Om ni vill mig något

image

Så hittar ni mig i paviljongen. Där gardinerna fladdrar stillsamt i vinden och humlorna surrar med rosorna. (Tänk att vara humla, och varje dag få jobba i så vacker miljö!)
Där den djuplila klematisen just slagit ut i mångfald och där blåklockorna tagit sig friheter och sticker upp på sina långa skaft lite varstans.

image

Och vattnet bubblar sig upp ur kula-fontänen och plaskar så där lagom trivsamt.

Där är jag! På min bänk, med en rosprydd kudde bakom ryggen och en kopp starkt kaffe på bordet.

image

Allt det  smörigt poetiska i den där beskrivningen mattas ner något av grävmaskinisterna bakom min rygg. Dom bidrar med hårda ljud. Gnissel av grus och sten mot metall, motorjud och skrammel, dunk och dån.

Men jag har lärt mig sålla bland ljuden. Mitt emellan två ytterligheter.
Så jag väljer det smörigt poetiska och blockerar ut de där hårda ljuden. Allt jag hör är humlan och vinden och vattnet och därtill en och annan mås. Och en ramsa i huvudet som växer sig allt starkare. Snart semester, snart semester!
Bara ett enda, ynka, litet nattpass står mellan mig och en hel del ledighet nu. Och det passet inträffar inte förrän på söndag. Innan dess. Så hittas jag i paviljongen.
Där gardinerna fladdrar så stillsamt för vinden.