Bokfrågornas ABC del 1

Fick av min vän Daughter of Sapfo tips om en trevlig blogg. Enligt O är en bokblogg med mycket intressant. Bland annat hittar man bokfrågornas ABC där. Bestämde mig för att göra ett försök att svara på frågorna i del 1.

1. Alfa var första bokstaven i det grekiska alfabetet. Berätta om en bok som du på något sätt förknippar med Grekland.

Jag är inte så berest av mig att jag varit i Grekland och inte speciellt insatt i antikens författare, även om jag läst en del sporadiskt. Vid närmare eftertanke har jag kanske tagit mig vatten över huvudet direkt på första frågan. Kan inte komma på någon bok som påminner mig om Grekland förutom möjligen den enda bok av Theodor Kallifatides ”En lång dag i Athen” som står i min bokhylla då. Den var det länge sedan jag läste och tyvärr har den fallit i glömska. Kanske dags att läsa om den nu när den gör sig så tydligt påmind!

2. Adam var enligt Judendomen, Kristendomen och Islam den första människan på jorden. Nämn en bok som handlar om eller är skriven av en Adam.

Adam tycks inte vara något vanligt namn på karaktärer i böcker. Hur jag än grubblar tycks jag inte hitta någon Adam bland alla böcker jag läst. Ingen författande Adam heller. Märkligt. Någonstans, någon gång måste jag väl ha stött på en Adam i någon bok. (förutom i bibeln då) Får lov att ge mig helt enkelt.

3. Vilka var de första böckerna du minns att du läste eller hörde när du var barn? Har du läst dem för dina egna eller andras barn?

Av allt det jag läste som barn minns jag allra tydligast två tjocka sagoböcker från Det bästa. All världens sagor i fina röda pärmar. Förmodligen läste jag varenda saga i dessa böcker och högläste även för min lillebror när han ville höra. Böckerna finns ännu i min bokhylla och jag har läst vissa av sagorna för min dotter också. En annan, verklig läsupplevelse blev Kulla-Gulla serien.

4. Mänsklighetens vagga finns enligt forskare i Afrika. Berätta om en bok som  på något sätt anknyter till denna väldiga kontinent.

Jag läste, som alla andra, om den Schweiziska kvinnan som under sin semester blev blixtförälskad i en Massaj. Corinne tror jag hon hette och hennes story var fascinerande även om boken ”den vita massajen”  inte var direkt bra. Men livet i Afrika skiljde sig en hel del från livet i vår del av världen och det vara oundvikligt att förundras över hennes story.  Så mycket Afrika det kan bli. Jag lät boken vandra vidare efter att ha läst den och vem vet, kanske är den på vandring än?

Ett glasklart inlägg

Glas är en av mina passioner i livet. Gillar materialet och skulle gärna ha tänkt mig att arbeta med glas och forma egna mästerverk av den flytande heta glasmassan.
Minns ett barnprogram från förr (kommer dock inte ihåg namnet) där en velourklädd Claire Wikholm på ett pedagogiskt sätt skulle berätta om glas. Hon hade ett helt badkar med saft och var törstig men hade inget att dricka ur. Sedan fick man följa med på en resa från tidiga bägare till moderna glas. Vet inte om det var där min glaspassion började men sedan jag började köpa egna glas har jag inte kunnat sluta.
Huset innehåller en massa glas. Både såna man dricker ur och andra glasföremål. Men det finns några favvoglas i mängden.

Jag hade en period när jag fick för mig att jag skulle samla vinglas. Alla skulle vara olika och jag dukade med dessa olika glas när det skulle dukas. Alla fick ett eget individuellt glas till tallriken. Kul idé kanske. Eller bara konstig?
I vilket fall som helst har den samlingen numera fallit i glömska men det här glaset står kvar som en klar favorit. Eftersom det så gott att dricka ur och trivsamt att hålla i. Guldkanten börjar blekna men vad gör det, kanske bara ökar det charmen?

Däremot har det tillkommit andra samlingar med åren. Jag kan liksom inte hejda mig.
För alltid dyker det upp nya vackra glas i affärerna. Som jag bara måste ha. Mine till exempel. De tjocka färglada glasen av Ulrica Hydman Vallien som finns i massa fina färger … jag har alla. Ett av varje färg alltså.
Och några grejer till ur serien …

En annan favorit i skåpen är dessa otroliga glas av Gunnar Cyrén. Så tunn kupa att man knappt törs diska dem men vackra är de.
Den lila randen på foten finns också i andra färger. Enkelt att hålla reda på sitt eget glas om man bara minns vilken färg man hade.
Vinet smakar väldigt bra i dem men ändå används de inte så mycket. Kanske oftast när det är tjejträff här hos mig eller vid andra tillfällen när jag vill duka fint.
Det gäller att spara med disken tills man är stadig på handen.

Iittala kan det där med glas och står högt i kurs här i huset. Därför har de flesta glasen i skåpen nån gång haft den lilla röda pricken märkningen. På vissa sitter den ännu envist kvar. Ingen har förmått sig pilla bort den av någon anledning.
De här ståtliga vinglasen är min senaste i samlingen av dubbla ii. De där som jag absolut måste ha fler av!
När man tar ett glas vi i de här känner man sig extra lyxig och eftersom kupan är ganska stor, blir det ett glas vin snarare två glas vin. Men man behöver ju inte fylla i ända upp till kanten.
Dessutom är det lika gott att dricka juice eller iskallt vatten ur dem.

Mera dubbla ii glas från mina skåp. De klassiska kartio-glasen av Kaj Franck som finns i en uppsjö av färger.
Jag började med blå en gång i tiden, mörkblå och ljusblå skulle det vara i mitt då så blåa kök. Tills jag äntligen köpte mina älskade mossgröna och de bruna som passar bättre till mina nuvarande färger.
Jag tycker bäst om de små men har även de stora eftersom Maken föredrar en rejäl mängd dryck i glaset på en gång. Till serien tillhör också helt sagolika karaffer som man självkart också måste äga …

Ärvda glas är väldigt trevligt.
Glas med historia och karaktär som funnits i andra skåp, i andra tider. Makens Mormors gamla glas med en liten graverad bård. Charmiga och fyllda av minnen.

Liksom de här små likörglasen som är som små såpbubblor. Halverade bubblor. Synd bara att jag aldrig dricker likör!
Och de är alldeles för små för andra drycker. Man skulle få fylla på hela tiden.
Men gulligt är det!

Whiskyfavoriterna.
Tidigare drack jag alltid whisky ur breda rejäla glas med tung botten.
Som Iittala-glaset med sitt isberg i botten. Numera blir det oftast ur det lilla Nosing glaset, där aromen kommer bäst till sin rätt.
Ibland tar jag det fräckt stulna pressglaset intill istället. Det har sin egen historia och kommer från ett ställe som inte längre finns i denna stad. Märkningen avslöjar mig och glaset hamnade i min ägo på en fest … mer säger jag inte …

Champagne blir det inte ofta.
Kanske på nyårsafton eller på enstaka jämna födelsedagar. Men om det blir skumpa, då ska den drickas ur detta Orrefors glas.
Vi har bara två, som Maken en gång fått i julklapp av arbetsgivaren. Men två räcker. Tror jag.

Rosa champagne drack vi ur dessa glas på vår bröllopsnatt.
Vi fick två glas och en flaska i bröllopspresent. Meningen var att vi skulle skåla i dem varje år, varje bröllopsdag. Vi tycks glömma det så skålarna har inte blivit så många.
Inte en nyss, på vår tjugonde, kom vi ihåg att köpa nån skumpa och skåla i de rosa glasen. Men jag antar att de gett oss lycka ändå, där de står i vitrinskåpet och är snygga.
Kanske man kan skåla i efterskott? Kanske dags att handla hem lite skumpa?

Det var en del av mina favoritglas och just nu känner jag mig faktiskt lika törstig som Clair Wikholm var. Jag har inget badkar med saft, men, jag har massor med glas att dricka ur! Skål.

En dag bland blommor

Ett besök på det fantastiska Wij Trädgårdar i Ockelbo gjorde vi denna vecka. Vi hade trevligt sällskap av vännerna från huvudstaden när vi satte oss i bilen och åkte mot det numera så välkända Ockelbo. Fler än vi hade tänkt samma tanke för parkeringen var full med bilar.
Familjen O hade såklart laddat med kameror och blommorna skulle förevigas. Det är fantastiska planteringar i dessa trädgårdar! Vart man än vänder sig finns något att fotografera och vi blir lika ivriga att fånga prakten som humlorna.

När man strosar runt och tittar på all denna växtlighet planteras en del goda idéer i sinnet. På allt man själv skulle vilja ha i sin egen trädgård. För inspirerande idéer finns det gott om på Wij. Annorlunda och spännande trädgårdstänk. Som till exempel buketten av träd. En hel knippe träd som samlats till en växande bukett. En sån vill jag också ha!

Och alla dessa blommor! Jag vill också ha alla dessa blommor i min trädgård. Att lukta på, att leva med, att plocka in i vaser. Jag vill ha! Vill jag skrika och hämta en spade för att genast gräva upp och ta med hem. Nöjer mig så klart med bilderna och smattrar av en mängd fotografier åt alla håll och gläds över den digitala utvecklingen som möjliggör denna bildeufori.
Man skulle kunna tillbringa många timmar i denna trädgård. Och man skulle kunna ha med en trivsam korg med godsaker i. Slå sig ner någonstans mitt i och ta det lugnt en stund. Den här gången hade vi ingen korg men vi slog oss ner på en bänk en stund.
Beundrade utsikten som fanns åt alla håll vi vände blicken.
Blommor, alla dessa blommor som man inte ens kan namnen på men som gör livet så lätt att leva för en stund. Förgyller en semesterdag och gör den till något man kommer att minnas länge.

Det var fler i mitt sällskap som tog chansen att njuta av blommorna! Och det finns egentligen många fler bilder att knöla in i ett inlägg som detta. Avstår dock från det och konstaterar enbart att Wij Trädgårdar i Ockelbo ska ses med egna ögon och upplevas med egna sinnen. Åk inte förbi nästa gång! Gå in och lukta på blommorna!

Återvinn

Alltså vilken massa skräp ett hus kan innehålla utan att man vet om det. Kände mig som en sån där storsamlare som har små smala stigar genom bråten när vi lastade ur bilen på återvinningscentralen. Har verkligen inte såna stigar men tydligen en massa undanstoppade onödigheter.
Dessa har nu sorterats i flertalet sopsäckar eftersom sortering är livsnödvändig på miljöstationen. Miljö. Minst tjugo bilar köade på tomgången för att ens ta sig in i sopstället. Har någon räknat på det där? Massa avgaser spyddes ut medan alla dessa bilar åkt från sina hem för att samlas i tomgångskön. Tillslut var det vår tur att tuffa in i huset med fullastad bil för att komma åt någon container i trängseln. Slammer och skrammel när folk dumpar sin skit och personal med höksyn håller koll så vi inte slänger fel sak i fel container. ”Vad tänker du göra!” hojtade en nitisk overallklädd kvinnlig personal. ”Öh, typ slänga den här!” sa jag inte men hade god lust. Insåg att jag höll på att begå ett gruvligt misstag och slänga i fel. Blev genast visad åt rätt håll med hela-handen-pekningen.
Snart hade vi i alla fall dumpat vår medhavda skräphög, förhoppningsvis helt korrekt och lyckades ta oss ut därifrån också. Det sista jag såg var den overallklädda som hängde över kanten på en container med en lång pinne med krok i ändan och fiskade. Antingen hade hon hittat ännu ett fel. (undrar om de samlar poäng på alla felslängda grejer de hittar?) Eller så hade hon gjort ett fynd av annat slag. Kanske värsta grejen som skulle stå fint hemma i hennes hylla? Vem vet. Vi åkte och hann inte se vad hon fångade.

Ännu finns en rejäl hög med grejer vi inte behöver hemma i källaren. Det är högen med sånt som inte ska kastas utan skänkas. Till Erikshjälpen tänkte vi. Grejer som är för bra för att slänga på återvinningen kan med fördel skänkas. Där kommer de att säljas och kanske komma någon annan till glädje. Åtminstone vet vi att pengarna kommer nån till glädje.
Maken har inga problem med att slänga grejerna i sophögen. Men nästan allt jag lade i skänkeshögen åtföljdes av ett protesterande skarpt ”nej!” Som om han skämdes för skänkesprylarna och att de ska kunna härledas tillbaka till honom så han får stå med dumstruten. Jag lade grejer i skänkeshögen oavsett hans protester och räddande nån pryl ur sophögen också.
Dottern räddade grejer ur båda högarna och bar bestämt tillbaka en gammal jordglob med belysning. Den skulle hon ha kvar, fast den missfärgad och blek visar ut en gammal världsbild, på finska! ”Den är så retro!” Jo just det. Ska påminna henne och envist bära in den gamla jordgloben den dag hon flyttar in i eget boende. Tills dess får den väl stå kvar i förrådet i källaren. För nu finns minsann plats för den.
Att rensa är nyttigt och det skapar lite luft och energi! Nu finns det en massa ytor för nytt samlande.

Städdag

Vilken effektivitet det blev i lilla röda huset. Lyckades få fart på hela familjen dessutom!
Numera är tvättstugan ett skinande paradis som befriats från oanvända gamla lakan och handdukar och ratade klädesplagg. Fick till och med Maken att knäböja för att skrubba golvet under tvättmaskinen.
Därefter fortsatte vi med köksskåp och vitrinskåp. Lyckades rensa ut en del skräp som ingen längre vill ha, sortera om lite i lådorna och diska en massa glas.
Jag har en glaspassion, det märks tydligt när alla är urplockade ur vitrinskåpet för att handdiskas och torkas innan de radas tillbaka in. Ändå skulle jag behöva fyra till av de där fantastiska högfotade vinglasen från Iittala som är så goda att dricka rött ur.
Det är också torkat och putsat inne i skåp och lådor och utanpå skåpdörrar. Av någon sparsamhetsiver eller om det är en miljöfråga … ja, det låter avgjort bättre! Av hänsyn till miljön förmår jag mig inte kasta plastburkar efter att själva innehållet ätits ur. Vad det än må vara. Inte kan man kasta fullt fungerade burkar på plastberget! Alltså diskar jag dem och sparar dem för att förvara annat i dem. Har skitmånga, som aldrig hittar maken till lock när man väl fyllt dem med middagsresterna. Nu är burkarna sorterade med tillhörande lock och burkar utan lock kasserade, liksom locken utan burkar. Denna nyordning kommer att hålla i cirka en vecka innan det är huller om buller bland burkar och lock igen.
Maken hann faktiskt med att kila ut mitt i allt städande och sorterande och putsande för att måla sina pinstriplinjer på en bil som beställt såna. Vem sa att män inte har simultankapacitet?

Allt medan vi höll på med vårt, regnade det för fullt ute. Tack vare regnet var det bra arbetstemperatur inne också. Tillslut var vi klara för idag och slog oss ner i soffan, riktigt nöjda med oss själva.
Tyckte vi förtjänade en filmstund och valde Änglagård. Länge sedan vi såg den sist men den var fortfarande lika bra. Många fantastiska skådespelare som inte längre finns bland oss i riktigt härliga karaktärer. Gottfrid och Ivar till exempel. Dessa två mysgubbar gör hela filmen!
Änglagård är en sån där må bra film som passar utmärkt en semestereftermiddag när det regnar ute och man gjort ett helt dagsverke inne. Nu vill jag snart se den andra filmen också. I väntan på nummer tre som är under inspelning.
I morgon är det måndag. Det återstår ännu två veckor semester. Känns bra, mycket bra.

Semestersyssla?

Tänkte mig en del städning eller röjning/sortering/iordningställande inför denna hemmasemester. Dessa undanskymda bortglömda vrår där man bara stoppar in allt mer eller knappt orkar titta in i på grund av att röran är plågsam för samvetet. Andra mer ordningsamma personer har säkert inte såna utrymmen i sina hem och vet därför inte alls vad jag pratar om. Därför ska jag utelämna en del av min inneboende röra.

En kökslåda som är tänkt att innehålla typ pennor, tejp, ett block för inköpslistor, bruksanvisningar och sånt är ett exempel i mitt hus. Den lådan är så full av diverse att grejerna rasar ur och trillar ner till lådan under. Av vilken anledning sparar man bruksanvisningar till kyl och frys och spis i en låda? Jag tittar aldrig i dem. Funktionerna på spisen är inte direkt rymdvetenskap. Ändå ligger de där och tar plats i lådan, tillsammans med allt som man inte vet var man ska göra av och släpper ner i lådan för en enkel och snabb lösning. Ända tills lådan ska städas. Den brukar hålla sig städad nån vecka innan den återigen fylls upp med mysko prylar utan användningsområde.
Eller som städskåpet. Orginalstädskåpet som en gång fanns i köket är sedan länge borta, för att ge plats för en frys. I det skåpet fanns hyfsat bra tänk för städmaterial, dammsugare och liknande. Anlade inget nytt städskåp när köket byttes ut heller utan städprylarna fick bo kvar i skrubben i källartrappan. Detta skåp innehåller egentligen ingen bra städförvaring och det är väl därför som det ständigt blir så rörigt där inne. Så rörigt att grejerna trillar ut och staplas på varandra och är just ett sånt bedrövligt bortglömt utrymme.
Sen tvättstugan. Känner hur jag bara vill sucka och dra täcket över huvudet. Där skulle behövas en make over av pedantiskt slag. Det saknas bra förvaring och det saknas framförallt en bra hemmafru av modell femtiotal. En sån som man ser i gamla filmer med högklackat och getingmidja i utsvängd kjol, mitt i hemma sysslor som att stryka och vika prydliga högar av tvätten. Hon bor inte här kan jag säga!
Ett par källarskrubbar ligger också på listan och ingen vet vad dessa innehåller.
Andra utrymmen som måste ses över är vitrinskåp. Inredarna Simon&Tomas hatar vitrinskåp. Jag gillar dem, eftersom jag är fanatiskt förtjust i glas av olika slag och samlar på mig alltför många. Vitrinskåp är trevliga när de är välputsade och för att komma till det läget måste alla glas ut för att diskas och torkas och sedan ska skåpets glasytor putsas. Vardagsrummet innehåller ett litet glasat skåp i ett hörn. Köket innehåller ett stort skåp med vitrinöverdel och ett antal vitrindörrar i köksskåpen. Dessutom borde alla köksskåp och lådor få sig en genomgång. Listan tycks bli allt längre och då har jag inte ens gått in i arbetsrummet med alla bokhyllor som borde dammas.
Idag öser regnet ner utanför fönstret och väderdamen lovade oss regn hela dan. Tre veckor av min semester har passerat. Två återstår. Idag känns alltså som en bra dag att ta itu med sånt jobb som listats i mitt sinne. Frågan är bara var man börjar och om det verkligen är nödvändigt att städa på semestern!
Fast semestern är väl egentligen bästa tillfället att ordna upp i sin röra. När man är skapligt utvilad och inga andra måsten existerar. Allt kan tas i lugn och ro utan krav på att bli klar någon viss tid. Så, här blir det frukost och sedan röjning!

I´m singing in the rain!

Plötsligt kom himlen ihåg hur det var man gjorde regn! Efter veckor av sol och jobbig värme blev himlen fylld av moln under förmiddagen och så kommer äntligen regnet. Precis när jag städat ihop lite inne och skakat sommarskräpet ur altanmattan och satt mig ner för att njuta lite.
Det är häftigt med regn tycker jag. Svalkande och livgivande. Allt detta efterlängtade vatten tynger seglet så att rosorna kan få del av vattnet. Emellanåt blåser det till så allt vatten kastas av seglet hinkvis.
Jag stannar ute på altanen så länge regnet kommer rakt ovanifrån och inte blåser in där jag sitter.
Planerna för dagen handlar om ett besök på det stora möbelvaruhuset. Inget speciellt ska handlas, utom möjligen en påse värmeljus. Det går åt en del under mina altanmysarkvällar. Annars bara strosa runt, som säkert tusentals andra tänker göra just idag när det ändå regnar. Jag hade hellre åkt dit när solen skiner med tanke på sval airconditionmiljö.

Bastu

Jag är betydligt bättre på att elda bastun än på att använda den för bastubad. Den gamla hederliga vedeldade bastu som tillhör vårt hus tack vare den finske man vi en gång i tiden köpte huset av, är inte ofta i bruk här hos oss. Jag tycker om att elda den, att stå på knä på de kalla kakelplattorna och ladda med ved och tidningsremsor, få fart på elden så att det börjar brinna ordentligt. Fortsätta ösa in ved tills värmen i bastun uppnår sextio grader eller mer. Beror på vem som ska basta i den.
Själv nöjer jag mig lätt med sextio. Om jag nu ska in alls. Andra vill ha betydligt mer än så och står ut länge därinne i värmen. När jag tar mig in står jag ut i kanske fem, max tio minuter. Sen måste jag kliva ut i duschen och svalka huvudet. Brukar försöka klara lite till innan jag ger upp och duschar för att få gå därifrån.
Vi använder bastun för eget bruk kanske ett par tre gånger per år. Nån gång på vintern, kring jul eller nyår och kanske nån gång sommartid. Däremellan eldas den när vi har främmande som vill basta. Typ dom som kommer från Finland. Som nu, när vi har gäster från hemlandet, då är bastun givetvis i gång.
Det luktar gott om vedeldad bastu och det blir bra mycket varmare och skönare än elbastu. Man känner sig väldigt ren efter att ha bastat.
Ändå är det inte min grej. Det där med värme. Inte i bastuform heller.
Fast nu är det snart min tur …

Ensam ute i sena kvällen

Tillbringa det mesta av den här dagen utomhus. Blåsten var så kraftig ett tag att vi kopplade loss seglet för att hindra det från att blåsa sönder. Ändå har dagen varit rejält varm.
All tvätt har fladdrats torr fort så jag har passat på att utnyttja det.
Jag har inte lämnat huset/trädgården på hela dan inser jag nu. Bara strosat runt hemma och tagit varje timme som den kommit. Precis så ska en semesterdag vara. Jag sitter ute ännu fast det är mitt i natten.
När det snart är midnatt är det väldigt mörkt kring min altan numera. Försommarljuset är borta och så här mitt i högsommaren är det mörkt om natten. Men innanför, på altanen lyser alla ljusen och där sitter jag och kurar. Det är svalt och skönt, ganska lite mygg. Därför stannar jag en stund till, det är trots allt semester och idag har jag verkligen njutit av det.

I morgon ska vi bege oss till huvudstaden. Dels ska vi under dagen träffa goda vänner och sedan, mot kvällningen ska vi hämta gäster vid en av Finlandsbåtarna.
Det ska bli några trevliga dagar och jag hoppas på fler varma kvällar så vi kan sitta här på altanen, prata och umgås till sena kvällen.
Det ska vara gött å leva … och det är det nu!

Teve och krukväxter

En ny teve flyttade alltså in och den gamla krånglande klumpen kördes direkt till återvinningen för sista vilan. I över tretton år har den visat program för oss. Denna gång blev det så en plattare variant. Maken har drömt om en sådan länge och Dottern har kallat oss stenålders över tjockteveinnehavet. Men den har fungerat och fortsatt leverera utsändningarna, alltså fick den stå kvar. Varför byta i onödan?
Jag minns när Maken och jag handlade vår allra första teve tillsammans. Det var en liten grå sak som jag inte kommer ihåg namnet på. Vi hade inte ens flyttat i hop ännu men planerade det hela och slog till på teven som vi tyckte hade ett bra pris. Första tiden fick den stå i Makens pojkrum, tills vi fått lägenheten och den fick flytta med. Den byttes senare i både en och två alternativ med åren. Teveapparaterna har tenderat gå från liten till större vid varje byte.
Nu köpte vi en betydligt större teve än någon av de andra. Jag trodde den skulle bli alldeles för stor men tack vare sin platthet blev det bättre än det tjocka stora schabraket. Den för dock med sig en del annat. Dels upptäcker vi nu vilken dålig bild vi har via kabelteven. Det bara anades med den gamla teven och ända sättet att ändra på bildkvalitén är att övergå till digitalteve. Alltså behöver vi nu en box också!

Musse i krukan

Nästa bekymmer blev krukväxten med stort K. Vi har en jättestor Benjaminfikus hemma. Den har stått på tevebänken intill teven i bra många år. Täckt upp halva fönstret bakom och ibland till familjens förtret även svept nån gren ner över teverutan. Den har snurrats och bundits upp och planterats om otaliga gånger och blivit allt större. Krukväxten har stått i vår ägo ungefär lika länge som vi haft gemensam teve faktiskt!
Maken och jag fick den nämligen i inflyttningspresent av Makens jobbarkompis. Då var växten knappt en halv meter hög. Nu är den minst en och femtio och mer än en meter i diameter. Spretigt stor omkrets på bladverket alltså och nu blev den liksom över! För på tevebänken, med den längre teven, kan krukan inte längre stå. Intill kan den inte heller stå för där skymmer den sikten. Växten skymmer det mesta faktiskt. Jag föreslog att vi skulle skiljas från den och skänka bort den men Maken fick sån hicka att jag genast tog tillbaka. Den har stått i vårt gemensamma hem i alla år, klart den måste få stå kvar. Men var?
Jag har i tanken flyttat omkring den genom rummen utan att hitta en lösning. Vi har för små rum för en sådan växt. Den borde få stå med massa utrymme runt sig och glänsa i sin ståtlighet.
Nu testar vi att ha den i ändan av soffan som en sista lösning och det blir lite djungelkänsla när man sätter sig i den delen av soffan. Ungefär samma djungelkänsla som jag förmodar att Musse upplevde när han kröp ner i krukan och sov i den. Vi får väl binda upp den lite till och se om den vänder sig lite smidigt mot ljuset, om den kan acceptera denna lite mörkare placering.