Fyra nyanser av livet.

Kommer hem och hittar ett konstigt gäng i hallen i lördags. Det är snudd på att man vänder och tror att man råkat gå in i fel hus.
Det är en vampyr, en munk, ett spöke, en död brud, och Ace Ventura. Dom ska på fest.
Lite småfrusen av att ha suttit för nära en ytterdörr och trött, hade jag tänkt slänga ut mig i soffan med katten. Men där satt redan vampyren, munken, spöket, den döda bruden och Ace Ventura.
Det är Halloweentider.

Storstaden New York har drabbats av vädrets ilska och är fullt med vatten. bilderna man ser därifrån påminner starkt om katastroffilmer. Fast nu är det på riktigt.
Jag Följer det på teve och nätet och Instagram och förfäras över hur snabbt ett samhälle kan förstöras. Det kommer att ta tid att återställa den där stan. Och stormen är inte klar än! Den far vidare med sina aggressioner och piskar upp mer vatten på land.

Maken sov i natt! Ett hallelujamoment skulle man kunna säga. Den nya cpappen hade andra hyss för sig än den han haft som bästis i alla år innan. Han lämnade ifrån sig sin käraste ägodel och kom hem med ett troll! Hur mycket Ferrari den än påståtts vara, såg den lik förbenat ut som ett troll. Och bar sig åt som ett. Så han låg sömnlös och längtade efter den gamla snälla. Men i natt kom de två till nån sorts överenskommelse, slöt fred kanske. Och trollet lät honom sova … eller snarare var det naturligtvis så att han kastade trollet av bron och somnade. Med sin nya Ferrari som en trygg stöttepelare intill sig. Likt den förra (gamla Skodan) skötte den nya Ferrarin sitt jobb exemplariskt. Stoppade hans andingsuppehåll med sin luft och lät honom sova djupt och skönt. Och snarkfritt.
Att sova bredvid någon med cpap är rätt rogivande. Lugna, väsande andetag tills man själv har samma rytm i andningen och somnar.

Igår kom snön. Alldeles för tidigt enligt min mening. Då sabbar den ju mitt efterlängtade novembergrå! Mycket snö kom det också och blöt och kladdig var den. Jag åkte till jobbet i träningsskor och vinterdäck på söndagskvällen. Slirade hemåt i sakta mak med blöta fötter tjugofyra jobbtimmar senare.
Därför var jag rätt glad i morse, när det var borta igen. Fram med asfalt och gräs och grå himmel. Ett tag till. Tids nog hinner vi ledsna på snön.

Inga stordåd har uträttats men smådåd är också fantastiska!

image
Maken och jag inhandlade lite nattro en dag. Han behövde ny andningsmask till sin nattliga kompis cpappen. Eftersom Maken dras med sömnapné behöver han den utrustningen för att få vettig sömn och för att han ska andas utan att hålla andan. Det har varit vardagsmat i typ sju år i det här huset. En ny andningsmask kostar inte billigt alls men det är nödvändigt när den gamla blivit utsliten och trött. För sova utan den är inte ett alternativ. Nu sover han med ny och blank dyrgrip i ansiktet.

Jag besöker de där katterna jag vaktar, när deras familj dragit mot solen. Katter är sköna typer som vänder kappan efter den som matar. Just nu är jag bäst, på fredag är jag luft och ingenting, när deras solbrända människor kommer hem igen.

En dag visade sig solen från sin bästa sida och gjorde folk så glada. Till och med hästen jag gick bredvid en stund i jobbet verkade lättare i stegen. Dagen efter var mitt älskade stålgrå tillbaka i sällskap av en blåst som kastade omkring löven. Vädret är fortsatt nyckfullt.

Precis när jag somnat häromkvällen blev jag väckt av motorljud och nåt som dundrade i väggen. Jag kände igen dem eftersom de tillhör den lilla, verkligen lilla blå bilen (även kallad gokarten) som Dotterns kompis har. Men sen började ett annat ljud, som om någon gett sig på att borra i husgrunden. Tvättade de bilen? Mitt i sena kvällen? Vattenslangen sitter i väggen utanför sovrumsfönstret och vattentrycket skavde i väggen och slangen släpades över förlängningen till stupröret som skramlade och repade i asfalten. Och en hel del fnitter! Tydligen hade de råkat köra i massa lera! Och nu skulle kompisens bil rengöras. Noga. Och gjorde mig klarvaken och sömnlös. Länge.

Och trots ny andingsmask ligger karln och snarkar som i gamla ”goda” tider! Omöjligt att sova för så pass ovan är jag med snarkningarna numera. Och knatar upp till obekvämt soffsovande.
Maken kommer upp vid åttasnåret, med akutnummer till sin mottagning på lungkliniken. Där finns en manlig sjuksköterska som är lugnet självt och han bidrar med snabb besökstid. Maken packar sin numera förmodligen
trasiga cpap-apparat i tillhörande väska. På kliniken pensioneras den genast, utan prut! Den har jobbat hela sjuttontusen timmar! sen den flyttade in hos oss och få nu gå i graven. I utbyte får Maken en sprillans. Han på kliniken kallar den gamla för en trött skoda och den nya är en sportig och hungrig Ferarri! Bilspråk är nåt Maken förstår och han drar genast stolen närmare och lyssnar ivrigt på instruktionerna.
Denna nya kan analysera hans andning om nätterna innan den avgör hur mycket luft han behöver. Den kan också tala om för honom hur natten varit och om masken inte funkar som den ska. Den är mindre, snyggare och framförallt, den låter nästan inte alls! Ingen ilsket lysande grön lampa heller. Det ska bli rentav spännande att sova i natt! Så nu är hela systemet utbytt inom samma vecka. Och servicen och mottagandet på Gävle sjukhus lungklinik/sömnapnémottagningen är helt fantastisk! Och det har det varit sen start. Vilket gäng!

Vi firade detta med en fika i sjukhuscafeterian. Maken som inte fikar så ofta häpnade över priset på två mackor och två kaffe. Men det smakade bra efter en typ sömnlös natt och en rivstart till morgon. När det dessutom snöade lite hotfullt på vägen till sjukhuset. Det blev lite fredagsmys helt enkelt. Innan vi åkte hem igen med den nya väskan i ett stadigt grepp. Maken har redan boat in sin nya vän på sängbordet. Den är redo. Kan man inte gå och lägga sig snart?

Gäster

image

Vi har haft gäster från hemlandet. Har fortfarande i typ två timmar till. För då ska jag skjutsa dem till ett ruskigt tidigt regionaltåg för att de ska kunna ta morgonflyget hem.
Vi satt en stund och funderade över om det var bättre att hålla sig vaken än att sova nån timme.
Av så lite sömn riskerar man att bli bara tröttare. Resenärerna valde sömnen ändå eftersom resan inte är lång nog för nån vila.
Mig går det ingen nöd på, jag är ju strax hemma igen och kan lägga mig. Men de ska resa ca en och en halv timme med tåg, vänta ca en timme på arlanda och flyga ca en timme och sen köra ca en timme innan de är hemma och kan sova.
De kommer att vara trötta när alarmen går om ett par timmar och de kommer att vara trötta tills de når egna sängar. Avundas dem inte!
Vi har i alla fall haft trevliga dagar! De hade gärna fått stanna lite längre. Tiden går fort när man har roligt ju!
Och tiden går sakta när man ligger och försöker vara vaken mitt i natten. Det händer ju att man har svårt att somna ibland och ligger mitt i klarvakenheten och glor in i mörkret. Nu när jag gott kunde ha den åkomman är ögonlocken givet klistriga. Så jag kommer att somna … Och vakna seg, frusen och trög. Men jag är ju strax hemma igen och då … gissar jag att den där klarvakenheten gör dig påminnd.
Helt i ofas alltså!

Vid min dator

image

Har jag en handduk och en liten lövsamling. Det är inte min lövsamling! Vid min dator har jag nämligen ofta sällskap. Av fyrbent slag. Som gillar värmen från datorn och skrivbordslampan och att vara där jag är. Och häromdan, när han bökat omkring en stund på den lite hala och hårda skrivbordsytan, utan att hitta rätt läge. Då sträckte han på sig, satte sig upp och tittade mig i ögonen. Jag tyckte det var uppenbart vad han ville. Så jag vek en handduk och placerade intill datorn. Genast klev han dit och undersökte detta nya och mjukare underlag. Fann det godkänt.
imageSå numera ligger han hellre vid min dator och skräpar ner efter sina uteäventyr. Och då får jag ha kontorsstolen ifred. I alla fall så länge lampan är tänd. För den bidrar med sån skön värme.
Att delar av mina tangenter befinner sig bitvis pälsgömda är inget han kan rå för. Han ligger bara där, vid min dator och njuter av livet.

Höstruskig måndag alltså!

image

Idag skakar hösten alla träd och buskar och himlen är läckert gråskalig, asfalten regnvåt där nerfallna löv klistras fast. Det är verkligen höstruskigt alltså! Underbart också.
För då tänder man en del av alla de där ljusen man har till godo och stannar innanför höstrusket. Om man kan alltså. Och just idag kan jag det eftersom jag skaffat mig en ledig måndag.
Väntar främmande från hemlandet dessutom.
På mitt schema står lite städning och jag ska snart bege mig ut i det där höstrusket lite grann, för att åka och handla. Men inte än.
Just nu sitter jag bara här, vid min virtuella korkek och njuter. Dan är en lång och underbar höstruskig måndag!

Klippa löv och sånt

Jag klev alltså in stövlarna, knähöga och leopardmönstrade för lite mer flärd i trädgården. Började med att fixa lite på altanen. Sen drog jag ut gräsklipparen för att ta mig an löven.
Den startade inte.
Jaha. Rätt lite bensin. Antagligen därför. Hittade två tomma bensindunkar. Skyller tomheten på nån med motorcykel …
Jaha. Alltså bara att åka och tanka dunk om det skulle bli någon lövgräsklippning idag. Skulle jag ändå iväg var det lika bra att ta fler flugor i smällen. Alltså lastade jag bilen med ett par (jo bara!) kassar pant, ett par kassar återvinning och bensindunk. Började med återvinningen, sen panten och så passade jag på att handla mat till kvällen också. Sen till macken och hämta bensin. Då regnade det!
Jaha. Jag åkte hem och bar in maten. Sen gick jag med ”vem bryr sig” steg tillbaka till gräsklipparen. Fyllde upp den med bensin och tuffade i väg genom löven. Har jag bestämt mig för nåt så har jag. Lite regn har väl sällan skadat. Efter en stund fick regnet nog och jag klippte hela gräsmattan. Smulade de flesta löven.image
Sen var det rätt skönt att gå in. Efter en lunch som orsakade ännu ett dietistskri genom landet, konstaterade jag att smulade löv syns ungefär lika bra som osmulade löv. En hel del löv sitter kvar på sina grenar och ska även de ner en dag. Men då får de nog bara lägga sig ovanpå smulorna och förbli hela. Gräsklipparen får ta vinterlov nu helt enkelt.
Nu har jag tänt både uteljus och inneljus. Det är fredagskväll.

Fredag med trädgårspyssel

Efter en sen frukost som fick landets dietister att brista ut i ett gemensamma skrik, är jag nu redo för dan. Fredagen är ledig, skönt efter en innehållsrik vecka.
Jag tittade ut på gräsmattan och konstaterade att löven fallit. Räfsa som är så jobbigt! Men så kom jag ihåg ett råd från teve. Kör över löven med gräsklipparen, så kan de bidra med näring istället!
Såna där förslag gillar jag! Liksom rådet från en trädgårdstidning att man skulle låta bli att klippa ner perennerna till stubbar på hösten. Att de mår bäst av att stå kvar över vintern. Det ser aningen skräpigt ut om jag jämför med grannarnas höstträdgårdar, men min trädgård har ändå aldrig följt någon mall.
Solen skiner lite försiktigt från en blandgrå himmel och jag ska kliva i stövlarna och kolla om det finns bensin till gräsklipparen.
Kanske hinner jag en vända genom lövgräset, innan det börjar regna.

Lakan … i äkta Ikeabomull.

Stod bland Ikeas påslakanbeklädda och upphängda täcken idag och försökte enas med mig själv om vilket jag tyckte var snyggast. Hade bestämt mig för att pigga upp sängen med nya sängkläder.
Det ska vara rätt känsla i lakanen och helst lite snygga också. Maken vill ha extremt mjuka lakan. Skulle helst se att vi bytte lakan väldigt sällan eftersom de blir mjukare och mjukare av nattlig användning. Jag vill gärna ha något frasiga lakan, hade jag en mangel skulle jag definitivt mangla alla lakan. Alltså gillar jag att byta lakan rätt ofta. Och det är jag som bestämmer! Nu försökte jag hitta något som kändes både mjukt och lite frasigt.
De rödvitprickiga hade den känslan, men dem fick jag inte köpa för Dottern har såna och vi fick verkligen inte ha likadana. Annars har vi väldigt olika smak när det gäller mönster på lakan hon och jag. Hon faller för karamelliga, cirkusaktiga och stormönstrat retro. Jag vill ha lite lugnare intryck. Tittade på enfärgat och mildare färger. Valde tillslut påslakan med stora rutor i svart, beige och grått.
De där trevliga inredarna, Simon och Thomas alltså, hävdar bestämt att man bara ska ha helvita lakan i sängen. Helst då av egyptisk bomull för då sover man bäst. Såna har jag aldrig sovit i. Kanske har de helt rätt. Nu blev det i alla fall vita underlakan (i Ikeabomull) och eftersom vi både ätit av restaurangmaten och fikat små rosa bakelser till efterrätt, fick vi rabatt på helvita örngott också. Två såna för endast nio kronor! (Ja, och så tillkom maten då!)
När vi kom hem drog jag genast sängkläderna ur sängen, städade sovrummet och bäddade om. Ikeabomull är så mjukt att det går att sova i utan att tvätta lakanen först.
Sovrummet såg genast aningen mer sofistikerat ut. (En vacker dag kommer vi igång med den sedan länge planerade sovrumsrusten också.) Liksom inbjudande. Fast det bara är Ikeabomull, tror jag ändå att jag kommer att sova extra gott i natt.

Plock

Stoppade in katt nummer två i kattburen i tisdagsmorse. Det var dags för årlig vaccinering även för Musse. Att åka bil med katter är inte kul! Som det jamas och skriks och hålls på. Så man ska få klart för sig vilket obehag man utsätter dem för.
Dottern var uppsliten ur skönhetssömnen för att vara med som sällskap. Till katten alltså. Hon satt i baksätet med buren och tröstande prat. Då höll han sig relativt lugn där inne.
Framme hos veterinären fick jag nästan ruska honom ur buren, för han tänkte minsann inte kliva ut! Det där stället känner han till. Vaccinering går oerhört fort. Musse retirerade ögonblickligen tillbaka till buren och lämnade efter sig några svettfuktiga tassavtryck på bordet. Sen satte han sig längst bak i buren igen, blängde och tycktes säga; Var det allt!? Hela denna djävulsresa för ett litet stick i nackskinnet!
Nåja, nu är bägge kattkillarna vaccinerade för denna gång. Känns bra. Och dessutom inget mer bilåkande med dem på ett år.

Fick ett ryck och tillagade rejäl husmanskost till middag en kväll. Shit vad sånt ta tid! Att laga middagsmat kan vara rätt kul, ibland. Andra dagar är det mer av ett nödvändigt ont och det ska vara något som går fort att sno ihop. Husmanskost av det rejälare slaget kräver tid och engagemang. Inget man svänger ihop på en kvart. Undra på att husmödrarna från förr var tvungen att vara hemmafruar! Vi äter husmanskost rätt sällan. Det finns så mycket annat gott.
Men några rätter av det slaget finns på spontanmenyn ibland. Idag blev det köttfärslimpa med kokt potatis, kokta morötter och brunsås. En av mina favoriträtter faktiskt. Det tar tid innan husmansmaten står på bordet men den är ju faktiskt väl värd att vänta på.

Jag bestämde mig för att backuppa bilderna från mobilen plötsligt. Hoppsan vad det fanns bilder! Och snacka om att det tog tid att peta in dem i datorn. Korkat nog så följde inte mapparna med heller. Utan bilderna sögs ur sina mappar och placerades löst i en ny mapp. Alla på en gång och ingen ordning alls. Sånt stör mig! Jag borde ha plockat mapp för mapp istället för att importera bilder så klart. Tänkte inte på det. Påbörjade ett tröstlöst sorteringsarbete. Som aldrig tycktes ta slut.
Men jag ger mig inte så lätt … Nu är dom mappade. Tidsödande och kanske onödigt men ordning och reda blev det.

Nu är det verkligen hörs på riktigt! Jag klev i stövlarna och gick ut och samlade ihop det sista av sommarlivet. Tömde blomkrukor, skördade lite örter och frön och bar in grejer i boden. Nu är det bara paviljongtaket kvar och det måste jag ha hjälp med.
Arrangerade en liten myshörna på altanen där jag kan sitta om det är hyfsat bra väder nån dag. Och en del ljus att tända om kvällarna. Inbillar mig att jag faktiskt kommer att ta en varm sjal om axlarna och ta med mig boken och en kaffekopp och sätta mig i en av stolarna någon höstdag och läsa. Själva tanken låter trevlig. Om det inte vore för det att soffan är så bekväm.

En trädgård är ingen trädgård utan träd. Sa någon trädgårdstant på teve en gång och jag håller med. Ända tills det blir höst. Och alla de där träden fäller av sig alla sina löv. På gräsmattan. Och man måste ut och samla ihop dem med en kratta. Och bära bort dem från trädgården. Då vete sjutton om det är lika charmigt med träden längre.
En vända genom trädgården upplyste mig om att det snart är hög tid att bege sig ut med krattan som sällskap. Men inte idag va? Jag gör det helst en annan dag.