Sista semesterrycket

Semestern är i det närmaste slut. Bara två ynka dagar återstår och jag rivstartar med ett dygnspass på söndag.
För tillfället befinner jag mig söderöver hos Mamma (och Brorsan med familj). Jag tog bilen och åkte neråt i onsdags, ganska tidigt för att hinna vara med på Brorsonens och hans Frus kalas för Lilla tvååringen. Den lilla killen har jag missat det mesta av på grund av alla orsaker som hör till de här senaste två åren. Men nu fick jag i alla fall vara med på hans tvåårskalas.
Det var en uppspelt liten kille som samlade sina persenter runtomkring sig. Det bästa tycktes vara några små utryckningsfordon med fungerade sirener och blåljus som han hade fått av någon innan vi kom. Dessa hade han svårt att släppa ifrån sig och ville bära med överallt. Därför kom min present väl till pass. Eller ja, själva presenterna, tre till antalet, slet han ut ur presentpåsen och lämnade därhän. Men påsen med handtag och prydd med en motorcyckel på utsidan passade perfekt att packa utryckningsfordon i. På det viset blev det enklare att bära dem med sig hela tiden.
Men vi åt tårta, satt och njöt av en skuggsvalkade trädgård och skrattade åt Lilla tvååringen och hans jämngamla kusin som jagade såpbubblor från bubbelmaskinen.
Det var ett lyckat kalas som sedan avslutades hemma hos Brorsan med en fantastisk grillbuffé. Min bror är en suverän matlagare, speciellt vid grillen och Svägerskan lika duktig i köket med alla tillbehör. Man går inte från dem det minsta hungrig. Lilla tvååringen och hans föräldrar kom också. Alla tre ganska avslagna och trötta efter dagens kalas, men efter lite god mat blir alla piggare.
Idag har vi varit en vända till grannkommunen och ätit god glass, slappat i skuggan under de stora björkarna i Brorsans och Svägerskans trädgård. Och avslutat kvällen med Brorsans supergoda högrevsburgare. Inte ett dugg hungrig när jag och mamma gick hem i kväll heller.
Jag blir kvar en dag till och passar på att dra ut det sista ur semestern innan jag far hemåt på lördag förmiddag. Lagom ångestfylld över att det är slut på härligheten och ett nytt låååångt arbetsår väntar. Ja, ja. Underbart är kort som det sägs. Ändå har jag fått vara ledig i fem långa veckor så jag ska verkligen inte klaga. Ens på vädret, utom möjligen värmen och regnbristen.
Det är bara att komma igång och vips känns det som det brukar med den ena jobbdagen efter den andra som om ingen ledighet hänt. Det sägs ju vara bra med att återgå till vardagen igen. Fast … jag vete sjutton. Jag skulle hellre återgå till ledighet för jämnan.

Blomster i överflöd

Sitter ute i ljumma sommarvindar som för med sig dofter av allt som är sommar. Det är lördagsmorgon och ännu är det semester. En liten vecka till.
Sommar är det länge ännu och sommarblommorna i sina krukor är som finast nu när de vuxit till sig ordentligt. Jag har massor med såna. Krukor som jag grupperar till trivsamma arrangemang på alla de sittplatser vi använder under sommaren. Jag räknade blomkrukorna en dag när jag vattnade. Kom till nittiofem … japp.
Nittiofem krukor med sommarblomster på min tomt. Flera av dem är större sådana med flera växter i samma, det innebär alltså att växtantalet får en helt annan siffra. Men nu var det krukor jag räknade, inte växter. Det går naturligtvis åt en del vatten till alla dessa krukor, i princip dagligen under denna varma sommar. Hittills har jag haft regnvatten i min tunna. Det tog slut i går. Nu blir det kranvatten om det inte kommer någon påfyllning från himlen snart. Jag tänker inte låta krukblommorna dö av törst. De var inte billiga heller. Men det struntar jag i eftersom detta är mitt största nöje sommartid och vi njuter båda av att ha det fint omkring oss när vi semestrar hemma.
Jag hade också en hel del övervintrade växter som stått i sina krukor sedan förra sommaren, så allt är inte inköpt i år. En del av mina pelargoner är flera år gamla.
En del sommarblommor brukar övervintra inomhus i det som är omklädningsrummet som tillhör vår helt oanvända bastu. Andra blir nerstoppade i sin kruka, i jorden i en pallkrage. Så att vintern fått sköta om dem ordentligt. Det fungerar jättebra på en del växter. När jag fick fram alla ur pallkragen i våras spirade det bra i så gott som alla. Däremot hade inte allt överlevt i duschrummet eftersom det blir aningen för varmt därinne och jag kan ha glömt att gå ut och vattna vid några tillfällen när vintern var som mest.
I rabatterna bommar en del rosor och annat trevligt, men mina rabatter skulle behöva en ordentlig tillsyn. Ogräset har tagit över på en del ställen och jag skulle behöva både rensa ordentligt och flytta på några växter som inte mår bra. Typ börja om i vissa fall. Men vem orkar gräva rabatter i den här värmen? Växterna skulle inte heller uppskatta att bli uppgrävda nu. Det får vänta till senare. När nån svalare vind tar sig an oss.
Häromdagen åkte jag med ett par goda vänner på utflykt till en fantastiskt fin handelsträdgård en bit bort. Jag kunde så klart inte låta bli utan kom hem med ännu en pelargon och tre perenner. Men dessa perenner får klara sig i sina krukor ovan jord tills jag hittar nån gräv-ork.
Antalet pelargoner som ska klara vintern i omklädningsrummet har alltså ökat med några exemplar denna sommar. Det blir till att ordna med bra avställningsytor därinne när allt ska in i höst. Och ställa påminnelse på mobilen så jag kommer ihåg att gå ut och stänka på dem lite vatten.
Lördagen ser ut att bli en varm dag det också. Vi har planer på ett loppisbesök och därefter inga planer alls. Ju varmare det blir ute desto hellre är vi inne. Med mörkläggningsfördragna fönster och fläkten på högvarv.
Dessutom har jag fortfarande ett krångligt knä att sköta om. Värmen underlättar inte sårvård precis. Men jag tvättar och pysslar så det ska säkert bli bra.
Bjuder på en bild av min nyaste ros, en för året nyplanterad Honungsros ”Lykkefund” blommar redan för fullt. Den har för avsikt att klättra och bli rejäl. Vi hoppas den tar för sig ordentligt och faktiskt gör det.

Igår och idag

… Igår var det svalt och skönt när vi klev upp. Såg ut att bli regn. Men inte sjutton kom det nåt regn inte. Och det där svala sköna försvann alltför snabbt. Det varma och klibbiga kom tillbaka. Sommaren levererar skulle en del säga.

… Igår tog vi en vända på ett bakluckeloppis. Det fanns verkligen inget intressant i bakluckorna. Somliga tror att vilket skräp som helst ska gå att sälja. Det gör det inte. Men vi hittade en bekant och tog en fika med honom istället. En liten pratstund i solen.

… Igår när vi skulle gå från den där bakluckeloppisen, som var på en grusplan, klev jag snett på en större sten och hittade inte tillbaka till balansen. Stod i stället på ena knät, rätt ner i gruset. Kom upp relativt snabbt och vi gick till bilen där jag kunde konstatera det jag känt tydligt på väg till bilen. Blödande skrapsår, som en femåring ungefär. Det var bara att åka hem och putsa rent och plåstra om. Turligt nog hade jag en lång kjol och hade landat med kjolen mellan knät och gruset. Såret var alltså relativt grusbefriat. Man får vara tacksam för det lilla.

… Igår skulle Svärfar faktiskt ha fyllt åttio år om han hade varit kvar på denna jord. Vi skänkte honom mer än en tanke och konstaterade att det hade varit roligt att få fira den åttioårsdagen. Tänk ändå. Svärfar är saknad alla dagar, inte bara igår. Han var en rolig och snäll person med en bra portion barnasinne kvar. De flesta barn avgudade honom. Många vuxna också.

… Idag har jag upptäckt att knän är till för mer än att stå på emellanåt. Alltså kroppen är ett snillrikt uttänkt maskineri där varje del samarbetar obemärkt. Men om nån del knasar blir allt jättekonstigt besvärligt. Sånt man annars bara gör kräver plötsligt eftertanke och planering. Och gissa om kompressen satt fast när det var dags att byta. Ajajaj liksom.

… Idag, liksom i går, liksom många tidigare dagar har jag övervägt att klippa gräset. Det stannar där. Vid själva vägningen. Är det inte för varmt så är det för varmt eller så är det för varmt och så kan det hända att det regnar eller snart kan börja. Tja, det är varmt, gräset växer inte så storartat. Det klarar nog några övervägningar till.

… Idag blev jag kvar vid datorn betydligt längre än planerat. Satte mig inne i soffan med fläkten på. Jobbar med en text som jag trodde var klar men som visade sig vilja mer. Så okej då. Jag gör som den säger, det brukar bli bäst då.

… Idag har det varit ett jäkla blåsande. Så där vilt och galet att man inte orkade vara ute och få huvudet genomblåst så länge. Dessutom soligt och varmt. Men nu när kvällen är här är det fantastiskt skönt ute på altanen. Så där så att man knappast vill gå in överhuvudtaget. Kanske jag sitter kvar bara. Oklart.

Varmt ju

För att inleda som brukligt är i denna del av världen, lite väderprat. Vi älskar ju väder 😀 Gårdagen innehöll regnskurar i omgångar men inte gjorde det tillvaron behagligare. Det var kvavt och riktigt fuktigt i luften. Knappt nåt som rörde runt i den heller.
I morse var det därför med viss bävan jag öppnade altandörren eftersom solen sken. Men! Det fanns luft och det blåste och allt verkade bli en skön sommardag. Jag slog mig ner på altanen med datorn och en stunds skrivande och märkte inte riktigt när solen bröstade upp sig och tog över tillställningen. Plötsligt var hjärnan lite trög men jag knapprade på. Passerade tidpunkten för när jag brukar överge altanen och leta skugga och satt envist kvar.
Tillslut var det ändå nödvändigt, om inte annat så för datorns skull, att ta den med in.
Själv gick jag ut igen och drog runt med vattenkannan en stund eftersom mina krukblomster hotade att överge mig om de inte fick vatten. Sånt brukar jag ordna direkt på morgonen för att de ska klara en varm dag men i morse gick jag en promenad nästa direkt jag klivit upp och glömde därmed blommorna.
Först vid tredje svängen påfyllning av kannan drabbades jag av hur varmt jag klätt mig. Klänningen var för tät och några halvleggings därtill var helt klart överdrivet.
När blomstren andats ut gick jag ner i källaren där mina kläder bor och bytte om till svalare sort. Satt en stund med en värmepåverkad Katt därnere, eftersom han hotade följa med upp om jag gick. Alltså blev jag skönt svalkad själv av bara farten.
Sen var planen att åka till blomsterbutiken men jag landade i soffan och hittade ett trivsamt lutläge och såsade en stund i stället innan jag kom iväg.
Men det var inte det jag skulle orda om. Utan det här med värmen. Jag brukar vara ett gnälligt och irriterat elände när det är för varmt. Men i år förvånar det mig dagligen hur bra jag klarar värmen. Nåja, det är typ lika långt till själva solen som att jag frivilligt skulle vistas mitt i den. Typ lägga ut filt och smörja in mig med krämer och sola. Ha, dit kommer jag aldrig. Men jag hanterar värmen. Utanför solen. I det som är skugga men skitvarmt ändå. Jag kan hålla humöret om man säger så. Visst, det är redigt varmt men tja. Det är hanterbart.
Tidiga mornar och kvällar är fortfarande bäst. Absolut. Jag måste fortfarande ta en kvällsdusch för att kunna sova bra. Japp. Men jag står ut med värmen på ett helt annat sätt än jag brukar. Kan det vara åldern?
Förästen, biltermometern sa tjugosju grader. Jag törs knappt gissa vilken temperatur växthusen och blomsterbutiken innehöll. Var kvar ett tag och höll på att bli en blöt fläck. Ändå ser personalen oförskämt pigga ut i den värmen. Dottern som jobbar på det stället hastade runt i ett tempo som var galet. Hur sjutton orkar dom? Speciellt de som jobbar i utomhusdelen bland trädgårdsväxterna, där solen gassar precis hela dan. Puh. Jag kunde gå till bilen och ösa på med riktigt kall AC på hemvägen.

Regn och skator

Det luktar sommar extra mycket under ett sommarregn. Det luktar blöt barrskog, hav och gummistövlar. Växtligheten sträcker sig efter duschen och myggorna kan attackera värre än vanligt. Katterna sträcker lojt ut sig under skyddande tak och ämnar sova sig ända bort till molnfri himmel. Skönt ändå, med paus från den värsta värmen och solen. Det tycker vi alla här i huset. Och andas liksom ut. Solen må vara sommaren personifierad, men det är en skrikig diva.
Det har regnat under natten och i omgångar hela morgonen. Himlen är tung av stål och luften är varm och fuktig. Allt är tyst. Inga ivrigt gräsklippande, grästrimmande, vedsågande, husbyggande grannar är ute och håller på med oljud i regnet. Alltså är det tyst. Så när som på drippandet på taket och humlesången i de utslagna rosorna. Ja! Humlor, bin och fjärilar är tillbaka. Kanske var de bara sega att komma igång i en kall och trist vår?
Skatorna låter också när de till och från skriker nåt till varandra. Jag undrar vad de skriker om. De brukar varningsskrika när Katterna går över gräsmattan. Men nu är det sovläge och inget att varna för.
Skator är inga dumskallar. De har för länge sedan förstått att vi ställer ut mat till Katterna i bland. Det kan vara det dom skriker om. Typ, har dom ställt ut? Näe, ser inget och det sitter människa på altanen.
Ibland landar nån av dem på plasttaket ovanför mig med ett skrapande ljud när klorna nuddar plasten. Sen kan jag följa skuggan som trippar sig ner mot hängrännan och vidare ut på en kant där man om man är skata kan sitta skyddad och spana in på altanen. Sitter ingen sån människa där eller om det inte heller är någon katt hemma flygs det rätt in på altanen för att leta maten. Jag har till och med hört de fräcka typerna trippa sig rätt in på köksgolvet i färd med att ta sig an kattmatplatsen. Då schasade jag.
Jag ställer upp bastudörren på glänt med hasp. Placerar matskålarna därinne. Springan är tillräcklig för Katterna. Men även för skatorna, som minsann inte har såna skrupler att de låter bli mat som är placerad bakom haspad dörr. Det skulle inte göra mig så mycket om det var så att dom var rumsrena. Men de släpper i från sig otrevligheter på stolsryggar och sittdynor under sin mat-tjuvar-raid.
Vi har två par skator som bott härikring i flera år. De är i princip våra egna skator. Ja, jag känner igen dem numera och de bygger bo i vår höga cypress varje vår. Och i övrigt håller de till i träden och på taken runtomkring. Retas ganska friskt med katterna, som om det var ett nöje de ägnar sig åt när de fått tråkigt. Jag har däremot aldrig märkt att de tjuvat med sig saker av blänkande art som det påstås att de gör. Kanske är det bara en skröna? Det är maten de vill åt och det retsamma nöjet det här gänget vill åt.
Annat elände som gillar regnet är sniglarna. Soliga dagar luras vi att tro att de inte finns. Men direkt efter ett ynka litet regn släpar de sig ut och går lös på blommorna. Jag är så trött på dem men hur jag än gör är det fortfarande 2-1 till snigarna.
Den här dagen, precis som de flesta andra av våra semesterdagar är fri och orörd. Vi tar även den här som den kommer och njuter av semestern i stora drag.

Vissa dagar …

Är det nåt alldeles speciellt med. Det var en fin dag redan från morgonen. Men morgonkaffet tog vi ändå inne eftersom vi ville se det sista avsnittet i en helt fantastisk serie vi följt ett tag. Line of Duty är faktiskt bland det bästa jag sett i polisseriegenren. Alla säsonger precis lika bra.
Men sen gick jag faktiskt ut i sommarmorgonen. Jag pysslade på lite med mina blommor. Hade för avsikt att dra runt med gräsklipparen ett tag men det var för varmt. Istället vattnade jag lite och fotograferade lite blommor och plockade bort lite deadheds och sånt. Och jag vilade en stund på altansängen. Så där slött och semesteraktigt.
Maken drog iväg på sitt ett tag och jag hittade skrivlust och satte mig med dator och text. Ute i skuggan. Men eftersom den flyttar sig så förargligt blev jag också tvungen att flytta runt lite.
Till kvällningen var vi inbjudna på vernissage. En kille som är i Dotterns ålder är en skicklig graffitikonstnär och han hade ordnat en fin utställning med sina tavlor. Jo, graffiti är inte bara ett elände på samhällets väggar. Det kan göras proffsigt på papper också. Den här killen har också gjort ett konstverk på en del av väggen i vårt badrum faktiskt. Det känns riktigt speciellt. Den är vi nog helt ensamma om.
Efter vernissagen tog vi en tur med rodden genom stan. Och kollade om ett par goda vänner ville ha besök. De har en gullig liten stuga ut med kusten och befann sig där. Och ville ha besök. Vi åkte alltså däråt. Ut längs med havet, även om det mest bara skymtar lite smått här och där och mest skyms av bebyggelse och skog. Men man vet att det finns där ändå.
Satt sedan på deras altan under klängrosen som blommade för fullt och jag drack ett glas (okej då två) rosé. Maken fick nöja sig med cola. Och vi pratade bort en stund alla fyra och deras sällskapssjuka vovve som gjorde allt för att dra till sig all slags uppmärksamhet. Han är en stor Golden Retriver men en ung sådan, och helst ville han sitta i mitt knä. När det inte gick hängde han med tassarna över mina axlar för att kramas istället. Jag kan säga att min tröja var redigt prydd med hundhår efter det. Eller glitter som Brorsan kallar hundhåren på kläderna.
Innan kvällen blev för sval åkte vi hemåt. Det har sitt pris att åka taklöst. Det blir för kallt att åka hem för sent.
Nu hänger jag med katten på altanen och funderar över om det ändå inte är dags att gå in. Dagarna må vara varma men kvällarna är inte riktigt det. Kyligt är vad det är. Dessutom är det såklart det där med myggen.
Så ja. Jag samlar ihop mig och går in.

Njutbar morgon

Jag vaknade tidigt idag och kände mig ovanligt pigg. Gick upp och släppte in ett par nattkatter för utfodring. Morgonen var sval men jag lät dörren till altanen stå öppen och satte mig i soffan en stund med både katt och mobil.
Sen skärpte jag till mig och tog en promenad. Med stavar faktiskt. För att aktivera även ryggen och axlarna ordentligt eftersom de inte är speciellt njutbara just nu.
Alldeles i närheten av oss finns en liten oas. Ett grönområde med en lite sjö i mitten. Dagtid är det fullt av barnfamiljer med små badande småttingar på den lilla stranden eller i lekparken en bit ovanför stranden. Men så här tidigt var det bara jag och en kvinna med en hund.
På ängen stod också tre rådjur och iakttog mig, bestämde sig för att jag kunde vara farlig och sprang in i skydd av träd och buskar innan jag krånglat fram mobilen för att få en bild. Däremot hann jag få bilder på sjön och alla vackra träd runtom. Det är ett fint område som jag ofta går genom om jag tar en promenad. Vilken årstid som helst. Men en sommarmorgon som den här var det extra fint.

Jag gick flera varv runt sjön, bra för att det var så stillsamt och vackert, innan jag vek av tillbaka upp mot husen och stavade hemåt.
Det kändes att det kommer att bildas en varm dag av denna sköna morgon. På agendan finns tyvärr ett tandläkarbesök på grund av en tand som jag tappat en bit ur. I övrigt blir det inga stora äventyr. Trädgårdshäng i skuggan gissar jag på.

Minnen och alldeles speciella dagar

Ett år är fullt av milstolpar av olika slag.
Smått som stort.
Man passerar någons födelsedag, någon högtid, någon dag av sorglig art eller någon dag av glädjefylld art. Man passerar påskägg, midsommarblommor, de där speciella rosorna som blommar bara en kort tid. Mellan häggen och syrenen räknar vi stegen. Skolavslutningar, examensdagar och evenemang som är årligt återkommande. Hösten med sitt färgspektakel och tomtarna som strax därefter tassar in på tå.
Flugan som surrar genom rummet med förmågan att förflytta mitt minne till en helt annan plats. Doften som passerar min näsa helt utan förvarning eller något jag ser som påminner så stark om … ja om … ja … något som jag inte får fatt i.
Minnen avlöser varandra. Det var här, just här som vi den där gången … och längs en väg står någon i tårar över en plågsam olyckshändelse just där för länge sen. Alla med sitt i minnet.
Jag går varje sommarmorgon genom trädgården och hälsar blommorna välkomnas. Som anländer i sin beräknade blomningstid, även om vädret kan påverka dem åt ena eller andra hållet med någon dag.
Livet går sin gilla gång och vi går med och prickar av. Lägger ännu en dag till åren, ännu en tår till sorgen, ännu ett skratt till minnet. Ännu en sak till samlingen.

Det var det vi gjorde i går. Lade saker till samlingen. Och ännu en dag till åren. Trettioen stycken. Plus de elva åren vi hade redan innan. Innan den där bröllopsdagen alltså.
Vädret i går påminde en del om vädret den där sommardagen för så många år sedan också. Lite soligt och något molningt, blåsigt och kyligt. Vi åkte en tur med bilen. Lyssnade vi på låten som två fina flickor sjöng för oss i kyrkan under vigseln.
Vår vana trogen åkte vi för att handla nåt trevligt att ställa i hyllan som minne. Nåt vi valde ut tillsammans. Har gjort så i några år nu och detta något är i regel gjort av glas. Så även i år.
Vi åt också en god räksmörgås ute på en caféterass och hamnade sedan helt spontant på kaffe med dopp hos vänner längs hemvägen.
Tillslut satt vi på en restaurang, helt ny för oss och valde ur menyn. Åt varsin vansinnigt god kötträtt och njöt. Av maten, av lugnet och av dagen. Berättade för servitrisen (som inte ens var påtänkt när vi gifte oss) om anledningen till vårt besök. Hon häpnade över alla dessa år. Jag kan känna igen mig i det. Vart tog de där ungdomarna vi en gång var vägen? Nu sitter vi här, gråstänkta, och minns ännu en gång. Hur det var.
Och ännu en milstolpe är därmed lagd till handlingarna detta år.

Midsommaren är passerad

Vi tog oss ner till familjen neröver för första gången sen augusti. Det är väl för väl att sociala medier finns, men de slår aldrig att få ses live och kunna sitta och prata i lugn och ro.
Och det har vi gjort. Och ätit en massa god mat som hör midsommaren till och slöat i finvädret och bara haft det bra. Så där batteriladdande bra. Härligt att få umgås med dem igen. Och att få träffa den där LillKillen igen som snart fyller två och som jag inte haft möjlighet att träffa så ofta som jag önskat.
Ja, det var lika fint att se alla.
Det hinner bli rejäla glapp på ett år men som tur är kommer man lätt ikapp.
I förmiddags tackade vi för oss och packade in allt i bilen för hemfärd. Det tar fyra och en halvtimme att köra hem. Lite mer idag eftersom vi gjorde ett stopp vid Legobutiken för Makens del. Han är galet Legotokig och kom ut med famnen fylld.
Sen stannade vi också på en restaurang med asiatisk mat som jag googlade fram. Vi har inte besökt den förr men den hade gott betyg och gott var precis vad det var och mätta blev vi. Inga mer stopp förrän tillbaka i hemstaden igen.
Katterna välkomnade oss rejält. En god vän har skött om dem medan vi var borta men det märktes att vi varit saknade.
Och jag tog också genast en trädgårdsrunda för att se till alla blommor som slagit ut på några dagar och ge dem lite vatten.

Vi har haft en superbra midsommarhelg men nu var det ändå skönt att komma hem till sitt igen. Semestern har bara börjat.