Dokusåpa

Tio amerikanare häpnade över äcklig svensk mat, kolsyrat vatten och salt och att man kunde se fåglar hela tiden! Förutom att programmet på svt varit rätt fånigt var det faktiskt lite tankeväckande. Det är vardagsmat för oss, vacker natur och ett rikt fågelliv.
Programmet byggde på tio människor från landet Amerika som kom till landet Sverige, för att söka sina rötter. Alla hade förfäder från Sverige, ingen hade varit här förr och ingen hade heller träffat sina anhöriga förr. Kul, tänkte jag när jag hörde programidén. Tills det gick upp för mig när jag såg det första programmet, att det var en tävling!
Dessa hoppfulla rotletare skulle tävla om det. Bara en av dem skulle nå målet. Att till slut få stå öga mot öga med okända anhöriga. Tävlingarna bestod av fåniga Robinssonliknande grejer, i grupp eller enskilt. Och programtiden varvades med detta och tester av svensk mat och svensk kultur och typiska svenska företeelser. Och så hemma hos reportage i amerikanarnas vardag.
Det var ett skitupplägg! Och programmet tappade mig efter denna första repris. Jag ville för tusan se alla få sin familjehistoria rullas upp och se alla få träffa anhöriga. Vad var det för vits med att skicka hem en efter en så vi bara fick se en av dem i detta spännande möte?

Jag har sett glimtar av programmet sen dess. Inte ändrat uppfattning direkt. Ändå var jag ju tvungen att se vem som vann. Vem som blev den där enda som fick möta släkten.
Tycker fortfarande att programidén är kass. Att programledaren borde gått en kurs i engelska innan. Att man borde fått se alla möta släkten. När nu ändå all research var gjord. Och så lite tid som ägnades åt detta släktmöte. Men.
En sak fastnade i mig. Killen som vann. Han klev in till sin släkt och skakade hand med den första han mötte typ. En grabb i tioårsåldern. Och sa till honom att han fått göra en massa knasiga grejer bara för att få möta grabben och alla andra. ”Och du var värd det! Du var värd att vänta på.” Sa vinnaren med blicken stadigt fäst enbart på grabben och helt närvarande i stunden. Och det kändes ända till mig. Tänk om vi kunde ha sån närvaro i mötet med människor!

För övrigt var det 1 miljon svenskar som utvandrade till Amerikat! Ungefär var femte svensk drog. Mäktigt! Det finns en hel del ättlingar därborta.

2 reaktioner på ”Dokusåpa

  1. Har inte sett det där programmet och har tydligen inte missat något, förutom det där sista mötet du skriver om då.

    Tänk så många möten man är med om per dag, vecka, månad och år. Ja, hela livets alla möten som man egentligen inte tänker på att man är med om. Och så är det bara vissa som får en riktigt genomslagskraft men som får stor betydelse för lång tid framöver…

    Gilla

  2. Jag såg inte heller programmet, men det förvånar nog ingen. Däremot såg jag en snutt av det när jag var på jobbet och kan inte annat än hålla med angående programledaren. Uselt ju, speciellt i en tid när de flesta smattrar på på flytande engelska. Tävlingarna har jag missat, tack och lov.

    Gilla

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.