Trappförvandling

Husets inbyggda källartrappa har inte fått nån omsorg alls under alla år vi bott här. Fast den används dagligen. Istället blev det mer och mer slitet och kändes fulare och fulare och knappt värt att ens städa. Och man skyndade sig ner eller upp med ögon som inte såg. Tills en dag jag fick nog … och fick en idé samtidigt!
Så här såg det ut! Färgen alltså, vad ska man säga … rosa, aprikos, vinrött och beigebrun matta till detta. Huu. Skrubben i överdelen av trappan är städskåp. Tidigare, innan vår tid, var det nog en garderob för garage och trädgårdskläder tror jag. Men jag tyckte det var bättre som städskåp. Det var inge vidare snyggt därinne heller och inte det minsta praktiskt.

Vi greppade penslarna sista semesterveckan och satte igång. Allt vinrött blev vitt, allt rosa och aprikos samt dörren till garaget och dessutom taket blev grått.

Därefter blev den tidigare vinröda ledstången svart och Maken påbörjade jobbet med att klä in trappstegen i något betydligt klädsammare. Vi hade nämligen rejält med rester av klickgolv i obrutna förpackningar. Hade inhandlats tidigare för bibblans golv, men där visade sig till vår överraskning ett parkettgolv under plastmattan och därmed blev golvpaketen överflödiga.
Den där dan när jag fick nog mitt i trappan och en plötslig idé, hastade jag upp i samma impuls och frågade Maken om det var möjligt att lägga klickgolv i trappan. Trodde han skulle sucka och säga nej. Men han sa jaaa, vilken bra idé! Klart det går!
Han började med de rakare och enklare bitarna och för de inte så raka fick han låna en trappkompass, trappspindel, trappstegsmätare … alltså kärt barn tycks sannerligen ha många namn, men den var ett utmärkt redskap för att kunna såga till rätt form för alla trappsteg. Medan han höll på med trappstegen gick jag lös med pensel och färg på garagedörren!

Det blev ett spretigt träd i svart. Tyckte det gjorde sig bra där i allt det grå. Jag fixade också till i städskåpet. Valde att behålla träväggen ”rå” i bakstycket. Målade de två andra i samma grå som allt annat. Tapetserade en av dem med små bilder klippta ur inredningstidningar. Sen skruvade jag upp en hylla och några krokar. (Maken bytte golv även därinne.) Nu är det betydligt mer praktiskt inrett och lättare att hitta den städutrustning som önskas.

Trappstegen fick också avslutande vit list för helhetens skull, samt en trygg remsa halkskydd. Städskåpets dörr hakade vi helt enkelt av. Den har ändå alltid varit i vägen och jämt krockat med garagedörren till allmänt förtret. Min plan var ett draperi. För hur välordnat ett städskåp än må var så innehåller det inga estetiskt snygga grejer. Jag böjde till två gamla skedar och lyckades helt på egen hand använda Makens pelarborr för att göra hålen i dem. Skruvade upp dessa ovanför skåpet och hängde i en gammal trädgren som jag sågade till som draperistång. Givetvis ett svart draperi, just nu i alla fall. Men det kan bli nåt mer färgglatt framöver. När jag hittar det rätta tyget. Sen spikade jag upp några tavlor också. Det ska bli ny taklampa som Maken ska bygga själv, utifrån en bild jag hittat. Och väggen ovan trappan ska prydas med ett foto som fotografDottern tagit. Så småningom. Men just nu är det klart och det blev så himla bra!

Trappan är ny! Och så mycket trevligare att vistas i.

Helgbilder

Jag fick verkligen latheten ur systemet och gick ut i skogen. Satt på en sten bland vitmossa, ljung och mogna lingon och filosoferade en stund. Stegade runt helt utanför alla stigar. Hur härligt som helst!

Lördagskvällen innefattade bland annat musik på ett par olika ställen i stan. Ett inomhus.

Och ett utomhus.

Det var Å-Drag hela helgen och det innebär ett välkomnande av hösten med olika evenemang. Som musik utomhus. Och så 4000 marschaller runtomkring ån. Vi fick en långpromenad där i behagligt sken.

Bättre sent än inte alls men nu först behagar Blomman för Dagen att blomma. Jo, jag vet. Sådde sent. Men just idag är det som sommar igen så än sen då. Det blommar nu, och det är också trevligt.

Maken riggade verkstad ute och fick därmed bra arbetsväder. Trapprenovering pågår här och har så gjort sen semesterns sista dagar. Nu börjar det allt närma sig färdigt!

Jo, ibland slår nyttigheten till och jag mixar allt grönt jag hittar i kylen och dricker upp det!

Sommaren säger bestämt ifrån idag, att nån höst är det då rakt inte! Det ser ut som högsommar och känns även så. Varmt och soligt och blommorna ser inte heller ut att vara redo för höst än.

Lördagsstämning

Lördagar är av ett speciellt slag. (i alla fall de lördagar som är lediga) Man vaknar i egen takt, ligger kvar extra länge om lakanen byttes dagen innan. Maken går upp först, fixar kaffe och dukar fram. Eller så gör jag det.
Dricker kaffe i bibblan och lyssnar på musik av väl valt slag. Myser med en katt i famnen och dricker morgonkaffet och dagen är helt orörd. Vissa planer kanske finns för senare eller så finns inga alls. Bara att ta dan som den kommer.

Idag är det dessutom första september och min favoritårstid står i beredskap att ta över så fort sommaren känner sig redo att lämna. Än kan det vänta lite, alla sommarblommor är fortfarande ymniga. Känns hårt att de snart ska blomma ut, torka bort eller frysa ner. Sommarlivet ska packas ihop och ställas undan. Höstlivet ska in, ljusen tändas och raggsockorna dras på.
Ikväll tänder staden tusentals marchaller längs ån. Å-natta är här och det bjuds också på diverse musikaliska evenemang och annat här och var. Om vädret är allt utom än regn tar vi en tur längs marschallremsan och lyssnar av en del musik där den intresserar. Hittar nåt gott att äta någonstans också. Tror det blir en bra kväll.
Men innan dess.
Nåt finns det säkert att göra. Känns lite som att skogen kallar … ja! Jag går en sväng!

Läsning

En av böckerna jag läste på semestern handlade om just böcker. Huvudpersonen, en bibliotekarie med bokhandlardrömmar och därmed var bokreferenserna många genom hela boken. Författaren inledde också med sin egen, högst personliga syn på böcker, läsning och läsplatser. Jag är delvis enig med henne om var det är trevligast att läsa, men har givetvis egna favoritställen likväl som ställen där jag sällan sätter mig och läser.

I sängen: Mitt inne i en riktigt bra bok kan jag längta efter att kunna gå och lägga mig och få läsa vidare. Förr, i yngre dagar, kunde jag läsa mig igenom halva natten innan jag tvingade mig att slå ihop storyn och släcka lampan. Nu, i äldre dagar, somnar jag snudd på direkt jag öppnat boken, hur bra den än är. Hinner läsa ett par, max tre sidor men sen börjar jag nicka till och tappar handlingen. Ibland tappar jag rentav hela boken. Så nej, sängen är ingen vidare bra läsplats. Det är också uteslutet att använda sängen för läsning övriga tider på dygnet av samma anledning. Jag somnar.

I soffan: Nja. Lätt hänt att jag hasar ner i liggande ställning även där och då vet vi hur det går. Dessutom kan teven bli en frestelse som får mig att lägga undan boken och zappa runt i stället. Nä, jag läser sällan i soffan.

I bibblan: Givetvis! Eftersom jag faktiskt har ett eget litet biblioteksrum hemma, trivsamt inrett med en skön fåtölj, fotpall, en tickande klocka är det såklart en favoritplats för läsning. Det finns också möjligheten att lyssna på musik där om jag vill, fast jag nog föredrar att läsa i tystnad. Men musiken behöver nödvändigtvis inte vara av något stökigt slag. Fönstret kan stå öppet om det behövs, eller så tänder jag en massa ljus. Runtom mig i hyllorna finns fler böcker att läsa men framförallt så luktar det böcker och papper därinne och bara det är inspirerande nog.

Utomhus: Läser jag gärna under de årstider som det är möjligt. Någonstans i trädgården alltså. Jag bär aldrig med mig nån bok till något annat utomhus. Eftersom jag inte är någon solare blir det inget strandläsande heller. Hemma i trädgården finns mängder av ställen att slå sig ner för läsning. Givetvis i skuggan där det fläktar bra. Lövprassel och humlesurr och sånt förhöjer känslan. Hammocken är en frestande plats men där blir det ingen vidare läsning eftersom jag … just det. Somnar. I altansängen däremot, det är visserligen en säng, eller en så kallad dagbädd. Men den är ändå min favoritplats att läsa på utomhus. Det är ytterst sällan jag lägger mig ner och läser där fast det går (för då somnar jag ju). Bullar istället upp med kuddar för att sitta riktigt bekvämt och avslappnat. Sängen står skyddat och bra och har en trivsam sänghimmel så att det blir ombonat och mysigt. Utom när solen gassar in över hela altanen, då blir det för varmt och för ljust. Men medan solen är upptagen på annat håll är det en utmärkt plats där också katterna får plats samtidigt. De är sånt trivsamt läsesällskap oavsett var jag väljer att läsa. En sovande katt är fenomenal på att bidra till stämning och lugn.

Jag blir lätt helt uppslukad av den bok jag läser och bär den liksom med mig i sinnet när jag inte läser. Och längtar efter stunderna där jag kan få läsa i lugn och ro. Av någon anledning har jag väldigt svårt att komma ihåg titel eller författarens namn på den bok jag är mitt uppe i. Först när jag läst ut den kommer jag i håg vad den hette. Den jag pratar om i början här hette ”Den lilla bokhandeln på hörnet” och skrevs av Jenny Colgan.

Semesterkreativitet

Att vara ledig boostar kreativiteten och skapandet här hemma, det är sen gammalt det. Både jag och Maken är skapande och kreativa av oss och haft lite olika projekt för oss under denna semester. Det har funnits tid för sånt också eftersom vi valde att ha en hemmasemester och ta dan som den kommit. Då kan man lägga en hur lång stund som helst på något tidskrävande pyssel.
Maken har klurat ut hur man bygger in diverse minivärldar i uttjänta glödlampor. Han har gjort en med ett bilvrak tidigare och den här gången blev det en fyr med stormig hav. Han har byggt fyren själv och havet likaså. Fått in alltihop i glödlampan efter att ha öppnat den på nåt vis och avlägsnat själva ljusanordningen. Klurigt va! Han planerar redan för nästa och samlar på sig lite material och jox som ska få flytta in i glödlampan. Han samlar lampor också, så risken finns att det blir mörkt här i höst 😉

Jag hålls i vanlig ordning med stickningen. I alla fall när vi sitter och tittar på nån film eller annat på teve. Den här sjalen påbörjade jag i inledningen av sommaren och fick den färdig innan semestern tog slut. En varm och skön ullsjal i glada färger blev det. Nästa stickning är redan i full gång givetvis, för jag råkade slinka in på lilla garnaffären i stan en dag och därifrån kommer jag inte ut tomhänt nånsin.

En dag fick jag en väldigt fin kartong av en god vän. Den var som ett litet vitt skåp med dubbeldörrar, och hade innehållit endast en mascara. Lyxigt stort fodral för en ynka mascara kan tyckas. Allt för fin för att bara slängas! Jag grunnande en stund på vad jag kunde ha den till och gjorde om det till ett skåp för örhängen! Vände helt enkelt på plastinsatsen som hållit mascaran stående i kartongen och trädde metalltråd några varv igenom. Sen kunde jag hänga in ett gäng örhängen.

Apropå örhängen så har jag också tillverkat ett redigt gäng egna sådana i under semestern.
Fick en idé på hur jag ville ha dem och vips hade jag en hel radda nya örhängen. Det går fort när jag kommer igång!
Pärlpyssel är både pickligt och roligt. Mitt i, kände jag hur synen inte riktigt förmådde få till de där öglorna jag virar att hänga pärlorna i. Maken hade precis åkt till Biltema i något ärende. Så jag skickade ett sms att han skulle köpa med sig en lampa som har ett rejält förstoringsglas i till mig. Fick ett skratt till svar, ”precis vad jag hade tänkt överraska dig med” skrev han! 😀 Nu ser jag hur bra som helst med allt sånt småttigt.

Kreativ så det nästan går överstyr är jag ute i trädgården också i vanlig ordning.
”Det finns så mycket att titta på här” utbrast en kompis på besök. Jo, det gör det. Så hörnor med blommor överallt och stilleben och pyssel i mängder därtill.
Även Maken fick en släng av trädgårdskreativitet en dag och tillverkade en överdimensionerad målarpensel. Den står nu fint därute tillsammans med färgpennorna han tillverkade för nåt år sen. Nu ska jag bara komma över en tom färghink att ställa intill penseln och den tänker jag stoppa ner en blomma i såklart.

På semesterns sista dagar svalkade det av så pass att vi orkade ta tag i renoveringen av källartrappan. Allt behövde målas och själva trappan ska kläs om bara vi målat klart. Det syns redan nu att det kommer att bli bra.

Maken fick också lust med lite mer smått pyssel. Han hade länge varit nyfiken på konsten att vika böcker. Vi kollade runt lite på nätet och fick en hel del tips. Det där är hur omfattande som helst. Inget för mig, skulle aldrig orka sitta och vika sida efter sida i en tjock bok. Men jag letade fram en bok som jag tydligen hade två av, och den gav han sig genast i kast med. Nu står boken och pryder en hylla. Och fler vikningar planeras så det var tydligen roligt.

En dag var vi bjudna på fest. Då köpte jag lite blommor och band en bukett. Ibland skulle jag kunna tänka mig att jobba som florist. Men det brukar stanna med en tanke och att jag gör en bukett till någon som fyller år. Trivsamt nog.

Jahapp

Allting har en slutpunkt och så även denna semester. Söndagskvällen som är typ den värsta söndagskvällen på året är kommen och i morgon är den så kallade vardagen här igen. Inte speciellt välkommen men heller inget vi kan undvika. Vi tillhör inte de där som tycker att det är skönt att återgå till nån slags vardag igen. Matlådor som ska lagas, klockor som ringer alltför tidigt och nätter som ska tillbringas på jobbet. För att bara nämna något. Vi har inga problem med att få den helt lediga tiden att gå utan att för den skull vara det minsta planerade och fullbokade. Skulle med lätthet kunna slippa att jobba mer om bara ekonomin inte ogillar den tanken så starkt.
Semestern var som en semester ska vara i mina ögon. Lugn, långsam, trivsam och oplanerad. Vi har tagit dagen som den kommit och styrt dit näsan pekat, inte alltför långt hemifrån och jag har fått sova hemma i egen säng varje natt!
Sommaren har handlat mycket om vatten och värme och blommor och muminmuggar. Kaffe på morgonen och åkturer i Rodden och mys på altanen. Vi har hunnit med mycket av varje. Sett fina bilar, strosat på stan och pysslat i trädgården och gjort loppisfynd. Hunnit umgås och haft främmande, ätit gott hemma och ätit gott ute och shoppat och slappat och städat och fixat en del hemma. Sett film och serier och jag har läst en massa. Och vi har pysslat och grejat. Ja. Haft det alldeles jättebra på alla sätt och vis helt enkelt! Kan man backa tiden och börja om?

Slöar


Precis här typ. På den där himla sköna altansängen är det bra viloläge. Middagen är lagad, uppäten och undanstädad. Himlen är fylld av moln och temperaturen behaglig. En katt intill med sin yviga svans svepande mot mina bara ben. Det är bara tisdag ännu denna sista semestervecka. Ja, precis så bra har jag det!

Värmeväxling

Typ sen maj, med några få undantag, har min första åtgärd varje morgon varit att slå upp dörrar och fönster på vid gavel, för att hinna få in den något svalare luft som eventuellt funnits utanför huset. Efter att först ha slagits av den tjocka och kompakt varma inomhustemperaturen i huset som stod i skarp kontrast till den källartemperatur jag kom ifrån. Sovrummet nere i källaren har varit min räddning. Även om temperaturen sakta stigit även där så nådde den i alla fall inte högre än strax ovan tjugo grader.
Fläkten i vardagsrummet har varit konstant på och följt mig till köket för att hjälpa till med matlagningen. Luftavfuktaren i källaren har jobbat hårt och producerat mängder med vatten som jag använt till blommorna.
På fredagskvällen kändes det plötsligt som att något vände i den kraftiga vinden. Det blåste allt kraftigare, allt svalare och tillslut satt vi faktiskt och småhuttrade lite och valde rentav att gå in. I lördags var det mycket riktigt första morgonen på vad som kändes som en evighet, som jag klev ut i luft jag frös i. Morgonrocken var mitt i allt för kall och jag vände och gick in och klädde på mig. Vi åt frukost ute även då, men med tröja på.
Och så har det fortsatt. Gårdagen regnade mest hela dan och det blev knappt femton grader som mest. Idag skiner solen men luften känns så där som den faktiskt brukar göra i mitten av augusti här i södra Norrland, läge för något långärmat liksom. I det läget får det gärna vara sol även för min del. Och jag går ner i garderoben och drar på mig plagg som hängt oanvända hela sommaren. Njuter av att känna mig klibbfri och smått frusen. Äntligen liksom.

Veckans

Oj, oj, jag kom tydligen av mig! Semestern pågår faktiskt ännu och en hel vecka återstår. Kanske läge för en sammanfattning av den förra då?

Veckans transaktion: Jodå, pengarna vi efterlyst anlände. Maken hade den goda tonen att ringa och anmäla avsändaren att de kommit tillrätta. Där det lätt skamset erkändes att man glömt skicka filen! Trots flera påringningar kom alltså ingen på det, utan skickade oss till banken som två fån! Ja, ja. Nu har vi dem i alla fall.

Veckans stenrullning: Nej, ingen orkar rulla bort den rejäla sten som ersatte den mindre vid vägbumpet. Däremot orkade nån sparka ner även pinnen på andra sidan och i går orkade någon bända loss hela bumpet och hyva det åt fanders. Tyvärr hittade den nitiske vägbumpvakten fanders och bankade tillbaka bumpet igen. (med hårda hammarslag gissar jag) Och knackade ner pinnen på nytt. Allt är för tillfället i ordningställt … men jag tror knappast vi sett slutet på den här kampen än.

Veckans gäster: Brorsan, Svägerskan och Mamma kom på besök med övernattning. Mycket trevligt som alltid! Lilla Hunden skulle också ha varit med men han har skaffat sig ett semesterboende där han blir extra ompysslad och valde att stanna där. KattGrabbarna var rätt belåtna över det valet och kunde därmed leva som vanligt här hemma. Vi tvåbenta umgicks och åt gott och hade allmänt trevligt.

Veckans utsikt:

Veckans shopping: En ny och särdeles extraspecial Mumin-mugg skulle släppas till försäljning en midnatt. Tove Janson skulle ha fyllt år den dan och därav fanns muggen. Vi satt superberedda (midnatt i Finland innebär tjugotrenollnoll här) jag med mobilen och Maken med dator och vi klickad på kööööp med extra hårt knapptryck så fort den gick att beställa. Ändå blev vi utan! Muggen hamnade visserligen först i varukorgen och vi hann jubla. Men i väntan på kassan hann den ta slut och vi satt där utan i alla fall! Snopet var ordet. Folk var upprörda i kommentarsfälten så vi var inte ensamma om att ha missat. Nästa dag stod hoppet till Kusin som åkte långt till en av få affärer som sålde samma mugg. Icke! Dom var redan slut där också. Jahapp. Men skam om man ger sig. Vi budade hem en från den kända auktionssidan idag. Ja, dyrare, mycket dyrare såklart men vad fasen … (Tror för övrigt inte att den kommer att bli någon extrem dyrgrip trots allt. Det finns massor av dem i omlopp på alla auktionssidor redan. Varje kund tilläts köpa hela sex muggar vardera och överflödet ska nu prånglas ut till överpriser av sällan skådat slag. Folk kommer att tröttna.)

Veckans film: Vi såg en sådan där äventyrsfilm en kväll. Lara Croft hängde i fingertopparna högt över marken och svingade sig genom rostiga och övergivna flygplan med fallrisk och letade skatter med skurken flåsande i hälarna. Fast egentligen letade hon bara efter pappa. Envis tjej det där! Nåja. Alicia Vikander gör en utmärkt rollprestation som vanligt och därmed blev det sevärt! (i motsats till plutande Angelina som gjort rollen förr) Det var spännande och tja, actionfyllt!

Veckans bok: Läste ut Jenny Colgans ”den lilla bokhandeln runt hörnet” mitt i ett redigt åskväder. Den var väl som den typen av böcker är mest. Lättsam, larvig och lagom förutsägbar. Låter som en sågning och det är det väl delvis. Inte i närheten av det bästa jag läst men vill man ha ha nåt lättsmält och småtrevligt, så visst. Då funkar det. Läste ”det lilla bageriet på strandpromenaden” av henne innan och den skulle jag i så fall hellre rekommendera.

Veckans frukt: Päron och åter päron faller från mitt stora päronträd. Det har innehållit päron förr givetvis men aldrig några ätliga päron. De brukar vara hårda och träiga och falla ur innan de växt klart. I år är de större, söta och goda och betydligt fler. Stormen häromdan skakade ur hälften och jag plockade korgen full av fallfrukt. I morse kokade jag en del av dem till mos. Gott mos blev det också. Men jag har massa päron kvar i alla fall. Vad ska jag göra med dem? Hur mycket mos behöver man?

Bank på riktigt

Vi hade en specifik anledning att besöka banken med våra personer häromdagen istället för att logga in via nätet eller i mobilappen. Det var länge, länge sen vi hade anledning att besöka banken. Stod därför mäkta förvånade vid en helt ny entré.
Här i stan har den bank vi anlitat genom åren befunnit sig på gatuplan, relativt centralt. I en stor, typ gigantisk, lokal i ett äldre hus. Man kom in genom dubbla dubbeldörrar i glas som öppnades automatiskt in till en stor sal som manade till mössan i handen. Nu var dubbeldörrarna borta. Ersatta med enklare dörr i glas att öppna själv. Där mötte vi ett nytt trapphus och kom upp till en nyrenoverad, men betydligt mindre lokal nån våning upp! Vi blev nådigt mottagna och fick förklara vårt ärende direkt vid entrén. Detta ärende gick tydligen inte att vifta bort, alltså tilldelades vi nummerlapp. Uppfattade inte om det var tillåtet att dra en sådan på eget bevåg eller om alla utdelades efter en första gallring. Alltså. Banken vill helst inte träffa sina kunder, det fattar vi ju! Kunder är suspekta typer som ska hållas med sina ärenden hemma vid sina egna datorer och smarta telefoner och sköta sig själva. Inte störa banken med småsaker. Nog måste det ändå kännas lite nesligt nedgraderande för personalen, även om de bokstavligen flyttats upp. De blir ruskigt överflödiga! Onödiga jobb liksom.
Det var sen fredagseftermiddag, inte mycket folk som vågat sig in. Vi kallades raskt in till ett bord där såväl kunden som personalen stod på varsin sida om en dator. Där granskades vårt ärende, utan resultat. En inte så överdrivet stor summa pengar har tydligen kommit vilse! Hur det nu är möjligt i dessa datatider. Maken skulle enligt utskick erhållit dem på kontot redan nån dag innan. Där fanns de inte när vi loggade in och kollade. Han ringde stället som skickat dem och hänvisades till banken, som alltså raskt rullade tillbaka bollen. Inte satt dom och höll på några småpengar inte och hör sen! Vi fick lösa det där utan dem.
När vi ändå var där och hade deras uppmärksamhet passade vi på att fråga andra grejer. Möttes av nåt höjt ögonbryn, men som de ovetande typer vi tydligen var tilldelades vi trots allt en motvillig tjänsteman och ett enskilt rum! Trots att det var snudd på fredagsmys och allt. Tydligen skulle det bokas tid för dylika ärenden men han svalde sin suck och motade undan tanken på groggen eller finvinet och knappade fram det vi önskade. Det var rätt skönt att få gå därifrån.
Det andra ärendet är dock fortfarande olöst. Maken ringde avsändaren idag igen och tydligen kan inget annat göras i dessa dagar än att vänta på att pengarna studsar tillbaka. De gör tydligen det efter en tid om inte mottagaren får tillgång till dem. Jahapp. Så vi väntar på studs och hoppas att nästa utskick avlöper friktionsfritt.