Ja, jag älskar dom!

Det i särklass bästa i denna vår natur. En av Guds mer lyckade skapelser, här fick han liksom till det. Allt är rätt, färgen, formen och doften och kanske till och med den korta, korta blomningen. Den är en del av tjusningen.
För mig är det en lycka att se dem knoppas och när de så slår ut kan jag inte motstå att plocka buketter av dem. Syrenerna står sig dåligt i vas men det är ändå väl värt det när doften fyller huset och man möts av den på morgonen. Det är bara att njuta så länge det varar, max ett par dagar innan de vissnar ihop.
Syrenerna gör sig mycket bra i vas tack vare formen. Ståtligt breder de ut sina vingar över vaskanten. Doften har en tidsförflyttande effekt också. På en sekund hamnar jag i barndomsparadiset där det fanns så där stora syrenbuskar som jag drömmer om att ha i min trädgård. Mina är sorgligt klena. Bjuder på två tre blekblommande klasar. Hur jag än gödslar, hur jag än vattnar, hur jag än hoppas.
Så i kväll gjorde jag som jag brukar. Tog cykeln till det där stället där några ingen ägandes syrenbuskar står och lockar, dignade av lila klasar. Jag knipsade cykelkorgen full av doft. Spred ut dem i vaser här hemma och nu har jag dessutom, som jag brukar, tagit en massa bilder av dem. Mitt i syrengrönskan kan jag villigt ändra min åsikt om vilken årstid som är bäst. Den är nu. (fast jag vet att jag tar tillbaka det så fort dessa lyckoblommor blommat slut och återgår till favoritårstiden hösten) Mellan hägg och syren sägs det, fast jag tycker mera att det är just under syren.

Fjärilar

Musse

Jag har snackat med honom om det där med fjärilar! Men han kan verkligen inte motstå dem. Förmodligen för att de fladdrar så schysst. Och för att han känner sig som en kung när han tar dem och håller fladdret mellan sina tassar, hårt nertryckt i gräset.
Som allt roligt är det över för fort och då bara måste han släppa lite, lagom för fjärilen att slippa fri i några lyckliga sekunder innan tassarna är där igen. Tillslut plask bara och inget mer fladder.
Mest vita och gula fjärilar ska det vara. Kanske är dom som godis, syrliga karameller liksom.
Fast jag tycker inte om att han tar dem. Men som alla tonåringar rycker han mest på axlarna åt mina åsikter i det fallet. Det är bara när skatorna skränar på honom som han lyssnar på mig och kommer in, söker lite tröst och klagar en stund. Sen ut igen, för att nosa upp en fjäril till.

Ännu en skolavslutningsdag.

Solen skiner som sig bör en dag när skolan ska avslutas. Friska försommarvindar sipprar in genom det öppna fönstret. Ännu ett skolår kan läggas till handlingarna. Bara ett återstår innan det sjungs om studentens lyckliga dagar i detta hus. Såg ett helt gäng vita mössor i stadsparken när jag åkte från jobbet nyss. Och dagens tidning var full av glada och soliga bilder från gårdagens skolavslutningar i grundskolan. Småttingar som firade sin första avslutning med föräldrar lika tårögda som jag själv varit. Sparar mina tårar till nästa års Studentska.

Det är inte ofta jag länkar till mig själv men eftersom allt inom detta område redan blev sagt förra året så gör jag det nu.
Här

Just nu ska ännu en finklänning träs på för ett kort besök i skolans aula. Vad som händer där är inget jag får se. Jag bara skjutsar dem till rätt ställe. Kanske åker jag och inhandlar lite jordgubbar sen. Såna ska det vara en dag som denna vare sig man deltagit i skolavslutning eller inte.
Önskar alla en fin dag.

Tillägg något senare.

Hämtat hem den finklädde igen och förärat henne välförtjänta rosor och present. Sen hämtade vi mat och åt ute på altanen. Mor är stolt över de som vanligt fina betygen! Fast vad betyder några bokstäver på ett papper egentligen. Huvudsaken är personen bakom bokstäverna, och henne är jag som alltid oändligt stolt över.