Går med långsamma steg

Kanske beror det på en återkommen hälsporre, kanske är det bara för att det är semester. Jag kommer hursomhelst inte speciellt snabbt framåt utan strosar mest. Det betyder inte att jag ligger på latsidan, nej, nej. Det blir mycket gjort men i sakta mak. Och kanske är det ändå mest semesterkänslan. Även om den där hälsporren förtjänar en mängd fula ord och får mig att gå likt väldigt gamla människor. Just vetskapen om att det är semester gör dagarna långa och ingen tid ska passas. Alltså kan jag ta mig an det jag tar mig an utan tidsperspektiv och bara vara i det.
Först donade jag på här hemma i godan ro. Efter det åkte jag på en runda via ett antal affärer med en lista att pricka av. Hann också skjutsa en Dotter som hade en cykel att hämta. Därefter tog jag mig an en del trädgårdsarbete och bar en massa vatten för att hälla över törstiga växter. En stunds slappläge på det och mitt i allt hade klockan trillat iväg mot kvällsdusch och läggdags. Så godnatt då!

Klädd i Vitt

Och plötsligt stod en brud i vårt hus! Lite märkligt kan tyckas, en helt vanlig lördag i juni när solen visade sig efter ett par dagars ihärdigt regn. Skapade en riktig junidag med blomdoft och humlesurr medan jag inredde sminkplats på altanen. Ställde fram en stor spegel och gjorde lite extra fint. En bricka med bubbel, fina glas och jordgubbar.
Snart var altanbordet fyllt av smink och framför spegeln trollades en Brud sakta fram. Det var BrorsDottern som stod för sminkadet och Bruden var hennes Kompis. Egentligen helt okänd för oss, men vi fick ändå äran att vara med i detta viktiga ögonblick.
När sminket var på plats drogs brudens vita klänning fram ur sitt hölje och hon fick hjälp att få på sig underverket utan att sabba vare sig frisyr eller smink.
Och där stod vi alla, och beundrade. Så fin!
Sen hämtades hon för att åka på sitt bröllop och vi vinkade av med alla lycksägelser vi hade. En annorlunda dag och kul att fått vara en del av och att få vara en av de första som såg Bruden. Hoppas det blev en minnesvärd dag för henne och att hon får ett lyckligt äktenskap!

Lever semesterliv och så

Det var ett intensivt regnväder även i morse när jag klev upp.
Inte gör det så mycket bara det inte blir för många dagar. Jag roade mig med en film till frukost, lite stickning och diverse annat slött.
Efter att ha duschat och kommit i kläder var min plan att åka och handla lite mat. Men jag blev kvar i soffan. Av en speciell anledning.
Maken kom nämligen hem med en box med vinylskivor igår. Sen han köpte vinylspelare nyligen har jag fastnat i klassisk musik igen. Det finns en hel del klassisk musik i huset sen förr, på cd. Men den känns mer rätt på vinyl. På loppisarna praktiskt taget skänks klassisk musik på vinyl bort. Man kan hitta skivor för en femma och de är i hur bra skick som helst. Mozart är min absoluta favorit. Sen länge. Nu håller jag på och samlar ihop en schysst Mozartsamling på vinyl.
Alltså blev det en genomlyssning av den nya boxen och medan Mozart fyllde rummet tände jag ett ljus och låg i soffan och läste. Gick bara upp för att vända på skivan, eller byta till nästa. För så är det ju med vinylskivor. Men himla trevigt!

Inleder med

  • Regn och åska regerar ute när jag vaknar på jobbet. Störtregn, för att vara exakt. Det hinner bli ett kort uppehåll precis tills jag ska gå. Hinner precis komma in i bilen innan det börjar om. Schysst av regnet att låta mig gå torrskodd.
  • Eftersom tiderna råkade passa plockade jag upp Dottern hemma hos sig och släppte av henne på jobbet så slapp hon en cykeltur i störtregn.
  • Passade på att handla innan jag själv åkte hem. Lugnt på matbutiken så här dags en vanlig torsdag och jag fick därför parkeringsrutan närmast ingången. För nu beviljades jag inget uppehåll.
  • Kom hem och bar in kassar och satte på kaffe.
  • Eftersom semester för min del i stor utsträckning handlar om att vara ledig på natten får jag alltså sova hemma varje natt. Sånt alltså. Därför städade jag sovrummet och bytte lakan bara för att.
  • Städade resten av huset också.
  • Till lunch åt jag min favoriträtt, färskpotatis med dopp i kopp, sill, gravad lax och alla tänkbara tillbehör inklusive en liten snaps.
  • Påbörjade en ny stickning. Inte för att de andra är klara utan bara för att jag kom på att jag kan behöva just en sån.
  • Tillbringade resten av kvällen med att bo i soffan med denna stickning och titta på diverse på teve.
  • Jo, nu är det semester!

Sånt där man plötsligt minns

Helt plötsligt kan minnets strålkastare riktas mot olika små smulor som bara ligger där utan att man vet om det. Och man stannar upp och låter den där bilden stanna upp, försöker få fatt i dess helhet, för att kunna titta på den ordentligt innan den bara sveper förbi.

Som den lilla vita burken, med små klarröda lätt genomskinliga vitaminkulor jag åt som barn. Lite gummiartade i konsistensen. Hur lätt de gled ner i halsen och hur svåra de ändå var att svälja! Minns inte alls vad de var bra för, men de var fina. Som röda små pärlor.

Där i barndomen fanns också den där feta salvans strävhet mot huden. Jag minns ännu doften från den där platta och runda burken när Mamma gnuggade in köldskyddet i våra barnakinder innan vi for iväg ut i snöhögarna. Sen klibbade vantarna mot de fetglansiga kinderna när man torkade snoret ur näsan mitt i skidåkningen.

Mina finaste vita men otroligt tajta jeans hittar jag i tonåren. Satinjeans. Som jag tjatade till mig med tillhörande jacka till konfirmationen. Blev tvungen att ligga på sängen med magen klistrad mot ryggraden för att få upp gylfen. Och domningskänslan som snabbt trollade bort höftbenen efter en stund i den där jeansinstängdheten. Men fina var dom!

En skarpt grön och sladdrig kjol. Tror jag sydde den själv av nåt stuvtyg. En vid omlottkjol var det. Som jag lindade och knöt om midjan. (ja bara det, det fanns en midja!) Den där kjolen var verkligen illgrön och jag gillade egentligen inte färgen så mycket. Men tyget! Det var så härligt sladdrigt mot de bara sommarlovsbenen.

Den där stora nästan runda stenen bakom huset, som jag aldrig kunde klättra upp på! Man kunde häva sig upp via två tätt växande smala träd som stod inklämda intill stenen. Med bra gummisulor på fötterna som gav ett någorlunda stadigt grepp mot stenen. Och en medfödd klättringsteknik som jag saknade. Som Brorsan hade. Så han typ flög uppför den där stenen och satt där och flinade retsamt och hävde ur sig hånfullheter. Jag har aldrig varit bra på vare sig att klättra eller höjder.

Hundvalpen! Såg henne på bild (ja inte just hon men en av samma ras) vit och långhårig med rosett i pannluggen. Bruna ögon och en brun knappnos mitt i allt det vita. Jag skulle ha den! Och ingen annan. Hon var sötast i världen när hon kom. Lurvig och lockig och busig. Lockarna växte bort, blev en lång silkesvit och mycket svårborstad päls. (Som mamma med möda fick sköta.) Alltid med röd rosett i pannluggen. Jag har ännu kvar en av hennes röda rosetter, gömd i en porslinsvariant av den hundrasen.

Doften av tung regnvåt granskog vid stugan. Trollskog. Höga mäktiga granar, mörkgrön mossa och barrig stig. Där strosade jag och plockade blommor och åt sura blad. Jag har alltid trivts bra i skogen.

Mycket annat och betydligt mer väsentligt har glömts fullständigt. Men sånt smått och obetydligt ligger kvar där i minnet. Tur är väl det!

Snart, snart

Det återstår ett dygnsjobb, med start i morgonbitti, mellan mig och semestern! Är det verkligen sant? Långt och länge ska jag vara ledig och mest bara ta dan som den kommer. Min favoritsemester liksom.
Det blir allt en liten tripp ändå. Vi far hemöver några dagar faktiskt. Ett midsommarfirande har vi nämligen tiggt till oss, hos Kusinen med den fina stugan på stranden. Det ska bli jättemysigt. Men när vi kommer hem efter det är det skönt oplanerat med resten av ledigheten. Snart alltså.
Idag har jag knutit ihop de sista lösa trådarna i den delen av mitt jobb som är mer kontorsrelaterad. Är liksom klar och kan börja på blankt papper när semestern tagit slut. Känns skönt att inget släpar efter och att jag hann med allt jag tänkt. Det andra jobbet rullar bara på med andra personer när jag slöar hemma i paviljongen. Där behövs inget knytande. Så snart, utlyser jag semesterfrid.

Shoppingdag

Det hör sannerligen inte till vanligheterna att jag shoppar kläder på stan. I själva verket är det en syssla jag ogillar och tar mig an bara när det är nödvändigt. Men den här sommaren som kastats över oss kräver nån slags somriga kläder och de som användes förra sommaren behövde kompletteras.
Jag hade förberett mig för detta oundvikliga ont i några dagar och försökt undkomma genom att shoppa på nätet. Men ja, det kan visa sig blir mer krångligt ändå, ifall plaggen inte passar eller faller mig i smaken när de anlänt och ska packas ner och returneras. Nä, det måste bli stan ändå.
Alltså gjorde jag mig iordning efter att ha dragit ut på tiden med att klippa gräset och plocka blommor och bara strosa runt i trädgården med diverse. Att åka till stan en måndag kring lunch, en skolavslutningsdag, var bara det ett genidrag. Inte många andra befann sig på nån shoppingrunda. Inga upptagna provhytter och snudd på obefintliga köer vid kassorna.
Min plan för dan var att komma över en klänning av nåt slag, och nån överdel passande kjol eller byxor. Hittade rätt storlek av en klänning jag sett på nätet direkt i första klädbutiken och den såg ut som jag tänkt även på mig. Och efter det hade jag nåt märkligt flyt, för på nästa affär lyckades jag hitta två klänningar till och även två olika alternativ på överdelar. Sen drog jag vidare och lade mig till med två par leggings och en t-shirt. Dessutom två par skor och en mascara. Allt passade bra och kändes trivsamt och var dessutom i min favoritfärg … eller om det är avsaknad av färg snarare för allt inklusive mascaran var svart.
Därmed känner jag mig skapligt ekiperad för sommarväder både här och där.
Nöjd över denna lyckade shoppingrunda bjöd jag mig själv på shushi innan jag också handlade lite mat och åkte hem.
Det blev en riktigt lyckad dag på stan det!

Kvinnligt

Mamma hade ett spegelbord, sånt toalettbord i sovrummet när jag var barn. Där skulle man sitta på en pall och göra sig iordning för dagen. Små lådor under bordsskivan för smink och smycken och annat. En spegelanordning i bakkant av bordet. En stor i mitten och så två smala på vardera sidan om, och dessa var fästa med gångjärn för att kunna vinklas. När man behövde se till frisyren i bak liksom. Svinryggen kanske, eller lockarna som kom sig av dessa rullar som mamma gick omkring med tills håret torkade. Hon satt nog vid sitt toalettbord när hon rullade i dem också om jag minns rätt. En efter en rullade hon tunna hårslingor runt och fäste sen hela rullen vid hårbotten genom att trycka en plastpinne genom rullen. Sen knöt hon en tunn duk över alltihop.
Det var svårt det där, att rulla hår på hårrullar. Jag försökte allt. Jag satt gärna där och speglade mig i de tre speglarna. Inte så mycket för hårrullarnas skull. Det var främst läppstiften jag ville åt. Så länge jag kan minnas har jag gillat läppstift. Mamma hade inte många, men jag smygprovade dem. Nu pratar vi sextiotal, alltså var det mest ljusrosa läppstift, utan nån glittrig glans.
Guldiga metallhylsor som man drog locket av med ett plopp, och skruvade fram det feta stiftet. Det hade en speciell tvålig doft som jag minns tydligt än. Och jag hade sett hur mamma gjorde. Spände underläppen och drog några varv med stiftet. Sedan lika med överläppen och noga passera amorbågen så att färgen hamnade precis rätt. Tills sist gnida läpparna mot varandra för att jämna ut färgen. Missade säkert en del fast jag var så noga, och sen satt jag där med min ljusrosa mun och beundrade spegelbilden.

Läppstift är fortfarande kul. Jag kan inte påstå att jag känner mig speciellt beroende. Inte som hon Hollywoodfrun som känner sig naken och övergiven om hon inte har sitt beige läppstift.
Det går jättebra att vara utan också, men det är bra mycket tråkigare. Jag vill ha många att välja mellan och de ska helst vara av bra kvalité, ge en fet och täckande känsla och givetvis ha en passande färg. Gärna rött, knallrött, vill jag ha.
Det är inte alltid så lätt att hitta den där rätta färgen i butiken. Belysningen ställer till det och att prova färgen från provläppstiftet i hyllan mot handen ger inte samma intryck som att se det på läpparna i dagsljus. Och prova provläppstiftet på läpparna … nej! Mot vilka munnar och händer har denna yta strukits? Usch nej. Det blir ränder på handryggen tills man lyckats välja ut den som verkar bäst. Det har blivit några missar genom åren. Men numera finns favoriter jag håller mig till. Gillar alldeles speciellt de där matta och pigmentrika stiften som täcker bra och sitter länge.
Knallrött läppstift har en tendens att väcka uppseende. Märkligt egentligen. Bara ett läppstift liksom. Men jag har sett det tillräckligt ofta för att veta att jag inte innbillar mig. Oftast av kvinnor i min egen ålder eller äldre. Och det är varken med uppskattning eller önskan om att själv skaffa sig ett jag ser dem uppmärksamma min läppstiftsfärg. Nej, det
är högst kritiskt och gränsande till föraktfullt. Det signalerar tydligen nåt jag själv är ovetande om. Eller så tycker dom att det är oklädsamt bara. Men vet ni tanter! Det skiter jag i, oavsett vad, för jag gillar det. Prova själv! Allt blir mycket roligare med ett knallrött läppstift.

Och när kvällen kommer

Då öppnar vi allt på vid gavel och hoppas att det ska finnas nån slags svalka som ska ta sig in i huset. Fläkten får jobba på högvarv och hjälpa till att blåsa runt det där inbillade svala.
Eller så tar vi en tur med den taklösa hotroddbilen och blåser värmen ur systemet. Främst huvudet då så håret yr.
Ikväll valde vi båda alternativen. Vi rullade först i bilen ner till stan och åkte ett varv och beskådade fenomenet uteservering och vände sen nöjda hem igen utan att kliva ur bilen. Väl hemma slängde vi upp dörrar och fönster och sitter här nu relativt avsvalkade och urblåsta.
Just nu har himlen täckts av förhopningsfulla regnmoln. Och blåsten därtill försöker mana fram ett regn.
Jag som ska jobba dygn från i morgonbitti skulle verkligen inte misströsta om det blev den svalare och mulnare dag som vädernyheterna påstår. Det skulle göra jobbdagen lättare för en sån som mig. Ja, hoppas går ju. Nu viker jag ihop denna lördag och letar rätt på sömnen.