Iakttagelser på en båt

image

Vi har åkt Finlandsbåt otaliga gånger. Fram och tillbaka varje sommar i över trettio år! Och så några gånger till. Man kan säga att vi kan systemet! Ändå hade vi ovanligt stora problem att lokalisera hytten på ditresan i år. Ringrostiga av en treårig paus, var plötsligt båtkorridorerna som labyrinter. Maken tog täten med vana kliv över heltäckningsmattan. Markerade på manligt vis riktningen med hela armen. Vi ska däråt!
Och varenda gång hade han fel, för han hade glömt om vi gick framåt eller bakåt i båten.
Jag brukade också kunna navigera bra inom dessa båtar men det var som att hyttnumreringarna skrivits bak och fram. De sade mig inte ett dugg.

Finlandsfärjor är som ett enda stort inomhus. Man går in eller åker in med bilen och sedan är man inne hela tiden tills man når den andra hamnen. Om man nu inte föredrar att vistas ute på däck.
Dessutom är det varmt inne på båten, fruktansvärt varmt!
Ändå ser man folk gå omkring med jackorna på. Som man gör när man lämnat huset och ska gå på stan. Tydligen är det likvärdigt att lämna hytten. Då ska jackan på.
Medan jag sitter och svettas i min tunna kofta och sliter av den, kommer folk vandrande i vindjacka i tax-freen. Galet frusna eller bara envisa? Ja de är ute på sjön visserligen, men inomhus på sjön!

Det är aldrig så mycket trängsel någonstans som just i tax-freen. Dit ska alla samtidigt och stå längs med hyllorna och fundersamt välja bland flaskor eller godispåsar. Där görs inga snabba beslut utan det handlas med eftertänksamhet. Det är knappt möjligt att röra sig och stannar man för att sno åt sig av det man vill ha kommer genast någon annan rusande, i tron att man hittat guld. All den blandade svettdoften är så markant att den snudd på överröstar den blandade parfymdoften från vackra damer.
Vi hade glömt vår rutin, att handla senare, när alla andra satt sig i baren. Nu trängdes vi i värmen med våra korgar och då är mitt humör lättappat. Hittade i alla fall suku-lakun. (lakritsstänger med chokladfyllning)

I whiskybaren står flaskorna tätt tillsammans på flera rader och klirrar spännande. Jag skulle gärna dra igång en liten provning av sånt jag ännu inte testat. Jag väljer en som jag funderar på att köpa. För att kolla om den är värd att ta hem i helflaska. Maken börjar genast diskutera med whiskykännaren bakom baren och vips är vi mitt uppe i en liten provning i alla fall. Testar en finsk whisky också. Nice.

Det där dyra läppstiftet med den fina hylsan har inte alls samma färg ute i det fria som i parfymeriets neonljus …

Jag borde ha tagit med mer pengar till smycken. Inser jag när jag snurrar stället med snö-smycken fram och tillbaka. Det finns för många! Och blir för svårt att välja.

Maten, den maten! Så bra den smakar med all skärgårdsutsikt.

När båten lägger till i hamnen ska man ut. Man ombedes via högtalarna att gå till bilen en halvtimme innan. Då ska man lyckas kånka ner allt man handlat och ta sig genom den lätta panik som tycks sprida sig genom passagerarna. Vissa har köat framför utgången över en timme. Med jättepackningen bredvid sig och jackan på. De sitter på golvet eller i trapporna, lutar sig mot väggar och dörrkarmar. Trängs i mitten och framför den hett åtråvärda men ännu oöppnade dörren. Som om det var en tävling om vem som kommer först ut över landgången. Hissarna är snudd på omöjliga att komma över och korridorerna är fulla med folk som inte är helt säkra på vart de ska. Det gäller att ha i minnet, vilken betäckning dörren till bildäck hade och var i båten man kom upp från bildäck när man anlände. Annars får man leta bilen i timtal. Det är sånt man bara vet efter alla år.

Den absolut varmaste och tråkigaste platsen på hela båten, är inne i bilen under den där halvtimmen innan bilen släpps ut i det fria. Det finns ingen luft liksom. Och man öppnar förhoppningsfullt dörren på bilen bara för att mötas av ännu mindre luft och den som finns är fylld av olja, diesel och sånt.
Och rastlösheten har vassa klor som river i lugnet och det är evighetslång väntan. Men så plötsligt börjar baklysena framför en att tändas och man kan rulla ut och iväg.

4 reaktioner på ”Iakttagelser på en båt

  1. Det där med att folk ska av så fort? Av kommer man ju. Med all säkerhet.
    Jag väljer hellre att sitta med en kaffe tills de mest hysteriska människorna kommit av, och köerna lättat.
    Trevlig och igenkännande läsning!
    Kram!

    Gilla

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.