade i asfalten. Och en hel del fnitter! Tydligen hade de råkat köra i massa lera! Och nu skulle kompisens bil rengöras. Noga. Och gjorde mig klarvaken och sömnlös. Länge.

Och trots ny andingsmask ligger karln och snarkar som i gamla ”goda” tider! Omöjligt att sova för så pass ovan är jag med snarkningarna numera. Och knatar upp till obekvämt soffsovande.
Maken kommer upp vid åttasnåret, med akutnummer till sin mottagning på lungkliniken. Där finns en manlig sjuksköterska som är lugnet självt och han bidrar med snabb besökstid. Maken packar sin numera förmodligen
trasiga cpap-apparat i tillhörande väska. På kliniken pensioneras den genast, utan prut! Den har jobbat hela sjuttontusen timmar! sen den flyttade in hos oss och få nu gå i graven. I utbyte får Maken en sprillans. Han på kliniken kallar den gamla för en trött skoda och den nya är en sportig och hungrig Ferarri! Bilspråk är nåt Maken förstår och han drar genast stolen närmare och lyssnar ivrigt på instruktionerna.
Denna nya kan analysera hans andning om nätterna innan den avgör hur mycket luft han behöver. Den kan också tala om för honom hur natten varit och om masken inte funkar som den ska. Den är mindre, snyggare och framförallt, den låter nästan inte alls! Ingen ilsket lysande grön lampa heller. Det ska bli rentav spännande att sova i natt! Så nu är hela systemet utbytt inom samma vecka. Och servicen och mottagandet på Gävle sjukhus lungklinik/sömnapnémottagningen är helt fantastisk! Och det har det varit sen start. Vilket gäng!

Vi firade detta med en fika i sjukhuscafeterian. Maken som inte fikar så ofta häpnade över priset på två mackor och två kaffe. Men det smakade bra efter en typ sömnlös natt och en rivstart till morgon. När det dessutom snöade lite hotfullt på vägen till sjukhuset. Det blev lite fredagsmys helt enkelt. Innan vi åkte hem igen med den nya väskan i ett stadigt grepp. Maken har redan boat in sin nya vän på sängbordet. Den är redo. Kan man inte gå och lägga sig snart?