En midsommarafton

Jag inledde den här midsommaraftonen på jobbet, en stunds jobb innan nattpasset var slut och jag åkte hem. Tog en frukost på altanen (efter att jag fått undan den osmakliga halva mus som placerats på mattan av viss katt under natten) och pausade en stund innan Maken och jag åkte till affären. Där var laxen slut. Men det  går att fira midsommar ändå.

Efter detta passade det bra att slappa till i sommarsängen på altanen en stund. Sen kom Dottern på att det ju skulle fixas krans och att det (som vanligt) var mer bråttom än hon påstått innan.
När hon var liten band jag alltid en krans till henne. Varje midsommarafton. Tills hon blev för stor och inte ville ha någon. I år ville hon ha krans igen, för sin midsommarfest med vännerna, och vi plockade blommor runt huset.
image

Något ringrostig kom jag igång med kransbindandet. Gjorde stommen av kvistar från björken. Fyllde den sen med små buketter. En efter en tills kransen var blomsterfylld.

image

Och precis så där midsomrig som bara en blomsterkrans på björkris kan vara. Och Dottern blev så där somrigt vacker som bara en Dotter med en midsommarkrans i håret kan vara. För dagen klädd i klänning och en söt stil man sällan ser henne i. (En kontrast till den vanliga rockiga stilen.) Vacker är hon. Oavsett.


Midsommarmat ska man väl ha en midsommarafton. Fast laxen var slut i hela hyllan på affären. Men sill hade jag. Och den där otroligt goda färska potatisen. Som absolut måste doppas. I pikkalaka. (hemlandssvenskan som omöjligt kan översättas på annat sätt än dopp i kopp och det säger inte ens i närheten nåt om vad det är.) Men det är vattnet från potatiskoket, smör (riktigt smör), gul lök och gräslök. Och så doppar man potatisen och njuter.

image

Kvällen tillbringade vi hos goda vänner. Lugnt och trivsamt! Inomhus, med gofika och prat. Sen tittade vi på gamla hederliga Macken på teve och skrattade åt alla roliga karaktärer. Mer nostalgi på det i musik från åttiotalet.

Det blev en alldeles utmärkt midsommarafton! Och vi avslutade den med att ta en vända bort till havsutsikten som finns rätt nära. Där vi stod en stund och blängde på horisonten som gömmer hemlandet och luktade på havet. Som har en sån förförisk ton.
Tillsammans med vågskvalpet mot klipporna och skriket från måsarna. Blundar jag, befinner jag mig genast på en annan strand. Med samma doft, liknande ljud och känslan av att vilja kasta sig rätt ut i vattnet.
På den där stranden, som numera bor enbart i minnet, har jag stått med fötterna i kvällskall sand många gånger. Och travat rätt ut i blyfärgat vatten och tagit svalkande nattdopp. Nu nöjde vi oss med att titta på vattnet och dra in av havsluften, innan vi åkte hem. Till soffan och kattgrabbarna. Alla lika nöjda och trötta.

image

Sen havet

6 reaktioner på ”En midsommarafton

  1. En annan strand, men samma hav! Glad Midsommar till er! Dina fina skriverier gav mig en fruktansvärd midsommar/hemlängtan! Hälsa med er i augusti. Vi blir kvar här på västra sidan av Potten. Tyvärr! Vi hoppas på nästa sommar istället…. Kram!

    Gilla

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.