Jag uppdaterar väl lite

När bloggen stått öde och tom har livet ändå rullat på i vanlig fart. Jag passar alltså på att sammanfatta en aning!

Vi började året lite som vi avslutade det förra, med att fira jul! Jo, faktiskt. Originaljulen firades på rätt datum och så, men här på hemmaplan. I regel firar vi jul hos Brorsan men i år stannade vi på varsitt håll. En dag före jul möttes vi på en parkering i ett slags halvvägs vi och Brorsan, för att vi skulle få hem mamma på besök hela julen. Det var trivsamt på alla vis! När hon så skulle hem igen efter julen passade vi på att ta med en kasse julklappar för att fira den gånga julen med hela BrorsFamiljen.

Dessutom firade vi två missade födelsedagar, ett husköp och en nästan åttioåring, samma helg!  Allt på en gång liksom. Brorsonen och Flickvännen hade skaffat sig ett fint hus som vi ännu inte sett annat än på bild. Där passade vi på att ha julfirandet och gratulerandet av mamma som skulle bli åttioåring helgen därpå.

Därtill gladdes vi alla åt en fin nyhet som levererades oss via telefon på julafton. Den innebär tillökning i familjen. Japp! Det kommer att göra att jag kan titulera mig GammelFaster innan hösten. Brorsonen var mycket nöjd över att få ge mig den titeln! GammelFaster planerar redan för vad hon ska sticka till bebisen såklart!

Januari ägnade vi oss mest åt att tömma Dotterns lägenhet. Hon gick och blev Sambo redan i november och flyttade lite smått i taget. Under de tre månader som hon hade av uppsägningen inträffade ju också julen mitt i, då flyttjobbet stannade av helt och hållet. Men vi hjälptes åt och hade innan utsatt datum lägenheten tom och städad och nycklarna överlämnade. Äntligen utbrast vi allihop i gemensam suck. Flytta och flyttstäda är inte det minsta roligt. Men nu är hon på plats ordentligt hemma hos Pojkvännen.

Här hemma hände inte speciellt mycket. Mest lugn och ro faktiskt. Inga stora projekt överhuvudtaget. Bara en del smått pyssel. Själv gjorde jag egentligen inte mycket annat än att sticka på nåt stickprojekt varje ledig stund.

Och så blev Maken nominerad! Och med det kom en tjusig inbjudan. Pappersbruket där han jobbar som reparatör ställer till med stor fest med anledning av nomineringarna och därmed prisutdelning i ett gäng olika kategorier för medarbetarna. Maken kan få pris i kategorin mångfald och inkludering minsann! (och hans närmsta jobbarkompis är också nominerad i kategorin årets rookie! Det är en ung tjej, som dessutom är den första kvinnliga certifierade reparatören inom företaget. Tänk det!)  I inbjudan är han tillåten att ta med sig någon och på fredag är det dags! Då går vi på fest. 🙂 Vi har båda skaffat oss lite tjusiga kläder för evenemanget och ser fram emot en bra kväll där rätt personer går hem med priserna.

Jamen typ så!

 

Näe, om jag skulle ta tag i det här …

… och ge mig själv en utmaning! Ett dagligt inlägg i denna snudd på utdöda och uttömda blogg. Den har hängt med sedan februari tjugohundraåtta. Är numera lite sliten, lite trött och lite naggad i kanten. Somnade till någonstans innan julpyntet hängdes upp förra året och ligger lite i koma än. Hickade till i mitten av januari och somnade om.
Nu är det redan februari, en bra bit in i månaden om jag inte missminner mig. Så denna eviga fråga, vara eller inte vara? Nog kan jag spotta ur mig ett dagligt inlägg om jag vill. Frågan är just den där viljan.
Det som hindrar mig är väl … Tja …

  1. Ren lathet! Kliva ur soffan, gå och starta datorn. Visst går det att få något skrivet även utan datorn via telefonen men det är för pilligt. Jag gillar riktiga tangenter.
  2. Stickningen! Har väldigt svårt att släppa den och upplever en redig begränsning i att bara äga två händer. Det är snudd på omöjligt, vill jag påstå, att sticka och skriva samtidigt.
  3. Det är säkert nåt bra på teve!
  4. Garn! Allt detta garn som ligger i lådorna och inget hellre vill än trassla in mig. Kanske jag borde starta en garnblogg!
  5. Allt det där vardagliga. Maten ska lagas, huset ska städas, tvätten … ja du fattar.
  6. Jobbet, ibland ska det jobbas också fast man helst vill allt möjligt annat.
  7. Och så vidare och så vidare ….

Ursäkter är det alltså gott om. Så då måste jag väl ta i med hårdhandskarna då. Piska lite. Självklart finns det inget tvång i att skriva fåniga inlägg i en halvtom blogg. Men det är något trivsamt i det också, som envist håller mig kvar. Fast jag borde sagt tack och adjö för evigheter sedan.
Vad skulle då en sån lista bestå i då kan vi undra … tja …

  1. Det är och har alltid varit himla trevligt att skriva något. Jag skriver mycket i jobbet men att skriva fritt på det här otvungna bloggsättet är nåt helt annat.
  2. Det håller igång skrivandet, om man nu har den ambitionen.
  3. Jag gillar att titta tillbaka och se att bloggkalenderns datum är fyllda.
  4. Och så gör jag dessutom årligt ihopsamlade böcker till mig av inläggen. Skulle bli trista böcker om texten försvinner.
  5. En slags dagbok är det på sätt och vis ändå, även om jag undviker alltför personliga grejer, att se tillbaka i och minnas genom.
  6. Datorn kan behöva användas till trevligare saker än att betala räkningar med.
  7. Och så vidare …

Jo, visst finns det anledningar. Jag harvar väl på då. Lovar mig själv att jag från och med detta inlägg ska ha en dagligt ifylld bloggkalender resten av … året? Det är kanske att ta i ändå? Vad sägs om resten av våren och försommaren med stopp vid midsommar … Hur länge blir det? Typ etthundratjugotvå dagar … Rimligt! Ja, så får det väl bli nu då … ”spottar i nävarna” … och kommer igen.

 

Stickar på även detta år

och har knappt tid, eller lust heller för den delen, att göra nåt annat.
Precis lagom till julafton var jag färdig med Dotterns islandströja. Den var ingen överraskning för henne precis. Hon hade ju själv valt färgerna och provat min tröja för att välja en lämplig storlek på sin. Men hon visste inte hur långt jag hunnit.

Torsdag innan jul satt jag och fäste alla trådar (det blir ett gäng trådändar i färgbytena) för att också kunna tvätta tröjan och hinna få den torr i tid. Det är lång torktid på blöt ull kan jag säga! Men torr blev den allt och inslagen.

Dottern kunde alltså packa upp ett paket med hemstickad islandströja i sina älskade retrofärger. Den passade henne bra också! Sen återstår det att se om hon kan använda den eller om hon tycker att den kliar och sticks … som Lotta på Bråkmakargatan.

Varvat med denna min andra islandströja stickade jag även en poncho som en kompis beställt. Jag hann klar med den innan jul också. Ponchon satt perfekt och jag var riktigt avundsjuk på den. Vill också ha en sån ju 😊 Får väl lösa det.
Därtill vispade jag fram ett par sockor till Dotterns pojkvän. Även dessa hamnade i ett paket!
Jaha, sen då? Julen är slut och året är nytt men jag har stickningar kvar. Eller rättare sagt, jag har såklart påbörjat nya. Jag känner mig så naken och rastlös utan garn på stickorna.

En blivande sjal i lite silvrigt garn som jag tänker ska vara färdig till en större fest vi ska på framöver.
Innan året hann ta slut slank jag också in på garnbutiken i stan och fick med mig en kasse islandsull … igen. Påbörjade nummer tre som ska bli kofta till mig själv.

Det här islandströjstickandet är så vansinnigt roligt och beroendeframkallande att det inte går att vara utan. Tydligen tycker de flesta av landets stickare detsamma eftersom garnet börjar sina i vissa färger. För mig är det tydligen också så beroendeframkallande att jag lovat att sticka tre till som ska levereras vartefter de färdigställs.
Så jag har garn i händerna, och planer på mer stickning, allt är bra.

Adventstid

Jag älskar mörkret utanför när jag kommer upp i tidig adventsmorgon. Har svårt att förstå att man tycker det är jobbigt. I mina ögon är det sammetslent, vilsamt och härligt. Jag tänder sparsamt med lampor, aldrig nån taklampa. I adventstid finns det gott om trivsam belysning och vi har kopplat allt till ett par fjärrkontroller. Jag står mitt i mörkret och tänder upp det ena fönstret efter det andra.
Och sen ljusen, idag också det där första. Jag tänder lite ljus här och där. Långa vita kronljus och värmeljus i sina lyktor. Sitter och njuter av långsam start och trivsamt dämpat ljus.
Och som vanligt är jag aldrig redo när ljuset utanför. För mig fick det gärna vara rejält mörkt nån timme till.

Första december

Tiden. Den går.
December har anlänt och huset står i ljusan julstämning. I hemlandet firas lilla-jul ikväll med pyntade hus, liten gran, och julmaten på bordet och liten tomte med små klappar i säcken. Som min barndomsjular inleddes. En tradition jag själv släppt taget om. Utan nåt konstigt i det. Traditioner är föränderliga.
Här sitter vi istället med en pågående hamburgermiddag i vårt visserligen pyntade hus, men utan gran och ingen tomte väntas.
Advent är en trivsam tid där mycket för min del handlar om lugn och ro. Jag älskar lugn och ro. Det är liksom mitt allra bästa element. Inga måsten, ett gäng tända ljus, kanske ett glas vin. Och stickningen i händerna. Jo, jag har allt börjat på en till islandströja. I Dotterns färgval. Kanske julklapp, fast hon vet om den. Därtill stickar jag på en poncho som en god vän beställt. Jag håller på med ett par vantar också men de ligger mest i korgen. Islandströjan är överlägset roligast.
Alltså råder här nu lugn och ro, raggsockar på och ljusen har tänts.
Ha en trivsam lillajul kom du firar en sån eller en fin första advent.

Ännu ett tröjsnack

Nu är islandströjan klar! Och jag saknar den redan … arbetet med den alltså.
Så rolig stickning har jag nog aldrig haft! Varje ledig stund har varit fort ner i soffhörnan och ta tag i tröjstickningen. Jag var därmed helt klar med det mönsterrikliga oket i torsdags när sista blogginlägget för knitalongen lades ut. I det fanns info för halsringning och övrigt avslutande arbete. Som trådfesten, att vända tröjan ut och in för att tråckla bort alla trådar som lämnats när en ny färg lagts till eller när en färg avslutats. Det blir ändå en del trådändar trots att färgerna löper med varandra på baksidan så länge de är i användning. Med ullgarn kan man också skarva ihop ändarna när ett nystan är slut så där finns inga trådändar. Under vardera ärmen fanns också ett hål från sammanfogandet av de separat stickade delarna. De skulle också sys ihop givetvis. Behöver inga lufthål i tröjan.

Den här knitalongen har varit rolig eftersom den fick mig att verkligen testa att sticka en islandströja. Det har jag varit sugen på länge. Jag har stickat tröjor förr av varierande slag. Och är så pass hemma i stickandet att jag utan problem kunnat sticka tröjan helt för mig själv, med hjälp av mönstret. Men en del tips och trix har jag givetvis snappat åt mig tack vare det här. Bara en sån sak! Dessutom en massa inspiration till kommande tröjor när alla andra lägger upp bilder på sina mästerverk. För givetvis kommer jag att sticka fler!


När ett mästerverk är färdigt måste det givetvis dokumenteras på alla möjliga vis!

Och det sista jobbet består i att tvätta och spänna ut. Tvätta i ljummet vatten med specialtvättmedel för att göra ullen mjukare och mindre stickig. Och sen spänna ut plagget liggande plant för en perfekt passform. Det gör också mönsterstickningen slätare och mer sammansvetsad. Nu väntar jag bara på att det ska torka så jag kan använda den. Och under tiden planerar jag färger till nästa. Dottern har lagt in en beställning. Dessutom är jag sugen på att sticka en kofta av samma art också. Vintern är lång! 🙂

Jobbar på med tröjan!

Det där med stickning blev genomgående under den där veckan hemöver.

Jag stickade i bilen medan vi åkte omkring, på båten, och i stugan både morgon och kväll. Även hos dem vi hälsade på. Stickpåsen hängde med hela tiden helt enkelt.
Det är extra rogivande att sitta och sticka vid en brasa eller i sällskap med någon annan stickare. En av vännerna är lika stickgalen som jag, så vi satt där tillsammans och stickade på våra olika projekt.
På fredagseftermiddagen när vi för en gångs skull kom lite tidigare till stugan sken solen generöst in över altanen. Trots blygsam temperatur var det lockande att sätta sig i altansoffan med stickningen. Jag virade in mig i en filt och tog med både ett glas vin och min stickning. Hur mysigt var inte det!

Allt detta stickande gjorde mig också helt i fas med gemensamhetsstickningen. När nya blogginlägget kom på torsdagen var min tröja färdig upp till armhålorna. Jag kunde alltså ta itu med ärmstickandet som den dagens inlägg påbjöd. Jag valde att sticka båda ärmarna samtidigt med en lång rundsticka och en teknik som heter magic loop.
Mycket behändigt sätt att få båda ärmarna klara samtidigt.

Nu är jag hemma igen men stickar på i samma takt och ärmarna i princip klara de också. Det fattas bara ett par centimeter på dem till full längd. Utmärkt inför veckans kommande blogginlägg alltså! Då ska tröja och ärmar sättas ihop till en enhet och själva mönsterstickningen påbörjas. Det blir spännande. Men så här långt grymt bra.

En liten vecka

En sån går i rasande takt. Speciellt om den är välfylld och alldeles bortrest som veckan som gick var.
Vi klev trötta upp före solen förra söndagen och stoppade våra grejer i bilen. Åkte norrut i mörkret. En bra spellista i stereon och behaglig värme i bilen och lite resglädje i sinnet. Och givetvis med stickningen i händerna för min del eftersom Maken helst kör hela vägen. När det så småningom dagades var det ett rejält skådespel utanför bilen. bra väglag och inte speciellt mycket trafik heller. Vi anlände därmed i god tid, stod nästan först i kön.

Det är en liten båt och resan över Kvarken, blå vägen mellan Umeå och Vasa, är kort. Finns inte mycket att göra på båten heller men vi hade hytt och sov i alla fall gott en stund. Hann också med att handla nåt (utan taxfreepriser) och fika lite.

Vi körde sedan iland bara fyra timmar senare och hade en timmes körning i mörkret innan vi kom fram till destinationen. Där handlade vi lite mat och lämnade av en grej vi haft med oss. Kom så småningom fram till stugan vi brukar låna. In med alla grejer och myste sen framför en brasa med lite smått och gott. Därefter bäddade vi lånad säng och somnade bums.

En vistelse i detta hemlandet innebär mestadels besök hos släkt och vänner. Många sådana. Därmed också en hel del kaffe!
Vi startade varje dag rätt så tidigt i stugan. Hyfsat morgonpigga båda två. Jag gjorde i ordning en brasa i spisen så fort jag fått sömnen ur ögonen. (det är jag som är pyromanen i familjen) Sen satt vi med kaffekoppen vid brasan och unnade oss en långsam start på dan. Jag hann också med en stunds stickning. En morgon gick jag ut till bastun och eldade i den också. Det är en start på dagen som man bara kan drömma om.
Förmiddagarna och eftermiddagarna ägnade vi sedan åt folk som inte jobbade (och en del butiksbesök). Kvällarna var tillägnade de som jobbat under dagen. Mycket prat och skratt blev det.
Oftast kom vi tillbaka till stugan först i sena kvällen. Hann med en stunds soffhäng vid teven, eventuellt ännu en brasa och lite kvällsfika och givetvis lite mer stickning. Och på det viset går en liten vecka hur fort som helst.

På fredagen hade värdfolket också fått helg och gjorde oss sällskap i sin fina stuga. Först en gemensam god middag, som vi också lagade tillsammans. Under tiden värmdes både bastu och badtunna upp till trivsamma temperaturer. Det var redan rejält mörkt när vi klev i tunnan. Nån liten minusgrad och ett glest snötäcke över gräsmattan förhöjde känslan. Kan säga att det var hur härligt som helst och otroligt avkopplande i det varma vattnet. Lite bastu på det och så trivsamt kvällshäng inne i stugan.

Ja, plötsligt var veckan slut. Vi packade ihop våra grejer … och allt som vi inte köpt. Jo, vi skulle verkligen inte handla nåt hade vi bestämt innan vi åkte. Det gick sådär. En del glasgrejer och ännu en muminmugg … ja. Hade också lyckats haffa ihop en hel låda med gamla saker från mormor.

Innan gryningen hasade vi ur sängen följande söndagsmorgon. Packade bilen och fick i oss lite frukost innan vi sa hej då. Vi åkte tillbaka till båten som tog oss över till hemsidan. Ägnade resten av dagen åt att köra alla milen hem.

Nöjda och trötta efter en mycket bra och trivsam men intensiv vecka. Riktigt, riktigt nöjda!

Dags för Islandströja!

Jag har länge velat ge mig i kast med en Islandströja och sett blev ett bra tillfälle nu när en knitalong av precis en son startade. I blogginlägg fås tips och trix på hur man gör även om man skulle vara en ovan stickare. Jag har stickat mycket och en hel del tröjor, men tekniken som används till denna är delvis ny för mig. Så förutom tröjan blir det nya färdigheter.
Första steget i denna gemensamhetsstickning var planering. Jag skrev ut mönstret, som generöst nog är gratis just nu. Sen grunna över färger på garn. Jag ritade upp en del av mönstret och färglade det för känna in mina valda färger. Sen kastade jag in en beställning och väntade.
Några dagar senare kom härligheten.

Mina fyra färger kändes helt rätt. Givetvis kunde jag inte hålla mig från att genast prova. Så jag hämtade mina stickor och lade upp till en ärm. Det är ett bra sätt att testa stickfastheten på, istället för att göra bara nån lapp. En ärm behövs ändå liksom och skulle fastheten vara fel är det inte så mycket att riva upp. Jag har inte stickat i just detta garn förr men wow, det blir inte sista. Helt fantastiskt att ha i händerna.

Med möda lade jag det ifrån mig när jag var nöjd med stickfastheten. Själva knitalongen skulle börja en vecka senare och jag vill vara i fas med den.
Dessutom var inte min pågående stickning klar heller. En tröja i fina monokroma ränder.(jag är inte mycket för grälla färger i klädsammanhang) Det var i en tunnare ull som jag fyndade på loppis för en tid sen. Nystanen har legat i lådan och bidat sin tid. Mönstret till den tröjan krävde egentligen tjockare garn men jag räknade om det för att få ihop en lagom stor tröja.
Stickade som en tok för att bli klar sista dagarna. När blogginlägget som startade stickningen av Islandströjan släpptes, hade jag fortfarande den hel del ärm kvar på min andra tröja och att sy ihop hela plagget också. Min islandsstickning fick allt vänta, hur den än kallade och lockade på mig. Så bet jag envist ihop och stickade på. Men fram på eftermiddagen drog jag på mig en randig tröja! Skam den som … och så vidare.

Mycket nöjd med mig själv! Den blev precis som jag tänkt.
Och när kvällen kom satt jag äntligen med en påbörjad islandströja i händerna. Musse hjälpte till! Nu är det bara att sticka på. Under tiden finns det sällskap på både bloggar, Facebook och Instagram som håller på med samma sak. Hjälpen är alltså nära om det behövs.

Totalt stickgalen

Såg en sån där ”skylt” nånstans på sociala medier häromdan. Minns inte ordagrant men typ … jag är stickberoende och håller på att avvänja mig … Skoja bara jag har redan beställt mer garn …
Precis så är det. Garn finns och mer vill jag ha. Stickningarna ligger och dräller överallt i huset emellanåt. Jag har minst fyra olika igång just nu. En lång, lång halsduk till Dottern, ett par sockar till mig, ett par vantar till mig, en tröja. Sett en annan sån skylt också- ”ge mig mitt kaffe och min stickning och backa långsamt därifrån!” Där nånstans befinner jag mig 🙂
Och därför påbörjar jag i alla fall en femte stickning som ska bli en Islandströja. En så kallad Riddari. Har länge velat sticka en sån och fick syn på en nystartad ”Knitalong” på Instagram en dag. Alltså en sticka-med om det ska översättas rakt av!
Någon driver alltså en gemensamhetsstickning via sociala medier. Där får man tips och råd och gratis mönster via en blogg. Alla som vill vara med taggar sina inlägg med gemensam tagg så man kan delta i varandras projekt, och i en fb-grupp kan projektet, tekniken och mönstret också diskuteras. Bra tillfälle att passa på att sticka sin första Islandströja alltså.
I det första blogginlägget fick vi tips på nödvändiga förberedelser. Hur storleken ska väljas, vilket garn som ska köpas och därefter tid att fundera över färgval och att skaffa allt som behövs därtill. Stickor och sånt har jag givetvis och garnet fanns på nätet. Jag grunnade en stund på vilka färger jag ville kombinera och landade i en mörk skala. Svartgrå tröja med skogsgrön, ljusgrön och grå detaljer i mönstret. Mitt garn anlände i torsdags och jag lade genast upp till första ärmen. Bara för att få testa stickfastheten och se att den överensstämmer med mönstret. Det kommer att bli ett himla roligt projekt. Garnet, som naturligtvis är Isländsk ull, är fantastiskt att ha i händerna. Jag älskar att sticka i ull! Det är skönt att hålla i, doftar gott och blir så vackert i de sammanlänkade maskorna. Vissa garner med acryl och konstigheter i gnisslar och knorrar på stickorna men det gör aldrig ullen. Den ligger mjukt och följsamt i stickningen och är underbar att arbeta med. Nu vill jag bara sticka på! Men innan nästa blogginlägg kommer, där själva stickningen faktiskt ska påbörjas, skyndar jag mig att sticka vidare på min andra tröja. Den kräver inte lika mycket uppmärksamhet som en Islandströja kommer att göra. (Framförallt när jag kommer till det mönsterrika oket.) Jag har en liten vecka på mig att göra klar denna tröja och det är ännu en bit av bakstycket och båda ärmarna kvar. Får väl se om jag hinner. Annars får den ligga som vid sidan av stickning en tid. Ibland är det bra med något som inte kräver så mycket tankeverksamhet. Som bara går på i händerna. Stickning alltså! Det är livet det.