Det där med Prag och bortrest Dotter

Jag har ju ojat mig lite över att ha Dottern i Prag.
Hon åkte med en kompis förra lördagen. För att ha lite semester. För att ha himla kul och för att sätta sprätt på sommarinjobbade löner.
Hon har varit i Prag förut, med pojkvän. Nu blev det med kompis. Tjejerna var mycket förväntansfulla och glada. Packningen packades och vägdes och packades om. Tillslut kom de så iväg. Fullproppade av moderliga förmaningstal. Som besvarades med lagom intresserade ”jaja”.
Min filosofi är att det där gnatet ändå lägger sig lite lagom om samvetet. Eller som ett svagt eko i bakhuvudet. (och sen gör man som Ronja, aktar sig för den föreskrivna faran genom att syna den ordentligt)
Det som händer i Prag, stannar i Prag. Jo. Mammor ska inte veta allt.

Det räcker fullt och fast med det som min fantasi kan skrapa ihop. Ivrigt påhejad av läskiga löpsedlar som kommer ruskigt olämpligt.
Men samtidigt. Så vet jag, att jag har en klok och förståndig Dotter!
Och jag är själaglad över att hon har självförtroende och egenvärde nog. För att våga. Hon är vuxen och myndig, kan ta hand om sig själv.
Hon respekterar att jag vill veta hur läget är och skickar iväg ett sms då och då eller uppdaterar på nätet så att jag kan ha så där lagom koll.
Så jag släpper alla fantasier och känner mig ändå rätt lugn över att allt går bra. Det är bara att vänja sig även vid detta. Hon gillar att resa.

Som förälder får man ta alla frigörelsesteg som kommer i ens väg. Det börjar med små, små myrsteg redan i spädbarnsåren. Sakta men säkert vänjer dom in oss vid att en dag klara oss utan dem. Vi sitter (förhoppningsvis) lugnt och tryggt och nickar dem uppmuntrande in i vuxenlivet. Det går bra, du klarar det!
Föräldraskap är att släppa taget. Vi är skyldiga barnen det. Att släppa taget och låta dem gå egna vägar, är att bry sig och lita på. Att de är kapabla att sköta sitt eget liv, som de vill. Lita på att de fixar det.
I går kom hon hem. Som en virvelvind med tung packning och massor att berätta. Så där lagom … det där vi behöver veta. Och jag hinner andas ut ett par dagar, sen sticker hon på konsert till huvudstaden.

4 reaktioner på ”Det där med Prag och bortrest Dotter

  1. Roligt att läsa att de hade en fin vecka i Prag! När jag var i den åldern åkte jag, med två kappsäckar västerut- för gott!
    Om den egna Dottern vill göra det om 8 år är jag inte så säker på att jag skulle låta henne. Situationen är helt annan från föräldrarperspektivet!

    Gilla

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.