Dagens känsla

Typ så här känns det nu. Musse gillar inte värmen mer än vad jag gör men han envisas ändå med att vara ute i den. Jag har försökt få honom att pausa en stund nere i källaren. Men han bara jamar omkring en stund och ska strax upp och ut igen Jag har lagt kylklampar under en filt och där ligger han och njuter … tills jag går. Då ska han kliva iväg och ut igen.
Han hittar väl sina hyfsat svala ställen ute antar jag. Ser honom komma från grannens täta buskage, hittar honom långt inne i rabatten eller i nåt långt gräs. Jag har givetvis sett till att det finns vattenskålar här och där i trädgården.
Idag åkte jag på diverse djurbutiker för att köpa kylmatta till dem. Den innehåller nån slags gelékulor som kyler ett par timmar när katten ligger på mattan. Såna behöver vi såklart! Mattorna var naturligtvis slut! Vem trodde nåt annat? En stor beställning var på väg att packas upp men allt var förbeställt, så jag blev utan. Nåja, Internet har allt man behöver. Det är beställt och på onsdag, senast, får vi prova.
Nu börjar det äntligen svalna av lite ute, därav Musses avslappnade läge. Svalka magen är exakt vad man känner för nu …

Doftrikt och vattenfattigt

Gick raka vägen ut i morse, klockan var knappt mer än sju men jag hade sovit klart. Kände mig pigg. Stod en stund på altanen och begrundade dagsläget. Blir ännu en varm dag. Fick syn på luktärterna jag planterat där jag grävde upp en ovillig rosbuske i början av sommaren. Rosen Louise Odier var utlovad att växa och blomma ymnigt. Icke! Den var liksom en lång pinne och en kortare pinne med klent av både blad och blommor, fast den haft några år på sig. Först beskar jag den hårt i hopp om tillväxt, men den lovade liksom skvatt inget i alla fall. Så jag högg ner spaden runt om och petade ur den ur sin växtplats. Slipp då liksom. Hävde ner den i en hink med lite vatten och där stod den och skämdes ett par dagar. Kom väl på bättre tankar. Liksom jag. Okej då, du får en chans till! Grävde ner henne på ny plats, soligare och mer skyddad plats och klippte ner ännu hårdare. Den skulle lockas till att växa om den klipptes hårt sa trädgårdsexpert på teve. Han visste tydligen vad han pratade om och rosen insåg väl sin sista chans! Nu växer den, rejält på nya stället.
Gropen där den stått fick min lilla nyinköpta luktärtsplanta istället ta över. Jag brukas så egna frön, speciellt luktärter. Men vintern var snörik och kall, kändes evig. Inga frön såddes. Jag köpte alltså en planta istället och den fick också ta över växtstödet som Maken tillverkat, som skulle hålla om den ymniga rosen. Jo jo … Den håller nu istället om den ymniga luktärtsplantan som har växt sig hög upp genom hela sitt stöd vid det här laget (inte bara halva som på bilden). I morse var den helt översållad med blommor. Jag plockar små buketter i den varje dag. Luktärter har den magnifika egenskapen att de blommar mer och mer, ju mer man plockar. Det finns alltså en och annan bukett inne redan. Men så fullt med blommor som det var i morse har det inte varit tidigare. Men så får den också extra omsorg för att den förtjänar det. Den där extra vattenskvätten som inte allt annat får (på grund av torkan) och näring därtill.


Just torkan är en mardröm för en blomälskare som mig. Regnvatten var det länge sen vi såg och mina tunnor skramlar tomma. Vi manas till att spara på dricksvatten. Men inte kan jag förmå mig till att låta alla blommor torka bort. Jag vattnar så sparsamt det bara går och bara de nödvändigaste. Rabatterna får till stor del klara sig ändå. Nån extra skvätt på en del nyplanterat bara.
Vi är så vana med allt detta dricksvatten att vi slösar med det helt självklart. Nu försöker jag spar alla småskvättar och de bildar faktiskt en redig mängd dagligen bara de väl uppmärksammats. När jag kokat kaffevatten till exempel och det blir en skvätt över som inte ryms i kannan. Den sparar jag i vattenkannan istället för att bara hälla i vasken. Eller den där slatten bubbelvatten som inte blivit urdruken tappat kolsyran. Den häller jag i vattenkannan. Vattnet jag kokat potatis eller grönsaker i hamnar också i kannan. Eller vattnet som tappas för att mana fram varmare vatten. En ansenlig mängd kallt vatten går till spillo i väntan på det varma! Jag stänger också nogsamt av kranen vid tandborstning, i duschen medan jag schamponerar håret och liknande. Försöker spara där det går att spara, så att skvättarna kan användas till törstiga blommor istället.
Hoppas verkligen det blir regn snart för värre än torkande växter är torkande skogar och skogarna brinner just nu. Det är en sån deprimerande tanke att jag knappt förmår ta in den. Så om nån kan en regndans! Dansa för sjutton. Vi behöver vatten!

Poetisk morgon … kanske

Det är lätt att bli poetisk en sommarmorgon medan temperaturen är behaglig och snudd på sval och när det där speciella ljuset är överallt och glittrar i blombladen. Sveper genom huset och hittar skrymslen, belyser plötsligt nåt likt en stråklastare på en scen.
Jag och ljuset, vi är som de där motsidorna på magneterna. När andra hyllar ljusets ankomst sörjer jag mörkrets frånvaro. Längtar omedelbart till november igen. Saknar allt sammetsmjukt mörker.
Grannen har målat huset denna sommar. Tidigare var det blekgult med betoning på blekt eftersom det stått och behövt färg rätt länge. Nu är det solgult och gassar in genom mina fönster ikapp med solen från andra hållet varje morgon. Och jag kryper upp ur källarmörkret med trötta ögon och känner mig vampyraktig (inget sug efter blod dock, bara vanligt kaffe) och vill dra ner allt mörkläggande omedelbart för att värja mig. (Hade han rådgjort med mig innan målning hade föreslagit svart, eller falurött åtminstone, färger som aktar sig för att reflektera solljus)
Men så skärper jag mig och tänker att ljuset är livet och efterlängtat och hyllat och liknande … (o)sanningar. Och går ut på altanen och känner dofterna av sommar i allt. En lätt bris, skuggspelet mot paviljongtyget, rasslande björklöv och ett överflöd av blommor. Just blommorna blir kontrasten. Att jag älskar dessa ljuskrävande ting men inte själva ljuset.
Visst är sommaren skön, i valda delar. Att slippa ha alltför många plagg på sig, att kunna sitta ute en sen kväll eller tidig morgon. Använda uterummen jag ordnat med i trädgården. Och just blommorna, alla dessa blommor. Men därtill finns också värmen, det kvava, jobbiga i värmen. Ljuset, det skarpa krävande. Myggen, fästingarna och diverse andra småkryp av irriterande art inte att förglömma. Eller mikroskopiskt små kryp som ger sig på mina blommor och fräckt tuggar i sig bladen.
Jag står en stund på altansteget med kaffemuggen, söker av trädgården. Efter det svalaste, skuggigaste och därmed behagligaste stället att vakna ordentligt på. Ser den trivsamma korgstolen och får genast en katt i famnen. Så ja.
Därifrån har jag utsikt över halva trädgården. I skydd av de ymniga björkarna sitter skogsduvan och rullar tungan. Alla grannars barn är ännu inomhus (tack och lov för sommarlovs-barnteve). Det gör tystnaden härute vilsam. Skatan som bor någonstans i närheten landar frimodigt på behörigt avstånd. Den har fått vatten i ett emaljerat fat, eftersom den försökte bada i en kastrull häromdan. Katterna tror att fatet med vatten är deras nya och större och förbättrade drickskål. Jag låter dem tro det, de kan gott dela med skatan. Även humlor och liknande surrande trädgårdsarbetare har fått en skål vatten. En mycket mindre skål, fylld med sten och glaskulor för dem att landa på och hitta vatten mellan. Vi måste värna om de minsta också.

Jag går in när kaffet är urdrucket. Katten har redan hoppat ur min famn för att jaga något som fladdrade förbi.
Dagen har bara börjat och snart släpps alla barnen ut. Huset behöver värmeskyddas, själv behöver jag göra något annat. Vad det nu ska bli. Lukta på mina blommor en stund kanske.

Sommarkväll i svalt läge

Värmen klär mig inte! Jag var ut en kort vända i morse, sen stängde jag dörren och drog ner husets alla mörkläggande rullgardiner. Städade lite medan det var möjligt att röra på sig och när det blev för varmt passade jag på att städa tvättstugan nere i källaren i stället. Långsamt och omsorgsfullt i det ljuvligt svala.
Efter det unnade jag mig en vila i den gamla soffan jag envisades med att pressa nerför trappan i vintras. Exakt just med sådana dagar som idag i åtanke. När värmen dallrar runt knutarna på värsta vis.
Så där satt jag i soffan och hade det bra en lång stund. Innan jag gick tillbaka upp i värmen och gjorde färdigt det som påbörjats. Fick med mig en katt ner i svalkan när jag var klar. Märkligt med de där Tassarna egentligen. På vintrarna när de knappt går ut alls tillbringar de gärna oceaner med tid sovandes i källaren då det är minst sagt kylslaget där nere. Men nu, när de kommer släpandes i tunga steg och söker skugga och svalhet överallt vägrar de gå ner! Kan funka med sällskap, så när jag ändå satt i soffan kunde Pancakes tänka sig att sova svalt en stund. När jag reste mig för att gå upp igen tittade han på mig med ”är du inte klok” blicken och rullade om sig för att sova mer.
Men jag var hungrig. Hade med mig fläkten in i köket när middag skulle tillverkas. Det här är ett välisolerat litet hus och har det väl värmts upp är det svårt att svalka ner det igen. Så snart vi ätit flydde vi värmen till varsitt svalare håll. Varför sitta och ha det O-bra när det går att ha det bra? Maken gick till garaget där han har både soffa och teve och jag tillbaka till soffan i källaren. Där slog jag igång en film i den gamla dator som inte duger till annat än filmvisning av dvd-format och sträckte ut mig ordentligt. Försökte övertala Musse också. Bar ner honom och snackade om svalt och skönt men han sa bara ”Nääee” och gick upp igen.
Nu har det äntligen slutat gassa sol och sprida värme och kvällen är otroligt skön. Blomstren har fått en skvätt dyrbart vatten och själv har jag fått en skvätt vin och njuter av att sitta ute. Alla rullgardiner är uppdragna för att alla fönster ska kunna öppnas och göra innemiljön aningen behagligare. Det ska visst vara varmt i morgon också. Tja, låt det vara så då.

Riktig semesterfirare

Jag har verkligen lyckats komma snabbt in i semesterläget i år. Eller vad sägs om att jag redan läst ut en bok och är halvvägs in i nästa? Eller att jag unnar mig en tupplur i hammocken varje eftermiddag? Eller att jag tar dan precis som den kommer till mig?
Som idag. Först drack vi morgonkaffe i den skuggbelysta paviljongen. Den är som bäst på mornarna och som sämst på kvällarna så länge solen har den i förvar. Sen räfsade jag faktiskt lite. Gräset är torrt och skräpigt, björkarna kastar ut torra och gula löv och det räfsade jag ihop och föste ner i trädgårdstunnan. Upptäckte också hur torra en del blommor var i sina krukor och gav dem en del vatten.
Sen klev jag in i duschen och därefter i något fräschare plagg och snyggade till mig lite. Vi hämtade upp Dottern och åkte till stan. Där var i princip bra vi. Alla andra ägnar sig åt sol och bad på närbelägna stränder. Jag gillar visserligen att bada, men inte i flock! Alltså håller jag mig ifrån stränderna, i synnerhet medan solen gassar som värst.
Vissa av butikerna bjöd på luftkonditionering, där var det trivsamt att vara. Vi strosade omkring mest, lite hit och dit. Handlade inget särskilt men lite smått. Eller mer stort i Makens fall, för han gick plötsligt omkring med stora kassen full. Hungriga blev vi också. Löste det med ett besök på den nyaste restaurangen i stan, den med mexikanskt. Där åt vi kryddstarkt och gott och blev redigt mätta.
När vi kom hem igen tillagade jag varsin islatte till oss och unnade mig en liten whisky därtill. Satt i den skuggade hammocken och fick sällskap av en katt och slumrade till en stund också. Men efter ett tag blev värmen, trots skuggan, överväldigande så jag gick in. Ner i källarsvalkan och slog mig ner i soffan där en stund. Lät kroppen coola ner lite. Helt underbart och rätt svårt att överge men jag tog mig trots det upp i värmen igen.
Nu är det kväller, vi har ätit en enkel middag och det börjar äntligen svalna av en del. Så pass att det går att vistas ute igen så jag drog med mig datorn och hittade en bra plats. Det är nu man borde ha haft något att bada i. Men jag orkar inte ta tag i det och åka till något badställe. Hur skönt det än vore med ett kvällsdopp.
Där gick veckan mot sitt slut. Tror nästa blir minst lika bra.

Idag …

  • nådde jag vägs ende. Jag bar med mig den hårt hoprullade trasmattan ut från jobbet, slog ut den i en lykosvepning och den rullade rakt ut i evigheten av ledighet. Jaja, jag vet. Väl metaforiskt. Jag har semester helt enkelt! Gårdagens dygnspass, som avslutades i morse, var det sista på ett tag och ledigheten är relativt orörd ännu och känns därmed som en evighet. Tills jag klivit iväg på den där utrullade trasmattan och inte längre kan se var den börjar …
  • köpte jag en flaska bubbel av rosa slag att fira denna nyinkomna semester med. Den har stått på kylning hela dan. Öppnad gubevars!. Och är nu … tom. Jag har ägnat mig åt den i princip hela dan sen jag kom hem med den. Så där i omgångar, sippande och njutande.
  • har solen gassat från relativt klarblått. Det innebär också varmare temperatur än jag gillar men jag har också skuggat ställen jag kan vistats i under dylika dagar.
  • somnade jag en skön stund i min hammock med en katt i knävecken. Alltså där under lönnen kommer jag att tillbringa mer än en stund under denna semester! Det lovar och svär jag.
  • köpte jag, dagen till ära … (det finns  bra ursäkter och så finns det dåliga …) ännu fler blommor … Dessa ska planteras i befintlig rabatt och plats finnes. Ogräset är rensat (i solgasset vill jag betona) och jag har provplacerat krukorna för att känna efter hur jag vill gräva ner växterna. Blir nog bra det där!
  • bestod lunchen av sill och potatis och övriga tillbehör. (läs: snapsen) Jag minns en gång när vi tillbringade semestern i stugan som Makens Mormor ägde. Jag älskar sill och potatis med alla slags tillbehör och hade dukat upp en rejäl sån tallrik. Färsk potatis och lax och skagen och flera sorters sill och … ja … För mig själv. Maken äter inget av det. Äckligt säger karln. Han hade alltså helt riktigt dukat upp en egen tallrik, bstående av en färdig hamburgare värmd i mikron med en extra skiva ost. De två tallrikarna var den fattige och den rikes tallrikar. Om man såg på dem med en mormors ögon. Där man också utgår i från kvinnans plikt i hemmet och allt det. ”Är det där allt du får?” var Mormorskommentaren. Stackars barnbarn vad har han fått för fru (sa undertexten) Där satt människan och mumsade i sig av överflödet och vad fick han, mannen … en halvfabrikatburgrare med extra ost? Mormor borde ha varit med i affären när våra rätter handlades och hört att Maken minsann kan bestämma själv … Jag hör hennes röst varje gång jag dukar upp min rejäla silltallrik, så många år efter. Men gott är det likaväl! 😀
  • är trädgården vackrare än någonsin! Kan det vara semestern? Kan det vara bubblet (och snapsen) eller är den bara helt fantastisk?

Jag slutar genast svamla innan jag blir sentimental också.

En vecka går så raskt

Vad har veckorna så bråttom för? Fast ja, de kan ha bråttom en stund till men så fort semestern ringer in vill jag ha en långsam takt och inget spring! Jag har jobbhelg för närvarande och efter den persen (många timmar blir det) ska jag ta mig igenom ännu ett dygnspass i mitten av veckan och sen. Sen kan jag också ta mig an en ocean av ledig tid. (roligheter om hur fort en semester ändå går undanbedes 😄 den vetskapen finns alldeles under ytan i alla fall)
Nåja. Veckan som gick då?

Bröllopsdagen firades, utan pompa och ståt. Vi åkte till en bilutställning, kollade på alla fina bilar, fikade i en slänt. (jag drack lite vin som av en händelse råkade finnas i korgen) Efter alla bilar slank vi in på ett åttiofemårskalas och mumsade smörgåstårta på en gasshet balkong. När vi kom hem fick vi sällskap till ”Bubblet” av Dottern. Vi hängde i paviljongen och skålade för alla åren och trivdes en stund innan Dottern åkte vidare. Vi hade tänkt laga nån slags mat men … ingen av oss orkade. Så vi värmde bara nåt halvfärdigt enkelt och åt det till en trevlig film som det var länge sen vi såg. ”My cousin Vinny” var lika rolig den här gången också.

Trädgårdssöndag blev det! Trädgårdsentusiaster landet över hade anslutit sig till Studiefrämjandets evenemang 1000 trädgårdar och visade upp sina fina trädgårdar för obehöriga. Jag och en likasinnad god vän har i åratal pratat om att besöka andras trädgårdar på ett dylikt evenemang med aldrig kommit iväg. Men i år! Vi fick sällskap av ytterligare vän och inledde med frukost hemma hos mig och mjukade upp med en vända genom min trädgård. Via hemsidan för evenemanget hade vi tittat ut en runda med trädgårdar vi gärna ville besöka. Först tog vi oss an koloniträdgårdarna i närheten. Alla som ville ha in okända människor i sin trädgård hade hängt en vimpel på grinden. Det var bara att kliva på helt enkelt. När vi kände oss klara där åkte vi vidare, till andra ändan av stan där vi besökte två mycket större trädgårdar i närheten än varandra. Sen avslutade vi med en vacker trädgård nära havet. Det blev en dag med mycket blommor, mycket vackra trädgårdar på alla sätt och vis. Skaparlusten alltså! Goda tips och råd av diverse slag fick vi också med oss.

Massa jobb bestod denna vecka av. I inledningen en del skrivbordsjobb med kvalitetstänk. Och sen det vanliga jobbet resten av veckan inklusive helgen alltså. Bara att beta av ett pass i taget nu och hålla semesterlusten på armlängdsavstånd. Annars tar den över och blir bara som en jobbig mygga som irriterar sinnet. Inte än!

Trädgårdstunnan behövde fyllas igen. Den töms varannan onsdag och var ekande tom när jag öppnade locket på tisdagskvällen. Känns ju korkat att betala för tömning av tom tunna. Jag hade inte trädgårdsjobbat tillräckligt för att ha nåt att lägga i. Men, jag har en gräslig kompost från tiden innan tunna bakom staketet. Alltså drog hägg med mig tunnan, hämtade grepen och öste i från komposten tills tunnan var full. Min plan är att kunna komma åt det som är jord därunder och sedan bygga om komposten till nåt lätthanterligt. Men det blir nog en fylld tunna till om ett par veckor innan det är möjligt.

Torkan alltså. Det behövs regn. Jag försöker vattna sparsamt men vattna är ett måste. Annars dör alla blommor och de har kostat mig en slant … Så ja. Jag vattnar. Men bara det nödvändigaste och inte en droppe ägnas nån gräsmatta. Den bryr jag mig inte om. Grannen vattnar inga blommor alls. Så kanske kan det kompensera min vattenförbrukning något i dessa vattenbristtider?

Idag för många år sen

Det var en blåsig men solig morgon jag klev ur sängen för tjugoåtta år sen. Ganska precis samma väder ute idag faktiskt.
Sängen stod i sommarstugan och det första jag gjorde var nog är dra upp rullgardinen och kolla vädret. En sån dag som det var, vill en Brud gärna ha fint väder. Och Brud var just rollen jag vaknade till. Brudgummen låg i sängen bredvid mig. Hade så gjort i över tio år redan när vi en dag fick för oss att förlovningsringen behövde sällskap.
Det blev en fantastisk dag, precis som vi planerat den.
Tjugoåtta år har gått. Vi är äldre, aningen klokare och har delat diverse under årens lopp. Som det ska vara. I glädje och sorg liksom.
Vi brukar inte fira så överlägset. Nog för att det är värt att fira, tro inte annat! Det har varit massa bra år. Men det blir nåt lugnt och trivsamt som passar oss.

Sommarmorgon

Kliver ut från jobbet och möts av en riktig sommarmorgon. Klockan är bara strax efter åtta och bilens termometer säger att det redan är tjugotre grader. Då är det extra skönt att stå på randen av en ledig helg (som förgylls extra av vetskapen att nästa helg inte är ledig) och åka hem genom den halvtomma stan där det uppenbarligen finns både påbörjade semestrar och sommarlov. Mängden trafik är mild och smidig och tar mig snabbt hemåt!
Hemma skulle någon behövt städa. Men jag ignorerar det och går rakt ut på baksidan i sommarmorgonen. Med kaffet. Eftersom sommarmornar är det bästa av sommaren. Ännu inte för varmt och solen är skymd bakom träden. Tids nog tar den över hela alltet och gör det för varmt för min smak. Då kan jag gå in och städa. Där är det svalt och skönt med skyddande markis och rullgardiner av mörkläggande art som håller solen utanför. Och så kan jag dra på fläkten på sitt högsta vispande om det behövs.
Men än så länge njuter jag av utelivet. Det blåser lite skönt så myggen inte ges några chanser att nå mig och sommardoften är i sitt esse.
Jag tar som vanligt en tur i trädgården för att se att allt är som det ska. Häller nån vattenskvätt lite här och lite där. Plockar bort lite utblommade blommor på sommarblommorna i krukorna så nya kan få plats att slå ut. Tittar till tomater och bönor i pallkragarna, så ingen snigel gett sig på dem. Sånt där trivsamt ledighetspyssel som aktiverar medvetet sinnelag. Bara strosa runt och njuta av att ha jobbat klart för veckan. Handlat klart också, gjorde det via nätet och inväntar leverans under förmiddagen. Sånt bara!

Bildligt talat

Jag grunnade över de frimodigt nytillkomna växterna runt päronträdet i våras. Men ju högre de växte sig desto säkrare blev jag. Klart det är Krolliljor! Nu har de också slagit ut och bevisar sig! Dock säger de inget om var de kom ifrån men jag är glad över dem, så det gör inget.

Jag fick hem ännu en muminmugg en dag. En specialare som inte säljs här. Med motiv från min favoritsaga om det ensamma lilla Knyttet som söker tröst och hittar ett Skrutt. Det var en fröjd att packa upp den muggen!

Bar hem en kasse favoritprodukter och dofter häromdan. Rituals är beroendeframkallande! Och så fick jag en present på köpet. Smart drag … ännu en doftrik serie att vilja ha mer av.

Köksstolarna har fått nytt tyg på sitsarna. Piggade upp med ett modernt tyg på de gamla stolarna. I favoritkulören dessutom. Loppisfyndad stuvbit som räckte till alla stolar.

Apropå loppisfynd så blev sett tillslut en sjal av garnet jag köpte på loppis i vintras. Tio små helt oanvända nystan i en glänsande grön färg. Det var ett vackert garn som jag lade upp på stickan. Och det blev en redig sjal med njutningsfullt långa fransar. (som bör hållas på avstånd från Katten som älskar att tugga på fransar av alla de slag)

Och strax är det helg!